Om Julens Ursprung

Julen betraktas som något självklart i Sverige och hela västvärlden. Och varje år är det samma visa. Rykten och propaganda sprids i de svenska hemmen om försök till att ta bort viktiga delar av julen, alltifrån Lucia-tåg till den kolsvarta dockan med stora läppar i Kalle Anka. Julen blir inte alls densamma utan stereotyper, menar man. Det har länge förekommit rykten om att det finns en agenda mot julen, antingen för att inte kränka invandrare och muslimer, även om dessa motiven sällan har stämt överens med verkligheten. Men varför firar vi jul? Hur länge har vi gjort det? Och var kommer julen ifrån?

Det kristna julfirandet tros härstamma från den romerska högtiden Saturnusfesten som hölls till guden Saturnus ära. När de kristna försökte sprida sin lära i Romarriket. Under denna högtid lät man ge varandra presenter inom familjen. Slavar och herrar bytte roller dessutom i en sorts maskerad. De kristna blev de ofta skoningslöst förföljda av kejsarna. Först när kejsare Konstantin lät döpa sig och överlåta sig åt kristendomen, upphörde pogromerna mot kristna. De kristna var dock fortfarande tvungna att ändra sin strategi för att deras lära skulle få fäste. Ett sätt var att låta folk fortsätta ha sina fester och traditioner. Romarna skulle få fortsätta fira Saturnus – men det skulle handla om Jesus födelse istället.

Romarna firade även Vintersolståndet den 25 december, men det finns inga säkra belägg för att detta är ursprunget till den kristna julen. Festen kallades Dies Natalis Solis Invicti (Den obesegrade solen). Troligtvis slogs dessa två hedniska högtider ihop och blev så småningom Christmas – den kristna högtid som skulle minneshålla Jesu födelse.

När kristendomen senare spreds norrut, tog Christmas lite olika former och blandades ofta med de gamla religionernas traditioner. Detta var de kristnas tillvägagångssätt för att kristendomen skulle bli populär. Hedningarna skulle få ha kvar sina fester, högtider och traditioner men det skulle handla om Jesus födelse istället.

Christmas heter som vi alla vet Jul på de fornnordiska språken, men ordet Jul hade ursprungligen inget med kristendomen att göra. Under järnåldern och vikingatiden i Sverige, firade de asatroende nordmännen denna högtid under vintersolståndet. Man träffades hemma med släkt och vänner och drack Yul. Mjöden var mycket stark och man åt som galningar av god mat för att fira vintersolståndet. Under den fornnordiska julen blotade man också föremål, djur och människor till gudarna Thor, Oden och Frej. När de kristna missionärerna kom och försökte införliva Christmas hos nordmännen, insåg de att nordmännen endast skulle acceptera det om de fick behålla sina fester och traditioner. Vi fick även ha kvar namnet jul från den tiden.

Julgranen är ett relativt modernt påfund som började i Tyskland på 1800-talet. Ursprungligen var det bara en stor gran man tog inomhus utan några överflödiga dekorationer. Men tiden blev granen mer och mer täckt av ljus och kulor och andra dekorationer. Men det skulle dröja en bra bit in på 1900-talet innan julgranen blev en självklarhet i varje svensk familjs hem.

Jultomten är en salig blandning av olika traditioner från Europas alla hörn. Hans engelska namn Satna Claus härstammar från helgonet Sankt Nikolaus – ett helgon från Anatolien i Romarriket. Biskopen St Nikolaus ska enligt legenden ha varit en mycket givmild och generös person som gav bort hela sitt arv till de fattiga. Under en period kastade han in guldmynt genom fönstret till tre döttrar till en skuldsatt man. Den förmögenheten räckte för att dessa döttrar skulle slippa behöva prostituera sig. Den här legenden ska ha gett inspiration till den moderna jultomten.

I forntidens Skandinavien var hustomtarna ständigt närvarande väsen som vuxna människor trodde på ända in på 1800-talet. Alla människor har väl någon gång varit med om att ha blivit av med saker fast man vet exakt var man lade dem sist och fast man letat överallt är de fortfarande helt försvunna. Nordmännen förklarade detta vardagsproblem med att det fanns en hustomte som tog föremål ibland. Hustomtarna var inte bara till besvär. De skötte ladorna och djuren och hushållet på nätterna hela året om. De avbildades som små, grå skäggiga gubbar med luva på huvudet.

För att tomtarna skulle sluta stjäla saker bestämde sig nordmännen för att ställa upp en skål julgröt på vinden åt tomtarna, som tack för att de höll i ordning i huset. Om gröten försvunnit nästa morgon, då kunde man vara ganska säker på att hustomten varit där och tagit den.

I slutet av 1800-talet började jultomten bli en alltmer återkommande tradition. En farbror inspirerad av både St Nikolaus och den fornnordiske hustomten. En snäll farbror som kom hem till familjerna under julen och lämnade paket som barnen önskade sig. Men den tjocke glade jultomten som säger ”hohoho” och som har stort vitt skägg och röda kläder är inte mycket äldre än vad han ser ut att vara. Han härstammar från amerikanska coca-cola-kampanjer under mellankrigstiden och har sedan dess varit en självklar del av den västerländska familjens julfirande.

Annonser

Lucka Fjorton

Jimmie Åkesson märkte plötsligt att ingen Olof Palme var hos honom den här natten. Men han vaknade ändå och gick upp med sin ljuslykta. Plötsligt märkte han hur Tage Erlanders spöke stod framför honom i hallen.

”Tage? Tage Erlander?” sa Jimmie.

”Huk dej i bänka, Jimmie, för nu ska jag ta med dej på ett riktigt äventyr du aldrig kommer glömma.” sa Tage, grep tag i Jimmie och flög iväg.

Jimmie Åkesson och Tage kom ner på jorden. De var mitt i öknen. Och överallt fanns döda människor som låg lemlästade på marken. De måste ha varit tusentals.

”Vilka är dom här?” sa Jimmie.

”Det är alla dom du har utvisar, unge Jimmie.” sa Tage.

”Oj…” sa Jimmie Åkesson paralyserat och fällde en tår. ”Jag trodde aldrig att min politik skulle förstöra för så många människor.”

”Gör något åt det, då.” sa Tage. ”Bli en annan människa… bli medmänsklig.”

Tage Erlander försvann i sandstormen och Jimmie Åkesson vaknade igen, totalt kallsvettig.

Lucka Tretton

Jimmie Åkesson gick upp och gjorde i ordning frukosten åt sig själv och sin fru Louise Erixon. Han var något frånvarande vid maten.

”Vad du är pratglad idag…” muttrade Louise vid matbordet.

Jimmie svarade inte utan satt bara och rörde runt i sin gröt.

”Jo, jag sa… vad pratglad du är…”

”Huh, höh! Va? Va?” sa Jimmie och ryckte till.

”Du är väldigt frånvarande älskling.”

”Förlåt, Zara.” sa Jimmie.

”Zara? Vem är Zara?”

”Va?”

”Du sa Zara!”

Louise gav Jimmie Åkesson en örfil.

”Du har legat med en annan kvinna, erkänn det!”

”Nej, Louise! Jag ska förklara för dej…”

”Hur då?”

”Zara är min exflickvän.”

Louise gav honom en örfil till.

”Hur vågar du?” röt hon.

”Hon dog precis!” sa Jimmie.

”Åh… jag beklagar.”

”En vän berättade det igår kväll… sen dess har jag haft en fruktansvärd dröm hela natten.”

”Vill du jag ska hålla om dej?”

”Ja, för all del.” sa Jimmie.

Lucka Tolv

Jimmie Åkesson vaknade återigen av ett slag i huvudet. Där stod Palme och blängde åt honom.

”Måste du slå mej i huvudet hela tiden?” sa Jimmie.

”Nej, förvisso…”

”Sluta med det, då!”

”Kom med nu, Jimmie, så ska du få se var din före detta flickvän Zara befinner sig idag!” sa Olof.

Han tog med Jimmie på ännu en liten tur, långt ner söderut – till det krigshärjade Syrien.

”Vänta, vad gör Zara här.” sa Jimmie.

”Hon är utvisad sen 2023 tack vare din politik.” sa Olof.

Jimmie började bli orolig.

”Bara hon nu lever!” sa han ängsligt för sig själv.

De kom mitt ut i den heta öknen och där långt borta såg Jimmie hur Zaras kropp låg sargad och livlös på marken.

”Nej!” skrek han och sprang fram till hennes lik. Han grep hennes huvud och höll henne tätt intill sig.

”Förlåt, Zara! Förlåt!”

När Palme kom blev han arg inombords.

”Jag ska döda den som gjorde det här.”

”Att döda någon ger inte Zara tillbaka, unge Jimmie.” sa Olof och lade tröstande handen på hans axel. Men Åkesson blev ilsken och slängde undan Palmes hand.

”Vad fan vill du att jag ska göra då?”

”Det enda du kan göra är att bli en ny människa! Och gottgöra allt du har gjort under alla dessa år. Först då kommer du förstå.” sa Palme medan en stor sandstorm blåste bort honom.

Jimmie vaknade helt kallsvettig. Det hade då blivit den trettonde december.

Lucka Elva

Jimmie Åkesson vaknade nästa natt av att någon slog honom i huvudet. Det var Palmes spöke igen.

”Ska du följa med då?”

”Inte än.” muttrade Jimmie och vände på sig.

”Kom igen!” ropade Palme! ”Ingen tid att förlora!”

Han drog täcket från Jimmie och flög iväg med honom på nästa tidsresa. De återvände till ett annat fönster.

”Detta är nog några år senare…” sa Jimmie. ”Jag sitter på mitt partikontor och räknar pengar.”

”Just det.” sa Palme. ”Ditt medlemskap i Sverigedemokraterna var verkligen deras bästa investering någonsin. Medlemmarna och medlemskapen flödar in som aldrig förr. Men till vilket pris?”

In på Jimmies kontor kom Zara gående.

”Jimmie, älskling. Jag undrar bara när vi skulle gå på den där balen tillsammans du och jag?” sa Zara nervöst.

”Zara, förlåt mej, men ser du inte att jag är fullt upptagen. Nästa bal lovar jag att jag ska följa med dej…”

”Så… det blir ingen bal? Jag som harförberett allt?”

”Jag är hemskt ledsen, Zara.”

Men Zara blev arg och sa: ”Det är slut nu Jimmie! Du kan hålla dej till ditt parti! Jag vill aldrig mer se dej igen!”

Zara vände på klacken och smällde igen dörren efter sig. Jimmie såg bekymrad ut efteråt och blev så frustrerad inombords att kan föste omkull alla mynt han staplat på varandra och gallskrek.

”Hhhmm…” sa Jimmie. ”Jag undrar vad hon har för sej nu, Zara.”

”Imorgon.” ska jag visa dej Palme.

”Va, imorgon? Nej, snälla Olof Palme! Du måste visa mej nu!”

”Nähädu! Imorgon, serrö!” sa Palme och blåste bort för andra gången.

Lucka Tio

Ursäkta att jag är sent ute idag. Jag har varit ute på landet med min mamma och moster och plockat granris hela förmiddagen. Här är i alla fall lucka tio.

Det var den slutet av den nionde december 2025. Trött och utsliten lade sig Jimmie för natten efter en hård arbetsdag. Snabbt föll han i djup sömn.

När det var som kallast och mörkast vid midnatt och gick över i den tionde december, vaknade Åkesson av ett mystiskt ljud. Dunk, dunk, dunk… Han kunde inte låta bli att gå upp i sitt nattlinne och med sin ljuslykta för att se vad det var för något. Han öppnade ytterdörren och tittade ut på den kalla gatan.

”Vem där?” skrek han. Men inte en kotte syntes på den vita, frysta gatan. Jimmie gick ut och tog lite friskluft. Han var tvungen att ta en kort promenad. Så han gick in igen och klädde på sig sin rock och sin höga hatt. Efter en kvart återvände han till ytterdörren. Plötsligt började hästskon på ytterdörren byta skepnad. Ett ansikte växte fram ur metallen. Hela kofoten förvandlades till ett stort obehagligt ansikte som stirrade på Jimmie Åkesson. Sedan flög ansiktet ut ur dörren i form av ett transparent, blekt gammalt spöke, klätt i kedjor och trasor. Åkesson tyckte han var bekant.

”Vem är du?” sa Jimmie Åkesson förskräckt.

”Vem jag är? Håhåhåhå! Jag är ju Olof Palmes ande!”

”Snälla, säg att det här är en dröm.”

”Det blir du nog varse om!” sa Olof Palme och skrattade. ”Kommer du förresten ihåg om när du satt på den där färjan och sjöng om när jag blev skjuten?”

”Ja, det var… hhmm, vidrigt gjort av mej.” sa Jimmie. ”Jag var full och ryktes med av dom andras sång.”

”Kom inte med några ursäkter! Följ med mej här, Jimmie så ska jag ta med dig på en berättelse! En berättelse om en man… och ett monster! Muhahahahahaha.”

”Men jag…” började Jimmie, men avbröts av att spöket grep tag i honom och flög iväg med honom över Stockholm. Jimmie Åkesson blev chockad men vande sig ganska snabbt vid utsikten.

Stockholm var sannerligen en vacker stad ovanifrån, framförallt på vintern med all ringfrost under den stjärnklara himlen.

När de var framme vid ett stort upplyst fönster landade de på marken.

”Vi är framme.” sa Olof Palme. ”Nå. Berätta för mej vad du ser?”

”En fest med nittiotalstema, antar jag. Nej, vänta lite… Den där lille blyge pojken i hörnet! Det är ju jag!”

”Japp.” sa Olof. ”Det var innan du blev en rasistisk girigbuk som bara brydde dig om stålar.”

”Och titta där! Där är hon ju! Den vackra Zara! Jag hade nästan glömt henne.”

Han såg hur Zara gick fram till den unge Jimmie och flörtade med honom. Zara var en invandrartjej från Mellanöstern och den Unge Jimmie var alldeles för blyg för att tala med henne.

”Jimmie, min vän.” sa Zara. ”Varför står du här alldeles ensam?”

”Jo, Zara…” sa Jimmie nervöst och drog i sin skjortkrage. ”Alltså… jag vill berätta en sak för dig, Zara. Jag…”

Zara lade fingret för hans mun och fick tyst på honom. Sedan sa hon: ”Ser du inte var vi står? Vi står ju under misteln?”

”Åh, Zara!” sa Jimmie.

Zara gav den unge Jimmie sin livs kyss och sedan gav de sig ut på dansgolvet och började dansa omkring.

”Och så började en berättelse om en ung svensk gentleman och en en ung invandrarkvinna som kunde ha blivit en fantastisk saga.” sa Olof.

”Allt var så mycket enklare då?” sa Jimmie. ”Vi var så unga… Jag undrar var hon är nu någonstans?”

”Det vet jag inte, unge man.” sa Olof. ”Men nu är rundvisningen slut. Resten får du reda på nästa natt då min vän Tage kommer.”

”Tage? Vem fan är Tage!”

”Sov du på historieundervisningen eller? Tänk för sjutton.” sa Olof Palme. Palme pulvriserades plötsligt till snöflingor och flög bort i en vindpust. Jimmie Åkesson gick hem igen och lade sig, ganska så medtagen.

Lucka Nio

Nu hade vintern verkligen kommit. Snön öste ner över huvudstaden. Jimmie Åkesson satt inne på sitt kontor och talade med Omar.

”Jag är hemskt ledsen, Omar. Men jag kan inte betala din försäkring. Jag har sagt det förut och jag säger det igen.” sa Jimmie.

”Du verkar ha råd i alla fall.”

”Det är inte det, Omar. Om jag betalar din sjukförsäkring, vilket jag inte har någon skyldighet till enligt svensk lag. Då kommer alla andra och vill ha sjukförsäkring. Och det är inget jag har råd med. Jag är hemskt ledsen.”

Omar reste sig bittert upp och marscherade ut ur salen.

”Omar, vänta! Jag…” började Jimmie. Men han hade dåligt samvete och visste att han hade gjort fel.

”Säg inte att du börjar bli blödig.” sa Björn Söder.

”Jag börjar faktiskt bli rätt förtjust i grabben.”

”Han är en arbetskraftsinvandrare. Ingen att bli blödig för.”

”Det där måste jag bestrida.” sa Jimmie. ”Alla invandrare är faktiskt inte som vi sverigedemokrater vill ge sken av. Omar är ett utmärkt exempel på det.”

Jimmie gick hem genom snöstormen och såg misären på gator och torg. Folk frös. Många var hemlösa. Vissa blängde till och med åt honom. Och något inom honom sa började kännas olustigt.

Lucka Åtta

Omar gick hem till sin familj efter en lång och hård arbetsdag. Det var ett enkelt litet kyffe de bodde i. Hans fru hette Jasmin och omfamnade honom med en kram.

”Omar, älskling! Var har du varit!” sa Jasmin.

”Jag har bara jobbat över igen.” sa Omar. ”Hur mår Alan?”

”Han är ovanligt pigg idag. Kom Alan, så ska vi äta!”

Alan var deras son. Han kom gående ner för trappan med sin käpp. Han var nämligen halt på grund av cancer i ena benet. Men han var ändå glad. De satte sig till bords med varm soppa och gott hembakt bröd.

”Wow! Det här är min favorit!” sa Alan.

”Tror du inte mamma hade det i åtanke när hon lagade det åt dej, lille Allan?” sa Jasmin.

De började spisa på sin gemytliga måltid.

”Vad är det, Omar?” sa Jasmin.

”Inget.” sa Omar.

”Du grunnar på något?”

”Jo, eeh…” sa Omar. ”Jag har hållit det här inne, men Åkesson kommer inte betala sjukförsäkringen. Vi får fixa pengar till Alans behandling på annat sätt. Det kommer inte bli lätt alltså:”

”Hur har han mage?” väste Jasmin. ”Här går du till jobbet plikttroget och knegar varje dag… och har gjort i snart fyra år. Vi hade det fan bättre hemma i Syrien nästan på.”

”Vad ska jag göra då?” sa Omar och sträckte ut händerna. ”Det kvittar om jag räddar Jimmie Åkessons liv. Jag kommer aldrig vara annat än en svartskalle i hans ögon.”

”Vad är en svartskalle?” sa Alan.

”Det är inget ord du ska tänka på, Alan.” sa Jasmin. ”Det får du lära dig när du blir större.”

Lucka sju

Jimmie Åkesson satt återigen med sin partiledning för att diskutera reklamfilmen inför valet.

”Nå hur ska vi göra med den där förbannade reklamfilmen?” sa Jimmie.

”Mer realism och mindre sagor.” sa Björn Söder.

”Jag har det!” sa Jimmie! Här är en liten grej jag spelade in igår!

Jimmie Åkesson satte på projektorn och då visades den här videon.

Björn Söder skakade på huvudet.

”Det är ju samma pompösa skit som i den tidigare versionen. Du måste vara realistisk Jimmie. Det här avskräcker ju våra väljare ännu mer från att rösta på oss!”

”Ni är allt några riktiga glädjedödare!” sa Jimmie och stängde projektorn.

”Jag är bara blodigt ärlig.” sa Björn Söder. De andra partikamraterna tog fikarast och lämnade Jimmie ensam i rummet. Jimmie suckade återigen.

Fantasy Writer

WP2Social Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: