Skrivmys

Det finns inget som går upp emot lite tapas och att skriva klart kapitel fyra på semestern. ❤️

Annonser

Facebook Suger

Det kriminella, rasistiska, sexistiska och rätthaveristiska företaget Facebook har nu godtyckligt blockerat mig i trettio dagar igen, eftersom någon lättkränkt människa anmälde något hen inte gillade. Precis som vanligt kommer Facebook inte svara på mina meddelanden. Vill ni mig något får ni kontakta mig på min sida istället för min profil. Jag börjar bli riktigt trött på det här idiotiska beteendet från Facebook och funderar allvarligt på att lägga ner med det helt och hållet!

Om Mina Diagnoser

Som de flesta av er kanske vet, så har jag fyra diagnoser på pappret. Tourettes Syndrom, ADHD, Aspergers Syndrom och Bipolär Sjukdom. Här är en redogörelse för de olika diagnoserna och vad de inneburit för mig och mitt liv.

ADHD kallas även för Attention Deficit, Hyperactive Disorder och innebär i regel koncentrationssvårigheter och svårigheter att sitta still av olika slag. Diagnosen innebär ofta att man är intensiv och har svårt att kontrollera sitt temperament. För mig har min ADHD mest inneburit stora vansinnesutbrott för bagateller och att jag väldigt lätt blir arg eller irriterad över saker som andra kanske inte blir irriterade över.

Tourettes är en funktionsnedsättning som innefattar olika varianter av tvångsmässiga ryckningar eller utspel, så kallade tics. De kan ta sig uttryck på väldigt många olika sätt. Den allmänna nidbilden är att man inte kan låta bli att sitta och skrika fula ord åt folk utan anledning, men det behöver inte ta sig uttryck så. Tics är tvångsmässiga och bygger på känslan att det känns dåligt om du inte gör si eller så. Det kan vara en ryckning på axlarna eller nacken, ryckningar med handen, läten eller svordomar. Jag har periodvis haft väldigt mycket tics och ibland nästan inga alls.

Stamning är vanligare än man tror, men hos mig har den alltid varit väldigt påtaglig. Det innebär att det hakar upp sig och fastnar när jag pratar, ofta är det mer på vissa bokstäver än andra. Min stamning har haft olika omfattning beroende på humör och tidsperiod. Den värsta stamningen har jag vuxit ifrån. Jag vet faktiskt inte om stamningen beror på ADHD eller tourettes.

Aspergers syndrom fick jag för kanske åtta år sedan eller något sånt. Det är en komplicerad diagnos. Aspergers kallas numera för högfungerande autism och innebär bland annat en svårighet att se helheter och sammanhang, men en fantastisk känsla för detaljer som intresserar en. Ofta har personer med asperger problem med det sociala samspelet, främst på grund av deras specialintressen. Om man har Asperger har man ofta ett smalt och udda intresseområde som man är väldigt duktig på. Man kan också ha svårt att förstå ironi och sätta sig in i andras situation, men symptomen varierar förstås från person till person.

Bipolär sjukdom. När man är deprimerad och ledsen känns allt meningslöst. Motsatsen kallas mani och innebär en överdriven lycka, energi och kreativitet. När man har bipolär sjukdom kan humöret växla i korta eller längre perioder mellan depression och mani. Svängningarna sker ofta på någon dag eller två. En bipolär person har under sina deprimerade stunder svårt att se glädje eller kreativitet och är ofta väldigt trött. Men när den bipolära personen är manisk är denne positiv, pratglad och full av nya idéer och ibland till och med speedad.

Många hävdar att ADHD och Asperger är en gåva, men det är det inte. Det är en daglig kamp. Vissa kan hantera det, andra inte. Men många lär sig med tiden efter rätt behandling och stöd. Okunskapen om diagnoserna är fortfarande stor har jag märkt. Många hävdar att miljöaktivisten Greta Thunberg är utvecklingsstörd för att hon har asperger. De hävdar också att hon inte skriver sina egna tal. Detta visar på stor okunskap, då människor med asperger oftast är normalbegåvade och inte sällan har högre begåvning än genomsnittet.

Värst av allt tycker jag är folk som envisas med att säga funktionsvariation. Enbart för att de är så rädda för att kränka någon. Relax! Det fungerar alldeles utmärkt att använda orden funktionsnedsättning eller funktionshinder. Detta politiskt korrekta nyorden tillför ingenting mer än att de är stigmatiserande och svårare att uttala. Så snälla, sluta använda er av orden funktionsvariation. Ingen tycker ni är häftiga för att ni gör det.

Jag diskuterade en gång med en rabiat kvinna som på fullaste allvar hävdade att folk med ADHD inte skulle hållas ansvariga för sina handlingar, utan att deras diagnoser var en ursäkt för precis allting. Värst av allt var hur denna mansplainande politiskt korrekta satmara försökte förklara för mig vad mina diagnoser innebar, vilket hon bevisligen inte hade en aning om. Värst av allt är att hon jobbar med barn som har diagnoser. Stackars barn säger jag bara. När jag satte henne på plats trodde hon inte på att jag hade ADHD.

Denna attityd gör mig arg. Det är faktiskt inte okej att skylla på sina diagnoser. Alla har ett ansvar för sina handlingar. Med eller utan ADHD.

Gotland 2019: Ett riktigt äventyr!

De senaste dagarna har jag varit på semester med min familj på Gotland. Vi anlände med färja och njöt av den fantastiska naturen och kulturen. Jag har till och med badat uppe på Fårö. Några kända personer som bott på Fårö är Olof Palme och Ingmar Bergman.

Visby stad

I Visby finns det gamla hus och gränder överallt. Själva ringmuren byggdes av kalk under medeltiden. I staden finns ruiner av gamla katedraler i vartenda hörn. Husen är snea och går på stora kullar mitt i staden. Det är en underbar stad.

Visby Ringmur
En av Visbys många katedralruiner.

När vi var i Visby köpte jag en lite speciell souvenir. En handgjord läderskrivbok från en affär specialiserad på trolldom och häxkonst. Det enda som fattades var ett spänne. Som tur är fick jag rabatt på ett trasigt vikingasmycke som fungerade utmärkt som spänne. Sedan gick jag till en läderaffär och fick spännet fastlimmat.

Jag är väldigt nöjd med boken faktiskt. En perfekt souvenir.
Vid fyren på Fårö
Själva fyrtornet
Raukarna på norra Gotland
Mera raukar
Ännu mer raukar

Det har varit en riktigt härlig semester. Det är första gången på fyra år vi besökte Gotland. Detta var sannerligen en härlig semester. Värt att tilläga var besöket på museegården, och alla mysiga platser på landsbygden. Här kommer några bilder till.

Såna här staket är typiska för Gotland
Museegården
Gotländska martallar som är så typiska för östkusten, faktiskt.
Det är inte varje dag man badar på Fårö.
Också fick vi besök vid raukarna.
En annan del av muren.
Ett pampigt torn.
En av Visbys många gamla gränder
Korsvirkeshus är en av mina favoriter.
Ett torg med kopparfontän.
Raukar finns nästan bara på Gotland och har formats av havsvågorna under miljoner år.

Konsten att teckna snabbt i datorn

Jag har färdigställt flera teckningar nu de senaste dagarna. En av dem fick kritik för sina kameltår, så jag ändrade den, vilket ni kan se nedanför. Flera av dessa teckningar är gamla eller ofärdiga och därför valde jag att kombinera och färdigställa dem i datorn. Resultatet ser ni här.

Häxan Kabalahs fågelskrämma vaknar till liv när man kommer för nära.
Detta skulle ursprungligen föreställa Caesar och Octavius, men jag ändrade mig sedan och bestämde att det skulle vara en av Ranias kejsare och hans son.
Mardrängen – En smal, slemmig, odöd figur som hoppar upp ur träskvattnet och drar ner dig när du fastnat i träsket och inte kommer loss.
Detta skulle föreställa Kleopatra, men sedan ändrade jag mig och bestämde att det är Kalaria av Entor.
Krutus Lominum av Rabeia – Kejsare av Rania 467 – 479
En fullständig galning som skinnflådde alla oliktänkande. Förvandlade Rania till en stinkande kyrkogård. Återinförde slaveriet.
Samansatt bild i datorn, av både gamla och nya teckningar.
Den ena kvinnan på den här bilden hade alldeles för stort huvud och båda två visar sina blygdläppar. Detta fick jag kritik för, så jag ändrade teckningen radikalt i datorn.
Detta blev resultatet av redigeringen. Betydligt snyggare nu, ellerhur?
Hildverad i Nordfala
En av Nordfalas äldsta kungagravar…

Hur ska jag göra?

För närvarande står jag inför ett vägskäl. Ska jag tillåta politiska diskussioner och inlägg på min blogg? Ska jag själv öppet skriva politiska inlägg ibland? Vad tycker ni? Kommer jag vinna eller förlora följare på det.
Skriv gärna era synpunkter. 🙂
Love Eliasson

Jag och min vikt

Jag har alltid gått upp och ner i min vikt. I skrivande stund väger jag mer än någonsin. Hela 105 kilo. Jag överkonsumerar coca cola och choklad precis varje dag. Vi snackar nu litervis om dagen. Men det har inte alltid varit så.

2011 började jag för första gången missbruka sötsaker och bli överviktig. Det var under mitt första år på Gymnasiet. På grund av mitt sug efter godsaker och min allt bredare midja kontaktade jag och min familj barnhabiliteringen och konstaterade att min medicin var orsaken till mitt sug efter sötsaker. Därför försökte vi byta medicin.

Under andra året på gymnasiet introducerades jag för en ny amerikansk medicin som fullständigt förstörde mitt liv och påverkade mig i nästan ett år. Medicinen gjorde att jag tappade både aptit och sötsug och rasade i vikt. Min gamla medicin hade hållit tillbaka min pubertet. Nu plötsligt gick jag från pojke till man på väldigt kort tid. Min röst blev mörkare, skäggväxten ökade och mitt ansikte blev grövre. Jag vägde inte ens åttio kilo när jag var som smalast.

Men det fanns en nackdel med medicinen. Jag var manisk, ständigt uppe i varv. Jag sov bara sammanlagt tolv timmar i veckan, vilket totalt förstörde min verklighetsuppfattning och hela min koncentrationsförmåga rubbades. Jag kunde knappt läsa. På grund av detta nederlag fick jag plocka bort flera ämnen från tvåan och trean på gymnasiet och flytta fram till ett fjärde år.

Jag var på väg in i en allvarlig psykos. Jag slutade skriva på mina romaner för lång tid framöver. Vi bestämde oss för att fasa ut denna så kallade helvetes-medicinen och ersätta med en annan som inte påverkade sömnen så negativt. Men det tog fortfarande flera månader innan jag var helt återställd. Därifrån ökade jag mycket långsamt i vikt. Det var först efter Gymnasiet som jag började öka i vikt igen, då min sockerkonsumtion spräckte alla gränser. Detta har eskalerat och eskalerat och nu börjar jag få ont om tid att stävja det och komma till rätta med min vikt. Det måste börja nu.

De här bilderna är från 2014. Här tar jag en selfie med Gustav Fridolin.

Så här ser jag ut nu. Tråkig utveckling. Men det är jag och enbart jag som kan göra något åt det och det ska jag göra.

Vad som pågår nu

För tillfället går allting bra. Besökte idag Lursjön och badade med familjen. Nu pågår ett antal projekt som förhoppningsvis är klara snart. Min tredje skiva ligger ute på Spotify och jag arbetar just nu med kapitel 3 på min roman. 🙂

Jag återkommer. 🙂

Om kurder

En av de vanligaste frågorna jag brukar få av kurder är varför jag är så engagerad i kurdiska frågor. Det finns faktiskt inget kort och enkelt svar på det, men jag ska försöka förklara hela historien bakom.

Det var studentbal på gymnasiet 2014. Jag tog studenten som de andra även om jag skulle gå ett år till. När jag skulle gå på röda mattan in på balen hade jag tyvärr ingen att gå med. Som tur är fanns där en tjej som ställde upp och vaktade upp mig på röda mattan. Vi gick tillsammans. Hon gick också på min skola och vi blev vänner efter det.

Hösten 2015 hade ISIS börjat härja i Irak och Syrien. På den tiden visste jag ingenting om kurder, Kurdistan, Turkiet, Erdogan eller Daesh. Men jag började höra historier om de kurdiska kvinnor och män som slogs mot ISIS i Mellanöstern vilket jag tyckte var beundransvärt, särskilt med tanke på att ISIS har ett särskilt hat just mot kurder. Det påstås att de blir rädda och springer iväg när de ser en kvinna på slagfältet, eftersom det är en skam för dem att bli dödad av en kvinna.

Min kurdiska vän delade ofta upprörda inlägg på Facebook. Det handlade ofta om kurdernas situation, om ISIS eller om Turkiets förtryck mot kurder. Jag började därmed intressera mig och fördjupa mig i ämnet.

Det blev höst. Året var 2015. Jag hade bildlektion och bestämde mig för att göra en teckning som var relaterad till Kurdistan. Resultatet blev den här, som jag fortfarande är väldigt nöjd med.

Strax efteråt blev jag inbjuden till en demonstration i Malmö av min kurdiska vän. Det var en kurdisk demonstration mot EUs slapphet gentemot ISIS och Turkiet. Jag tog med tekningen och visade henne och hon blev jätteglad över den. Under den demonstrationen tändes en gnista i mig. Jag var nästan den enda svensken bland alla kurdiska demonstranter. En äldre kurdisk kvinna kom fram och kramade mig eftersom det var så ovanligt att se en svensk som deltog i ett kurdiskt demonstrationståg.

Efter det började jag fördjupa mig i kurdiska frågor mer och mer och jag lär mig något nytt hela tiden. Jag la upp bilden på min författarsida och där låg den ett tag. Plötsligt fick jag ett meddelande från en kurd som fortfarande idag är en god vän. Han berättade att min teckning börjat spridas i en massa slutna kurdiska grupper på Facebook. Jag blev så klart nyfiken och ville se vad folk skrev. Så jag gick först med i Kurdiska Gemenskapsgruppen där jag var väldigt aktiv i ett par år och fick många nya vänner.

Tiden gick. Jag lärde mig mer och mer om situationen för kurderna, om deras historia, politik och religioner. Sen kom hösten. Som vanligt brukar jag bli deprimerad på hösten och vintern, men hösten 2017 var något utöver det vanliga. Dels blev jag bitter och arg över annekteringen av Kirkuk som ledde till så mycket kaos och problem i Kurdistan. Dels blev jag förälskad i en kurdisk kvinna samtidigt. Det var min första förälskelse som tog riktigt hårt på mig. Hon hade tyvärr inte samma känslor för mig.

Jag blev bitter och deprimerad under en ganska lång period. Sedan fick jag dessutom sjukskriva mig på grund av en seg lunginflammation. Mitt aggressiva humör gjorde mig oförskämd och bråkig, vilket jag gjorde att jag började förlora väldigt många av de kurdiska vänner jag fått. Först Efter årsskiftet 2018 hade jag börjat återhämta mig, men depressionen hängde kvar lite. Till slut brast det helt. Jag hamnade i djupa konflikter med administratörerna för Kurdiska Gemenskapsgruppen, vilket var helt mitt eget fel på grund av att jag varit otrevlig mot dem. Så de blockade mig. Jag fortsatte hata dem lite till, men sen gav jag upp och började på ny kula. Jag brydde mig inte längre om gruppen. Och nu mår jag mycket bättre.

Jag är fortfarande kurdvän och engagerad i kurdiska frågor. Enbart på grund av en studentbal och en teckning för några år sedan. Tänk vad märkligt, ellerhur?

Jimmie Åkessons Julsaga

Ett halvår för tidigt…

När ondskan närmar sig, då är det den store kung Jimmie som skall rädda världen. När han, tillsammans med sina mannar landstiger i England i sitt vikingaskepp, för att beskydda kristendomen.

”Jimmie, varför åker vi i ett vikingaskepp när det är kristendomen vi ska beskydda?” sa Linus Bylund, Åkessons högra hand.

”Vad menar du?” sa Jimmie.

”Det är år 793 i Lindisfarne England. Det fanns inte en chans att vi vikingar var kristna då.”

”Asså… Linus… du ska alltid förstöra allting med din logik och fakta! Gå på din magkänsla istället eller också är du tyst!”

”Ja, ers majestät.”

”Björn Söder!” ropade Jimmie när de steg i land.

”Ja, ers nåd.” sa Björn Söder.

”Sjung din hyllningssång till den store kung Jimmie.”

Jimmie Åkesson den store

Han seglar ut i strid

Med sina tappra vikingar

Leve kung Jimmie

Han var inte rädd för döden

Han lyder under Gud

Hell, hell hell, vår kung Jimmie

Han var inte rädd att få tungan skuren ut ,med glödgat stål

Eller att få ögat stucket ut med en nål

Han var inte rädd att få skallen bräckt

Eller att få benet knäckt

Eller att bli genomborrad av en gammal ål

”Mina vänner! Skåda England! Ett land rikt på skatter! Nu är det dags att rädda Paula Bieler från dom onda muslimerna och batikhäxorna.” sa Jimmie.

De vandrade genom skogar, byar, städer och mark och kom så småningom till ett stort slott där Paula Bieler satt fängslad i det högsta tornet.

”Kung Åkesson! Rädda mig undan den eldsprutande draken som vaktar slottet!” ropade Paula Bieler från tornet.

”Kalla mig inte för eldsprutande drake!” röt Gudrun Schyman och sprutade eld mot Jimmie och hans krigare.”

”Spring! Spring!” skrek Jimmie. Alla krigare sprang iväg därifrån. Björn Söder började sjunga igen.

Och den modige kung Jimmie han blev rädd och sprang iväg

”Det gjorde jag inte alls!”

Så modig, så modig, kung Jimmie våran kung.

Krigarna slog läger och hittade på en plan b. De återvände till Gudrun Schyman och slottet. Åkesson tog fram en boll och skrek.

”Kent Ekeroth! Jag väljer dig!”

Han kastade bollen och ut kom ett gigantiskt monster som hette Kent Ekeroth.

”Återvändande talibanen! Jag väljer dig!” skrek Gudrun Schyman och kastade sin egen boll. Ut ur bollen kom en ISIS-terrorist som var tio meter lång.

Det blev en blodig duell. Men plötsligt stängdes Tvn av när det var som mest spännande.

”Eeeeey! Kom igen, varför stängde ni av! Vad hände sen?” utbrast Jimmie Åkesson på partikansliet.

”Jag beklagar Åkesson.” sa Richard Jomshof. ”Men det blev för mycket av det goda. Folk måste ju tro på propagandan också.”

”Men Gudrun Schyman som drake och jag som riddare och fucking Kent Ekeroth som en fucking pokemon det var ju supercoolt. Och om du upprepar en lögn tillräckligt många gånger så blir det ju en sanning!”

”Slutdiskuterat. Våra väljare är väl inte idioter, heller.”

Åkesson lämnades ensam på kontoret medan hans partikamrater gick ut och tog fikarast.

”Ja, herregud.” sa Åkesson. ”Det är inte lätt att vara statsminister. ”Jag trodde det innebar att jag fick bestämma allting själv. Men jag hade visst fel där. Men jag kan ju inte låta bli att ha drömmar.”

Åkesson brast ut i sång.

Valet är nu över, svensken har slagit vad

Tänk så länge jag har väntat att bestiga Rosenbad

Löfven han har förlorat, åtta år har gått

Svär nu trohet till er nya ledare ni fått

Wohoho-wohoho Jimmie Åkesson

Wohoho-wohoho Jimmie Åkesson

Sätt upp massa murar, minska Sveriges biståndssats

Fast jag lova hjälpa massa flyktingar på plats

Sen gör vi oss av med varenda extremist

Om du inte håller med oss är du kommunist

Wohoho-wohoho Jimmie Åkesson

Wohoho-wohoho Jimmie Åkesson

Jimmie Åkesson, er statsminister

Kom och dyrka mitt feta ister

Åkesson, mot halalfascister

Ut där är dörrn

För nu ska Sverige bli som förr

Det var en kall vinter i Sverige år 2025. Jimmie Åkesson hade varit statsminister i tre år och förvandlat landet till ett totalitärt och fattigt samhälle. Nu när julen närmade sig uppmärksammades också alla de fattiga som levde på gator och torg i den svenska huvudstaden. Fattigpensionärer, tiggande romer och de invandrare och deras barn som ännu inte utvisats, levde i misär och segregation och gjorde allt i sin makt för att hålla värmen i kylan.

Detta berörde förstås inte Åkesson. Han hade startat flera kontor, varuhus och flyktingboenden. De anställda var alltsomoftast lågavlönade gästarbetare och invandrare. Åkesson hade tjänat storkovan på alla dessa verksamheter, men de stackars nyanlända som jobbade för honom fick inte ta del av vinsten. Jimmie Åkessons sekreterare Omar stod inför arbetsdagens slut med mössan i handen framför Åkessons skrivbord.

”Jo… eeh. Herr Åkesson. Det är såhär… att min son har sjuknat in och jag måste hämta honom på dagis. Finns det möjlighet att sluta tidigare idag?”

”Jovisst, sluta du tidigare, men du ska ha klart för dej att det blir avdrag på lönen.” sa Åkesson.

”Tack, herr Åkesson.” sa Omar och sprang hem.

Åkesson tittade uttråkat bland alla sina papper. Han drog en djup suck och såg ut över Stockholms snötäckta gator.

”Julen.” muttrade han. ”Vilket satans otyg. Alltid ska de gå där och prata om hur jobbigt alla fattiga har det och få en att känna dåligt samvete! Mina pengar får dom inte. Det är ett som är säkert.”

Åkesson hade lagt sig och sov gott. Plötsligt vaknade han av att fönstret blåste upp. Han tvingade upp sig själv ur sängen och stängde fönstret. Därefter hörde han en hes röst.

”Åkesssssssssooooonnn… Åkessssssssssssssoooonnn.” viskade det från korridoren.

”Aaah! Vem där!” utbrast Åkesson och tog sitt levande ljus och gick ut. Där satt en grå man klädd i trasor. Han hade en massa kedjor runtom sig.

”Vem är du?”

”Åååhåhååå! Vem jag är!” sa spöket. ”Jag är Olof Palmes ande. Och jag ska ta dig ut på en resa du aldrig kommer glömma.”

Han grep tag i Åkesson och flög ut med honom genom fönstret. De flög över Stockholms slumområden och Åkesson förskräcktes av att se stackars Omar som inte hade råd till mediciner till sin sjuke son. De kunde knappt äta sig mätta. Åkesson började för första gången tvivla på sig själv och sina tillkortakommanden. När Åkesson kom hem till sin dörr, började kofoten på dörren svälla upp och göra ljud ifrån sig.

”Åkessssssssoooonnnn…” viskade den.

Kofoten började mer och mer likna ett ansikte. Ut ur låset hoppade en annan ande fram. Det var Fredrik Reinfeldts ande.

”Vem är du?” sa Åkesson.

”Jag är Fredrik Reinfeldt, och jag ska hjälpa dej att minnas ditt dystra förflutna. Kom med mej här!”

Reinfeldt tog med sig Åkesson till ett litet hus. De kikade in genom fönstret och såg en fest från 90-talet.

”Men herregud! Kolla den där blyge lille pojken i hörnet! Det är ju jag!” sa Jimmie Åkesson.

”Just precis.” sa Reinfeldt. ”Det var innan du blev en girig rasist som bara tänkte på pengar.

”Och titta där! Det är ju… det är ju hon! Jasmine!”

”Du var ihop med den tjejen ett bra tag, kommer du ihåg?”

”Ja-a. Och här sitter jag nu och invandrare… världen är full med sina små ironier, ellerhur.”

De betraktade hur Jasmine började närma sig Åkesson.

”Jimmie, varför är du så tyst?” sa hon.

”Jag vet inte, Jasmine. Men plötsligt verkar det som att jag blir blyg och nervös varenda gång du är i närheten.”

”Men, Jimmie. Du behöver inte vara blyg. Var bara dig själv, vi står ju under misteln också.”

”Va-v-v-v-v-v-vaaa?”

”Kom nu, så dansar vi! Jalla, jalla, morgonfralla!”

De två kärlekskranka klasskamraterna började dansa på festen.

”Men vad hände sen, då?” undrade Jimmie.

”Jaaa, vad hände sen, va?” sa Frenrik Reinfeldt. ”Du blev kontaktad av partiet och det dröjde inte länge innan du började tjäna ihop stora förmögenheter. Låt oss spola fram några år.”

De betraktade hur Jimmie Åkesson satt inne på sitt kontor, fyllde i papper och räknade pengar. In kom Jasmine förkrossad.

”Jimmie. Jimmie. Du missade vår utekväll idag.”

”Nej, min kära Jasmine, jag struntade i det. Alldeles för dyrt, förstår du inte det!”

”Menar du att du höll dig undan och sket i det?”

”Njaaa, jag skulle inte säga sket i det… men eeee…”

”Det är slut nu, Jimmie. Din usling! Då går med i rasistpartier och du tänker bara på pengar, istället för vårt förhållande! Men då ska du få höra, jag gör slut! Tack och adjö!” Jasmine smällde igen dörren och Åkesson sjönk bekymrat tillbaka på stolen.

”Ser du som det går.” sa Reinfeldt. ”Men rasism, pengar och girighet. Det krossar drömmar och förhållanden, det krossar band mellan människor.”

”Jag fick aldrig se henne efter det där.” sa Jimmie och suckade.

”Följ med mig här, Jimmie. Så ska jag visa dig den tredje och sista anden.”

De begav sig till en dyster kyrkogård mitt i natten. Det första som slog Åkesson var hur Omar kom gående fram till en ny gravsten. Omar brast ut i gråt och lade sin sons favoritleksak vid graven.

”Nää usch, jag är ett monster! Ett monster!” utbrast Åkesson.

”Just det.” sa Reinfeldt. Din ovilja att ge Omar och hans familj en värdig ersättning gjorde att pojkens sjukdom inte gick att bota. Medicinerna har ju blivit så dyra nu. Följ med mig här nu.”

De vandrade genom kyrkogården och kom så småningom till en stor, mörk man vars ansikte skymdes, och vars ögon bara lystes upp av cigarren. Han grävde en stor grav.

”Vems grav är det där, herr dödgrävare?” sa Åkesson nervöst.

Dödgrävaren tog av sig luvan och blottade sitt ärriga ansikte.

”Det är din grav, herr ”statsminister! Muhahahahahaha!” Han knuffade ner Åkesson i graven och den tycktes vara oändligt lång, som om den ledde ända till helvetets eldar.

Jimmie Åkesson vaknade av att klockorna ringde en glad melodi. Han steg upp ur sin säng och tittade ut genom fönstret.

”Dra på trissor! Det är julafton! Jag måste… jag måste fixa en sak!” Jimmie Åkesson sprang ut i bara nattlinnet och började omedelbart skrika god jul åt alla han mötte på stan. Han gav pengar, mat och kläder åt de fattiga. När skymningen var påväg, gick han slutligen fram till Omars hus. Han ställde om till sin vanliga, bittra och obehagliga karaktär och knackade på dörren. Omar öppnade.

”Åh, goddag, herr statsminister.” sa han nervöst. ”God jul, förresten.”

”Ja, det hoppas jag.” muttrade Åkesson. ”Jag kom för att meddela er alla om ett par mycket viktiga saker.” Åkesson började kliva in genom dörren och Omar, hans fru och son började backa och bli rädda för honom.

”V-v-v- vaddå, herr statsminister.”

”Jag har hållit inne det här för länge. Omar, du ska få…”

Omar tog skydd och började skrika.

”Vad?”

”En check på hundratusen kronor, min vän.” sa Åkesson, nu med en betydligt trevligare röst.

Åkesson räckte checken till Omar.

”Menar du allvar?”

”Jag hörde att din son varit lite krasslig och att ni har det lite knapert. Så varför ska jag som är så rik inte dela med mig på självaste julafton?”

”Åh, tack herr statsminister!” utbrast Omar och kramade Åkesson.

”Och en riktigt god jul, mina kära vänner.” sa Åkesson. ”Men jag är inte statsminister länge till. Mitt sista år ska gå åt att åtgärda allt som jag ställt till med. Fattigdomen, arbetslösheten, segregationen och rasismen. Jag ska öppna gränserna för flyktingar igen och genomföra reformer. För de alltra fattigaste. Därefter lägger jag ner mitt parti.”

Och så blev det. Hösten 2026 avgick Åkesson efter att ha börjat få landet på fötter igen.

Blivande Fantasyförfattare

WP2Social Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: