Things Go By

Tomorrow I will get to view an apartment reserved for me in Hässleholm! That means, that if I am saying yes, I will get the apartment. And I will get access to it between the first of october and my birthday the 1st of december. That means that it’s up to me to accept the offer, so the apartment is already to consider as mine, I think. This makes me a grown man, who finally have gotten a job and moved to his own home. I am so satisfied with this! <3

Me And My Father In Varberg

Last friday, I was celebrating my father’s 60 year birthday. We ate at a restaurant and bar in Malmö. Some days later, we were lucky to get a hostel room in my fathers childhood town – Varberg. We were bathing in the sea of Kattegatt and we saw the beautiful Stronghold of Varberg. We also went on the streets, at the market and took some pictures. It was really fun indeed!

Socker – Den Värsta Drogen

Jag har en beroendeproblematik. Jag är beroende av socker. Varje dag dricker jag i regel en och en halv liter coca cola och mer där till i form av mjölkchoklad av olika slag. Det är buenos, kinapuffar, kexchoklad och allt möjligt sött.

Socker är ett av det mest förödande knarket som finns. Att bli av med ett extremt sötsaksberoende är ungefär lika svårt som att bli av med ett beroende av kokain. Socker förvärrar symptomen av ADHD. Det gjordes en dansk studie där en ung kille slutade helt och hållet med socker och sötsaker. Hans ADHD blev nästan helt obefintlig efter det.

Skillnaden mellan alkohol och socker är att socker finns över allt. Det finns ingen reglering eller åldersgräns på socker. Trots det ser vi alltfler barn som lider av övervikt och inte kan koncentrera sig ordentligt i skolan. 50 miljoner amerikaner har diabetes eller pre-diabetes. Och utvecklingen är oroväckande. Sjukdomarna relaterade till socker är många. Alltifrån fetma, till hjärt-kärlsjukdomar, cancer och annat.

I dagens debattklimat talas det mycket om droger och alkohol, men debatten om socker lyser med sin frånvaro. Även om det inte är någon merit att vara alkoholist, så tror jag att en vuxen man på ett sätt har lättare att söka hjälp för alkoholism än till exempel sockermissbruk. Alkohol är ju förknippat med att man är vuxen och lite manlig av sig.

Att som vuxen man söka hjälp för sitt beroende av sötsaker, är svårare på flera sätt, då sötsaker och godis förknippas med små barn. Små barn som börjar gapa och skrika när de inte får sitt godis. En vuxen man med abstinens efter godis och sötsaker, kan därför mötas med hån eller lustiga skämt. På så sätt tror jag att det ligger mer skam i sockerberoende än i alkoholism.

Varför diskuteras då inte dessa sötsaker på samma sätt som alkohol och droger? Socker finns inte bara i godis. Det finns även stora mängder socker i sånt vi får lära oss att det är lite nyttigt. Juice som inte är färskpressad är till exempel nästan lika laddad med socker som läsk. Musli som man inte gör själv är rena sockerbomben. En enda risifrutti innehåller lika mycket socker och snabba kolhydrater som ett hundra gram marabou-choklad. Gemensamt för alla de produkter jag räknat upp, är att de marknadsförs som något nyttigt och hälsosamt för kroppen.

Men när man äter ett mjölkchoklad till exempel, då vet man om att det är dåligt för hälsan, men man unnar sig det ändå. Men hur ska vi kunna veta att juice, musli och liknande mellanmål är nästan lika onyttiga, när vi hjärntvättas med reklam om hur nyttigt och naturligt det är? Lagarna om marknadsföring måste ses över. Det borde inte vara så lätt att komma undan med den typen av falsk information.

Dessutom hade jag gladeligen sett en ordentlig skatt på socker. Jag må vara beroende av sötsaker, men jag har aldrig stulit i hela mitt liv och jag har alltid följt regler och lagar. Jag äter socker för att jag kan och får göra det. Med lagar och regleringar som begränsade och beskattade socker, hade personer som mig kunnat undvika sötsaker mycket lättare. Att veta om att man inte får göra något, och bestraffas för det, det är en perfekt förutsättning för en människa som vill bli av med sitt beroende men inte riktigt har den viljestyrka som krävs.

Om krigets och soldatens historia

Idag är de flesta överens om att krig är dåligt och bör undvikas. Samtidigt finns det fortfarande en ära i soldatyrket. Att vara soldat och kämpa för sitt land betraktas av de flesta både som en dygd och som en börda. Men det har inte alltid varit så.

Under forntiden, strax innan antiken, var soldatyrket inte betraktat som en ärofylld titel. Soldaterna var ofta slavar eller helt enkelt bara tvungna att slåss, vare sig de ville eller inte. Att bilda stora imperier genom erövringar ansågs inte sällan vara det finaste en kung kunde göra. Soldater betraktades i regel som utbytbara resurser som kunde användas hursomhelst.

I Antikens Grekland på 400-talet före kristus, kom de första reglerna för hur krig skulle föras. Man fick inte kriga mot varandra på helgdagar. Fångar fick inte dräpas. Heliga platser fick inte skändas och ett anfall skulle föregås av en krigsförklaring. Detta gällde dock bara när de olika grekiska staterna krigade mot varandra. Icke-greker, så kallade barbarer, fick man behandla hur man ville.

Under Romartiden, strax före kristi födelse, infördes värnplikten för första gången i historien. De män som tjänstgjort i legionen kunde få belöningar i form av en gård, eller till och med en position inom politiken. Värnplikten och belöningen för tjänstgöring gjorde den romerska legionen till en av de största och mest disciplinerade arméerna i historien.

Under medeltiden växte feodalsamhället fram. Striderna blev mycket mer småskaliga och arméerna blev mindre. Det var oftast yrkessoldater eller så kallade riddare – adliga krigare med skinande rustningar, som tog sig fram på hästar.

Under korstågen ställde bönder och vanligt folk upp sida vid sida med tempelriddarordrarna och begav sig för att återta det heliga landet. Fortfarande betraktades soldater i allmänhet som resurser, snarare än människor, om man inte var riddare förstås.

I och med att rustningarna blev större och större och riddarna alltmer otympliga på slagfältet, började riddarna spela ut sin rätt på 1400-talet. Fotsoldaterna med sina långbågar började istället göra karriär, tillsammans med legoknektar. Legoknektar betraktades som ett satans otyg, då deras enda lojalitet var mot guld. De kämpade för den sida som betalade mest och ansågs därför opålitliga.

Krutets intåg på det europeiska krigsmaskineriet gjorde kriget mycket mer blodigt och förrödande än vad det tidigare varit. Under stormaktstiden på 1600-talet, var fred ett fult ord. Att kriga och utvidga sitt territorium var det finaste en svensk kung kunde göra. Att sluta fred var en oerhörd förolämpning. Kriget var normaltillstånd. Detta berodde på att de svenska soldaterna inte fick en fast lön, utan var helt beroende av att plundra byar och förråd för att kunna ha mat för dagen. Detta gjorde att krigen måste hållas igång. Krig var även ett perfekt tillfälle för staten att plundra till sig nya rikedomar i form av stöldgods. Det hade aldrig varit mer fördelaktigt och billigt att kriga.

Napoleon var en framåtriktad man. Under hans regeringstid i Frankrike underminerades adelns dominans inom armén. Nu kunde vemsomhelst, fattig eller rik, få befogenheter och belönas efter sina insatser i kriget. Samtidigt samlade Napoleon den största armén någonsin dittills. 700 tusen man.

Efter den franska revolutionen och napoleonkrigen insåg de europeiska kungarna och drottningarna att de behövde hålla samman folket för att undvika fler krig och revolutioner. På Wienkongressen 1815 bestämdes att man skulle föra en försiktig och konservativ politik präglad av nationalism och sammanhållning i syfte att folket skulle glömma bort orättvisorna och istället fostras till att bli stolta över sitt land.

Eftersom nationalism manade till fosterlandskärlek, ändrades synen på soldaten. Soldaten var inte längre bara en förbrukbar resurs som kungen kunde använda hur han ville. Att vara soldat blev något ärofyllt och fint. Det innebar också att soldater kunde ställa högre krav. Alltfler arméer avskaffade den orättvisa arvshierarkin inom militären, så att även en enkel fattig soldat kunde bli befordrad för sina bravader på slagfältet. Det var inte längre förunnat för adeln.

1864 skrevs den första genevekonventionen på. Med inspiration från antikens grekiska riktlinjer, blev detta de första internationella lagarna. Man skulle inte döda fångar utan behandla dem med värdighet. Sårade soldater skulle tas om hand och få vård, oavsett vilken sida de stod på. Krigsfångar hade rätt till vård. Detta blev grunden för de moderna internationella lagar vi har idag.

På 1900-talet ökade den civila andelen av krigsoffer. Tidigare hade nästan alla sårade och skadade i krig varit soldater, men under första världskriget ändrades detta. De nya stridsmaskinerna som kunde döda på avstånd ledde inte bara till otroliga lidanden för soldaterna, utan även för hela samhällsekonomin och civilbefolkningen. Den aggressiva nationalismen och krigsromantiseringen nådde sin kulmen i första världskriget. Unga män och pojkar gick gladeligen ut i krig och slogs för sitt land i hopp om att allt skulle vara över på några veckor. Men så blev det inte.

Första världskriget och skyttegravskrigen blev en masslakt av soldater på båda sidor. Ingen sida lyckades flytta frontlinjen mer än någon kilometer fram och tillbaka. Den nya tekniken med pansarvagnar och kanoner bakom båda arméerna, kombinerat med gammaldags organisering, där två arméer sprang mot varandra på ett slagfält, ledde till masslakt och ett enormt psykiskt och fysiskt lidande för miljontals människor.

Samtidigt var soldatvården grym. Soldater som längtade hem betraktades som sjuka och fega och potentiella desertörer. Nostalgi, alltså hemlängtan betraktades som en psykisk störning som man försökte bota. Den som längtade hem blev ofta hånad och fick bestraffningar. När samhället inte kunde ta hand om alla de krigsinvalider och människor som bar på trauman efter kriget, ändrades synen på krig och på soldater. Vad var egentligen så ärofyllt med att slåss för sitt land? Vad var så ärofyllt med krig? Första världskriget kallades för Kriget som gjorde slut på krig. Man hoppades därefter på en läxa för mänskligheten, att aldrig kriga igen.

Synen på soldaters hemlängtan och rädsla förändrades. Efter första världskriget ändrades den allmänna inställningen till hemlängtan och rädsla på slagfältet. Att längta hem ansågs numera som en naturlig del av soldatens liv. Och det ansågs naturligt att vara rädd på slagfältet. Man kan ju egentligen inte vara modig utan att besegra sin rädsla.

Efter förta världskriget försökte NF – nationernas förbund, förbjuda krig. Men bara 21 år efter första världskrigets slut, skulle andra världskriget börja. Där var över hälften av alla döda civila. Under första världskriget hade man fortfarande uppehåll och vapenstillestånd under högtider. Men alla dessa begränsningar försvann under andra världskriget. Senare på 1900-talet har andelen civila ökat bland krigsoffren. I kriget på Balkan på 90-talet, tror man att hela 90 procent av alla döda var civila.

Skam Den Som Ger Sig

Första dagen på jobbet kommer allt närmare och då jävlar ska vi börja leta lägenheter så det står härliga till. För övrigt har jag på sistone experimenterat mycket med kartor. Omskrivningen av boken har dessutom kommit igång. Jag tror jag har skrivit tre kapitel vid det här laget. Awsome! Här kan ni se några exempel på mina kartor jag tecknat och satt ihop bit för bit!

Men där finns faktiskt en jag gillar ännu mer. Skillnaden är att den är gjord helt för hand och således inte hopsatt i datorn. Målet är att hitta någon som kan skanna eller fotografera en såpass stor bild. Så ni får ursäkta om mitt foto blir en aning suddigt.

Det blir en helt annan känsla när den är helt gjord för hand. Jag vet inte varför. Men här är min favorit i alla fall. Vilken är din favorit?

Utöver detta går det trögt med tecknandet. Jag vill göra illustrationer, men har på senare tid insett att jag är för dålig för att illustrera min egen bok. Nu väntar jag bara på att få lite rutiner i mitt liv, få ett jobb och flytta hemifrån. Den tionde augusti blir jag anställd på Masterpack i Kristianstad. Wish me luck! Wohoo!

Här kan ni också få ett litet smakprov på mina mer enkla illustrationer. De är gjorda helt utan blyerts. Det betyder att jag inte har suddat alls. Jag vet att jag har visat upp några av dem tidigare, men det är ju aldrig fel att påminna, eller hur?