Lucka Sex

Det här var ingen vanlig dag i Jimmie Åkessons liv. När han satt på ölcafet på morgonen lade han märke till en bekant syn. Det var Ulf Kristersson. Men han såg inte ut som förr. Han hade fått grovt skäggstubb och rufsig frisyr. Han gick omkring med en påse pantflaskor och upptäckte Jimmie på hans plats.

”Du!” sa han ilsket och gick fram till Jimmie. ”Din förrädare!”

”Vad har jag gjort dig?” sa Jimmie.

”Kommer du inte ihåg? Jag skulle få sitta i din regering, minns du inte? Istället sitter jag här och letar pantflaskor! Allt på grund av dej.”

”Tiderna ändras, gamle vän.”

”Kalla mej inte vän.”

”Lyssna. Det finns fortfarande en plats för dej i regeringen. Men på ett villkor. Du måste acceptera Sverigedemokraternas politik rakt igenom. Det blir inga förhandlingar.”

”I en koalitionsregering ska man ge… och man ska ta!” röt Kristersson och slog undan en askkopp från bordet.

”Vänligen tänk på tonen, Ulf. Vi må vara gamla bekanta, men du talar faktiskt till din statsminister.”

”Du är inte min statsminister.”

”Okej. Där rök din plats i regeringen. Tack för den här tiden, Uffe.” sa Åkesson, reste sig och gick.

Ulf blev rasande och skrek efter honom.

”Jag har kontakter! Jag har mäktiga vänner i näringslivet! Du kommer behöva vårt stöd! Utan oss är du inget! Hör du det? Inget!”

Annonser

Lucka Fem

Det var nu den femte december och Jimmie Åkesson fortsatte sina försök att vara snäll.

Omar kallades in på Jimmie Åkessons kontor, tillsammans med ett antal andra arbetskraftsinvandrare.

”Mina vänner. Jag är trött på att vara snäll.” sa Jimmie. ”Ni får sparken allihop. Jag är trött på er.”

En kort tystnad uppstod. Sedan blev Omar och de andra väldigt glada. De hoppade upp och ner och skrek och kramade varandra av glädje, vilket fick Jimmie att se rött.

”Varför är ni glada? Ni ska ju va ledsna för sjutton! Okej, förlåt mej! Jag skojade bara! Ni får jobba kvar hos mej lite till.”

Hurraropen tog slut och alla blev både tysta och ledsna och tittade besviket ner i marken. Sedan gick de ut på rad ur Jimmie Åkessons kontor.

Jimmie Åkesson insåg just att det var lunchrast. Så han bestämde sig för att ta sig till Stureplan till en av de flottare restaurangerna. Han var då tvungen att gå genom slummen. Överallt där han gick förbi samlades de fattiga och hemlösa och började sjunga om honom.

En sån usling
En sprätt
Äter sig jämt mätt
Ja, kalla kårar går genom vår rygg

Han skulle ju
Fixa allt
Men vinden isar kallt
Nu kan man icke längre vara trygg

Eländes elände
Hans hatiska odör
Gör ingen vettig människa på humör

Fy sjutton, ja ack och ve
Det är ju ändå jul
Men själen hans är alltid lika ful

Där går Jimmie Åkesson
I egen hög person
Medan vi andra sitter här på
Stockholms största fattighjon

Där går Jimmie Åkesson
Lika kall som snö och is
Varför har han dömt oss till
Att dö på detta vis


Åkesson log belåtet och stöddigt när han gick förbi och hörde deras sång.

”Bonnläppar!” skrattade han.

Lucka Fyra

Även om Jimmie Åkesson bara hade skrattat åt Stefan Löfvens ord hade han börjat fundera över dem noggrant. Den här dagen satt han ensam på sitt kontor och funderade över det en lång stund.

Medan Omar städade Jimmie Åkessons kontor vid sidan om, råkade han välta ett vinglas som gick i kras i golvet. Blixtsnabbt flög Jimmie Åkesson upp ur sin stol och grep tag i Omar.

”Vet du hur mycket det där vinglaset kostade?” skrek han.

”Nej, herr statsminister. Det var inte meningen. Förlåt.”

”Nej, det är lugnt, Omar. Jag… jag förlåter dej.”

”Jaha? Tack!” sa Omar och fortsatte städa.

Jimmie Åkesson tittade sig i spegeln inne på toaletten.

”Jag förlåter dig.” sa han till sig själv.

En annan arbetskraftsinvandrare vid namn Özz, arbetade med att skura raka Jimmie Åkesson. Men just nu råkade han skära Jimmie Åkesson på kinden så att det började blöda.

”Aj!” ropade Jimmie. ”Du din! Hur vågar du skada statsministern!”

”Det var inte meningen, herr statsminister! Jag slant med bladet!” sa Özz.

”Nej, det är okej. Jag förlåter dej.” sa Jimmie och torkade bort sitt blod. ”Försvinn härifrån bara.”

”Ja, statsministern!”

Jimmie Åkesson började känna sig en aning obekväm i sin nya roll som god. Han började tröttna på det. Men han försökte ett tag till.

Lucka tre

Stackars Omar. Det var illa nog att han jobbade som arbetskraftsinvandrare i Sverige 2025. Men att ha en sjuk son och nekas rätten till ersättning, det var bara för mycket. De levde i misär – Omars familj alltså, medan Jimmie Åkesson blev rikare och rikare på arbetskraftsinvandrarnas arbete. Dag och natt satt han på sitt kontor och räknade pengar. Så även den här dagen.

In på kontoret kom en gammal man. Han var uselt klädd, skäggig och förfallen sedan han avsatts. Försupen och bitter.

”Vad gör du inne på mitt kontor? Stick iväg! Vi vill inte ha något löst folk här.” sa Jimmie.

”Åh, herr statsminister.” sa mannen. ”Jag är inte vilken lösdrivare som helst. Känner du inte igen mej?”

”Den rösten? Stefan Löfven.”

”Stefan… Fucking… Löfven…” svarade Stefan och sträckte ut armarna.

”Du har förändrats en del.” ser jag.

”Ja, tacka dig för det. Jag fick inte en krona när du vann valet. Här är jag nu. Som vilken stråtrövare som helst. Men jag ska ge dig ett litet råd, herr statsminister, om du tillåter.”

”Jag lyssnar.” sa Jimmie.

”En gammal svensk folksaga berättar om en tjuv som ställdes inför kungens rättvisa. Han hade förstås bara stulit för att han var fattig och hungrig. Så han föll på knä… och han visste förstås att han skulle dö för vad han hade gjort. Så han bönfaller… och kungen… benådar honom. Tänk på det, min gamle vän.”

”Vad är poängen?” sa Jimmie.

”Makt är inte bara att demonstrera hur mäktig och hänsynslös man är. Den där tjuven betydde ingenting för kungen. Dom kände inte varandra. Ändå använder kungen sin makt till att göra gott. Han benådade tjuven. Förstår du?”

”Vill du att jag ska vara Jesus? Är det det du sitter och säger?”

”Titta ut genom fönstret och säg mej vad du ser. Människor hatar dej. Dom är fattiga, utblottade. På grund av dej och din politik. Om du vill gå till minnet som en man av folket… bli då en man av folket.”

Jimmie tittade förvånat på Stefan. Stefan gick fram till konstskatterna och tog en mycket vacker gammal kungakrona. Han gick fram och satte den på Jimmies huvud.

”Jimmie den gode.” sa han. ”Det hade varit något att bli ihågkommen som? Eller hur?”

Jimmie Åkesson bara skrattade.

”Hahaha, nejnejnej, nu… nu driver du allt med mej.”

”Det går mot val, unge man. Mindre än ett år kvar. Om du vill bli populär måste du ändra din politik och göra något för folket. Jag må vara en försupen godhetsapostel. Men så mycket kan jag om politik, att jag vet att det också handlar om att ge, inte bara ta. Tänk på saken. Jag hade gärna röstat på Jimmie den Gode.”

Jimmie Åkesson var helt förbluffad och tittade på Stefan Löfven som stod framför honom. Han vände sig om och tittade på sin rådgivare. De skrattade båda två. När Åkesson sedan tittade tillbaka… var Stefan Löfven spårlöst försvunnen.

Julkalendern – Jimmie Åkessons Julsaga: Lucka Två

Det var vinter i Sverige 2025. Mindre än ett år till nästa val. Tänka sig vad tiden går fort. Sverige är inte som förut. Återigen kunde man se fattiga och utslagna stackare gå omkring på gator och torg. Men några invandrare syntes knappt till längre. I det nya kalla Sverige.

Public Service och den fria median är avskaffad och ersatt av nationalistisk sådan. Svenska folket hade vant sig snabbt. Rätt som det var började företag lämna landet. Miljoner människor blev arbetslösa och stora multinationella företag började ta över svensk välfärd. Invandrare och deras barn började systematiskt utvisas på otydliga grunder och polisstaten blev ett allt tydligare faktum.

Sverige var inte längre Sverige. Det var Jimmie Åkessons Sverige. Jimmie Åkesson som varit statsminister sedan 2022. Varde ljus, brukade man säga till jul. Men vem tände ljuset för den som inte hade tak över huvudet. Vad är meningen med Julen om den bara är till för kapitalet? Julen firas ju till minne av Jesu födelse. Jesus som själv var en fattig man, han som mättade de hungriga och botade de sjuka. För hundrade året i rad användes julen istället för att hejdlöst profitera på människors stress och strävan efter den perfekta julen.

Varje år blev producenterna av leksaker och nya TV-apparater rikare och rikare, medan de fattiga stackarna till arbetskraftsinvandrare och ensamstående mödrar blev allt fattigare. Julen hade sannerligen förlorat sin mening och det blev inte ett dugg bättre när Jimmie Åkesson själv satt vid rodret.

Det var den andra december år 2025. Jimmie Åkesson befann sig återigen ensam på sitt kontor inne på Rosenbad.

”Statsministern.” sa Åkessons utländska betjänt.

”Vad är det?”

”En av dina arbetskraftsinvandrare vill tala med dig.”

”Släpp in honom, då.”

Omar släpptes in på kontoret. Han var en liten tunnhårig man från Irak, Han ställde sig framför Åkesson med mössan i hand.

”Herr statsminister.” sa han. ”Det är så här att vår son är sjuk. Och vi har inte råd med behandling. Det kan faktiskt gå riktigt illa om han inte får sin behandling i tid.”

”Vad ska jag göra åt det, då?” sa Jimmie.

”Kan du kanske bekosta behandlingen.”

Jimmie blev chockad.

”Ser jag ut som en läkare för dej, Omar?” sa han. ”Ut! Ut härifrån!”

Stackars Omar gick ut ut kontoret och drog en djup suck.

Julkalendern – Jimmie Åkessons Julsaga: Lucka 1

Det är min födelsedag idag. Kommer ni ihåg att jag ska lägga upp en julkalender? Här kommer första luckan av Jimmie Åkessons julsaga.

När faran hotar är det den store kung Jimmie Åkesson från Svea rike som kan rädda sitt folk. Varje år åker han ut på sitt stora praktfulla vikingaskepp mot England för att… eeehhh… rädda kristendomen från de fasansfulla muslimerna.

”Ers majestät.” sa Linus Bylund. ”Varför åker vi i ett vikingaskepp när vi ska försvara kristendomen?”

”Ååh! Håll käften Linus!” sa Jimmie. ”Du ska alltid förstöra allt det roliga med din fakta och logik och sånt. Sjung din hyllningsvisa nu när vi går i land.”

Linus Bylund var en bard som följde efter den store kung Jimmie och sjöng hyllningslåtar om alla hans stordåd.

Det är den store kung Jimmie

På väg från fosterland

Han var icke god att tas med

Med sitt svärd i hand

Han var icke rädd för döden

Han var icke rädd för nåt

Store kung Jimmie

Den kungen vi har fått

Han var inte rädd att få huvet

Hugget av och satt på spik

Han var inte rädd för monster

Ormar eller lik

Att få näsan eller hakan spräckt

Benen brytna, armen spräckt

Att få sin penis…

”Tack Linus. Det räcker nu.” sa Jimmie.

De befann sig i skogen och var på väg till York för att rädda prinsessan Bush-Thor från att bli uppäten av den fruktansvärda eldsprutande draken Annie Lööf.

”Otäcka best!” röt Jimmie. ”Jag ska sända dig tillbaka till helvetet där du hör hemma!”

”Rädda mig Jimmie!” skrek Bush-Thor

Han drog sitt svärd och draken gick till attack.

”Ska du slåss mot henne ensam?” sa Björn Söder.

”Nej då, jag har mina goda vänner med mej.” sa Jimmie och tog fram en rödvit boll. Sedan skrek han: ”Kent Ekeroth! Jag väljer dej!” också kastade han sin boll så att jätten med järnröret Kent Ekeroth trollades fram för att gå till attack mot Annie Lööf.

”Vi vill inte göra nånting, vi försvarar oss, vi försvarar oss.” sa Kent.

Det blev en blodig strid. Tyvärr förlorade Kent Ekeroth och blev uppäten av Annie Lööf.

”Vad gör vi nu?” sa Rickard Jomshof.

”Vi flyr.” sa Jimmie snopet. Linus Bylund började sjunga igen.

Och kung Jimmie sprang iväg.

”Det gjorde jag inte alls!” röt Jimmie.

Store modige Jimmie från Svea sprang iväg.

”Sluta sjunga! Jag sprang inte alls iväg.

Och så tog filmen slut.

”Vad tycker ni?” sa Jimmie Åkesson. ”Visst var det en bra valfilm.”

”Med all respekt, statsministern.” sa Björn Söder. ”Den är alldeles för spexad. Folk kommer inte ta den på allvar i valrörelsen 2026.”

”Vad menar du, det är ju som värsta Hollywood-rullen!”

”Det är just det som är problemet. Se ut genom fönstret. Människor är fattiga. Folk tigger. Arbetslösheten ligger uppe på 24 procent. Dom kommer inte övertygas av ett gäng riddare som slåss mot en drake. Inse istället att valet är förlorat.”

De andra höll med Björn Söder.

”Det är fikarast. Kom så går vi.” sa Björn Söder och tog med sig de andra sverigedemokratiska ministrarna.

Jimmie Åkesson drog en djup suck och tittade ut genom fönstret.

”Och jag som trodde att jag kunde göra precis vad jag ville när jag blivit statsminister.” sa han.

Sedan brast han ut i sång.

Valet är nu över, svensken har slagit vad

Tänk så länge jag fått vänta att bestiga Rosenbad

Löfven han har förlorat. Åtta år har gått.

Svär nu trohet till er nya ledare ni fått

Wohoho ohoho Jimmie Åkesson

Wohoho ohoho Jimmie Åkesson

Sätt upp massa murar, minska Sveriges biståndssats

Fast jag lovade hjälpa massa flyktingar på plats

Sen gör vi oss av med varenda extremist

Om du inte håller med oss är du kommunist.

Wohoho ohoho Jimmie Åkesson

Wohoho ohoho Jimmie Åkesson

Jimmie Åkesson, er statsminister

Kom och dyrka mitt feta ister

Åkesson mot halal fascister

Ut där är dörrn

För nu ska Sverige bli som förr

Lucka ett. En sång där jag själv skrivit texten, sjungit in den och skrivit och gjort musiken.