Alla inlägg av Love Eliasson

Jag heter Love Eliasson och är en 23-årig arbetare från det lilla samhället Tyringe i Norra Skåne. Jag växte upp i den lilla byn Matteröd, varifrån jag flyttade när jag skulle fylla nio. Jag föddes 1995 på BB i Malmö och bodde mina första månader där med mina föräldrar. När jag var tre år separerade mina föräldrar och min far flyttade tillbaka till Malmö. Jag bor hos honom varannan helg, fast numera bor han i Ystad sedan tretton år tillbaka. Så jag har två familjer som jag älskar och skiftar mellan. Under min och mammas första tid ensamma i Matteröd var det ganska tufft. Mamma jobbade natt inom vården och vi var väl i princip att betrakta som fattiga, eller åtminstone på gränsen. Sedan dess har mamma bildat familj och pappa har bildat familj. Vi har det bra nu, och min bonuspappa är lika mycket far till mig som min biologiska pappa. Vi har det ganska bra, men vägen hit har varit tuff. Jag har stammat sedan jag var sex år, är diagnosticerad med Tourettes, ADHD, Aspergers och på senare tid även Bipolär Sjukdom. Så gott som hela grundskolan var jobbig, med aggressioner, utbrott och andra problem med lärare som inte gjorde sitt jobb, framförallt i högstadiet. Gymnasieåren var min stora höjdpunkt. Jag var begåvad i historia, bild, samhälle, religion, svenska, och hade bra betyg i alla ämnen utom matte, där jag precis kom upp i ett D. Mitt brinnande intresse för samhällsfrågor, historiska epoker och politik slutade med Bergendahls utvecklingsstipendium 2015. Mitt liv nådde sin höjdpunkt. Hittills… I tre år har jag arbetat på olika ställen, först inom trädgård och stensättning, därefter inom fastighet, städ och industri på Samhall och Haki AB. Nu på hösten har jag flyttat till internat och börjat studera Samhällsvetenskap och Lärarassistent på Östra Grevie Folkhögskola och påbörjat mitt nya liv där jag äntligen kan få arbeta med det jag brinner för! På min fritid har jag tecknat och målat sedan jag var liten. Jag är så gott som självlärd, men är sällan nöjd med resultaten på grund av mina höga förväntningar på mig själv. Jag är realist, gillar episk och fiktiv konst, ofta med fokus på Fantasy, sagor, karikatyrer, krig, slagfält, vikingar, historia och kurder. Min stora dröm är att bli en stor fantasyförfattare. Jag befinner mig sedan ett par år tillbaka i en existentiell kris där jag hämtar inspiration och inte riktigt vet hur mina romaner och berättelser ska utvecklas, vilken riktning de ska ta. Under se senaste åren har jag även börjat göra virtuell musik inom Heavy Metal, Power Metal och Hårdrock, där jag skriver text, komponerar, mixar och även sjunger in sången. För tre år sedan förstod jag ingenting om harmoni och skalor och jag sjöng som en kratta. Men idag är utvecklingen fantastisk. Bäst av allt hade ju varit om jag hade kunnat spela elgitarr och skaffat ett band, men andra intressen har tyvärr fått prioriteras före. Det här är jag, mitt liv, min konst, det här är Love Eliasson. Hoppas mina inlägg kommer vara givande i gruppen! Jag uppskattar också konstruktiv kritik, både bra och dålig, när jag lagt upp mina alster. Jag hoppas ni trivs på min blogg. Med vänliga hälsningar Love Eliasson

Some new images

As you might know, I love mythology! Here I have made two versions of Mother Earth, but I’m not really satisfied with the one with colour. It looks clumsy and deformed. What do you think?

Annonser

Aah! Memories!

Some days ago, I was looking through all my old drawings and scetches and found something very familiar. I had almost forgot it! Gods be praised I found it. Back in 2010, I started to gain interest for the Swedish spy and hero Raul Wallenberg, who saved 11 000 jews in Hungary during World War II. So I decided to do a comic book about Raul Wallenbergs adventures. I changed him a bit. I made him like a cool Indiana Jones kind of guy, with a knife formed as a banjo that he threw against the nazis. Rughly inspired by Tintin, Schindler’s List and Indiana Jones Raul Wallenberg was a quite ambigious work for my age. But as so many times before, I got tired of it and put it forward. Here you can see the drafts. Enjoy! Sorry for really crappy dialogue. I hadn’t really developed that conversation thing back then. This is probably most cringe for me, haha.

Debatt om Rasiststämpeln

Debatt om rasiststämpeln.
Svenska hårdrocksband brukar som bekant få utstå spott och spä så fort de sjunger om historia, krig eller andra kontroversiella ämnen. Det ena argumentet är löjligare än det andra.

Tidningen Arbetet beskriver Sabaton som ett fascistiskt band.

Tidningen Arbetaren beskriver Sabaton som ett Israelvänligt band efter att de uppträtt för militärer i Israel.

Ung Vänster i Malmö beskriver Sabaton som rasse-rockare som glorifierar mord på palestinier och skryter om att ha saboterat deras planscher.

Aftonbladet nämnde några exempel på olika band som ska fått Anton Lundin Pettersson att begå terrorattentat. Några var att han lyssnade på Sabaton, Rammstein och Raubtier.

Att Sabaton drar till sig många rasistiska fans är Sabatons fel brukar de få höra. De kan inte ens sjunga nationalsången på nationaldagen utan att få konstiga frågor om rasism.

2012 släppte Sabaton successivan Carolus Rex, som handlar om Stormaktstiden och Karl XII. Många tycker det är fel för att det sannolikt kommer bidra till att många rassar köper deras musik.

Bandet Raubtier kallades rasister pga sin låt världsherravälde. Låten handlar om hur media och populärkulturen kontrolleras av en dekadent konspiration. Nazistiskt tyckte flera filosofer på Internet.

Jag tycker folk som skriker rasist åt olika metalband kanske borde ta sig lite tid att analysera deras texter innan de håller på och går efter sina egna känslor. Här är några av mina favoriter.

Now I Can Post To Facebook – For Now

After a temporary solution with my father, I can now post my blog to Facebook again. Thank’s, Dad! 🙂

So, here is what I am planning. Finally I have really started to come along with my writing. Now I am on chapter four on my book, which is supposed to be a form of re-write of the one that was refused before. I hope I will success with this one.

I will also start with a Christmas calendar, off course only for paying members! I will return with more info this week.

See ya! <3

Some pimples I see…

Old Scetches (Gamla Skisser)

Even if my performance anxiety has made me avoid scetches and designs lately, I have to say I miss when I made them. If I was bored I always let my imagination flow and that’s when I built my world. Most often it was creatures and characters of different sort. And sometimes one or two half naked warrior women. A handful of times I made caricatures and satire. I wonder what I should do with them. Should I complete them or sell them? Or maybe both? Please come with feedback and discuss what you think about these scetches. Thank you for your help.
Best regards from Love

Även om min prestationsångest har fått mig att undvika skisser och design på senare år så måste jag säga att jag saknar när jag gjorde dem. Om jag var uttråkad lät jag fantasin flöda och då byggde jag min värld. Oftast var det varelser och karaktärer av olika slag. Och ibland en och annan lättklädd krigarkvinna. Enstaka gånger gjorde jag karikatyrer eller satir. Undrar vad jag ska göra med dessa. Ska jag färdigställa dem eller sälja dem? Eller både och kanske? Kom gärna med feedback och diskutera vad ni tycker om skisserna. Tack på förhand.
Mvh Love

Därför är jag pessimist

Det här är ett ganska långt inlägg som handlar om min världsbild och människosyn.

Pessimist, som man så ofta kallas, det är samma sak som realist för mig. Allting tyder på att både Sverige och resten av världen har en mycket dyster framtid att gå till mötes. Det är bara att titta på utvecklingen. Demokratin avskaffas i land efter land. USA, Turkiet, Ryssland, Ungern, Polen och Brasilien är bara några exempel. Samtidigt ser vi hur demokratiska länder blir mer och mer korrupta.

Över lag kan jag säga att demokrati är skitsnack. Det finns ingen demokrati och har aldrig funnits. Folkvalda politiker är bara en fasad för att vi ska tro att vi kan påverka. I själva verket är det bankerna, multinationella företag, militärmakten och globalister som styr hela världen och medvetet förstör den. Folkvalda politiker har bara en marginell påverkan.

USA med CIA i spetsen skulle kunna göra vad som helst för att förhindra att obekväma sanningar kom fram om vilka som verkligen styr världen. CIA har ju som bekant lönnmördat tusentals folkvalda politiker och aktivister eller andra politiker som hotar deras världsherravälde. Varför tror ni att den dömda sexbrottslingen i USA begick självmord? Jo i själva verket begick han inte självmord alls. Det var CIA som tog livet av honom eftersom han satt inne på uppgifter om att världens mäktigaste personer hade köpt hans prostituerade kvinnor.

När USAs regering lönnmördade demokraten Salvador Alleande bevisade de sin agenda tydligt. Det är meningslöst att kämpa för förändring. USAs proxykrig som de startade i Syrien via sina proxyrebeller är ett annat exempel på odemokratisk infiltration.

Världen styrs av onda mördare och rånare som genom monetära monopol förstör planeten och utarmar folket. Några att nämna är George Soros – en högervriden misantrop som sedan 1990-talet tjänat förmögenheter på att sabotera andra länders valuta. På 90-talet misslyckades han med att förstöra Sydostasiens ekonomi. I slutet av 80-talet bidrog han till 90-talskrisen. Att svensk media benämner honom som filantrop visar hur köpta de är. Det är bara att gå in på hans eget företags hemsida – Open Society. Där kan man se hur många EU-politiker han har i sin ficka.

George Soros är förstås inte ensam. Vi har Mark Zuckerberg och Facebook, Google och Apple. Apple samarbetar förövrigt med USAs regering för att avlyssna miljontals människor, vilket avslöjats av hjältar som Edward Snowden och Julian Assange.

Lobbyn som förstör klimatet. Här finns jättarna inom oljeindustrin, köttindustrin och klädindustrin. ETC skrev nyligen om hur dessa företag storsatsar inför EU-valet för att muta så många politiker det bara går i EU, så att de ska ändra sig i miljöfrågan. Köttindustrin ska vi inte ens tala om. I den mycket intressanta dokumentären Cowspiracy, kan vi se hur köttindustrins jättar har mutat stora miljöorganisationer som till exempel Greenpeace till att inte berätta sanningen om köttproduktionens konsekvenser. Vi ser också hur dessa skurkar har mördat tusentals sydamerikaner som öppet protesterat mot skövlingen av regnskog i Amazonas.

Sveriges regering är förstås inte oskyldiga heller. De är högst delaktiga i den här världsordningen. Totalt köpta av EU, USA och Turkiet som genom sin krigsorganisation NATO söndrar och härskar. Här kan ni läsa mer om vilka företag som kontrollerar världen.

https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/Jo7Mk4/eliten-som-kontrollerar-det-globala-kapitalet

https://www.cowspiracy.com/

https://legacy.gscdn.nl/archives/images/soroskooptbrussel.pdf

https://www.etc.se/klimat/oljejattar-lagger-miljarder-pa-eu-lobbyism?fbclid=IwAR0kexbaa5bARDnLQQ_NW6rS4KSKRLW_dtIzlJMYVgViekwL649mpVpMZ9k

DEN GAMLA GODA TIDEN

Nu ska jag berätta för er om den gamla goda tiden som så många människor längtar tillbaka till. Min morfar är född 1940 och växte upp i några av de sista statarfamiljerna i Sverige. Statarna arbetade på stora gods och bodde i baracker. De fick sin belöning i form av så kallad ”stat”, vilket för det mesta innefattade mat, förnödenheter och rätt att bo i baracken.

Statarna var några av de allra fattigaste i Sverige. Många av dem levde i misär. I morfars familj fanns ingen isolering, ingen elektricitet eller rinnande vatten. I den lilla baracken morfar bodde i var morfar ett av åtta barn, plus två föräldrar. Morfars far var en arg kommunist och hela familjen var väldigt kärlekslös. Morfar var alltid den som fick mest stryk när han hade gjort något dumt.

På vintern var det minusgrader inomhus, eftersom isoleringen saknades. Fönstren immade igen och man var tvungen att gräva ner sig ordentligt bland alla lakan och filtar för att klara av kylan. Fisk och kött saltades ner efter slakt. Detta var ett sätt att förvara det. I slutet av varje år kunde köttet och fisken längst ner vara alldeles gröna och mögliga, men man åt det ändå.

Detta var innan fria skolmåltider infördes. Alla barn fick därför ha med sig matsäck till skolan. Morfar och hans syskon fick ha med sig bröd med lite strösocker på. Pålägg var nämligen en ovanlig syn för en statare. Oavsett väder och vind tvingades de gå flera kilometer till fots för att komma till skolan. Om det så var en meter snö skulle de ändå gå hela vägen.

Skolan var en tuff plats för morfar. Han var en riktig liten illbatting till pojke när han var liten och fick därför ofta stryk. Men många gånger hade han inte alls gjort sig förtjänt av den. Han hade en lärarinna som han tyckte särskilt illa om. Och det kunde man ju förstå. På den tiden kunde de mer välbeställda eleverna ta med sig frukt, mat, råvaror och presenter till läraren för att komma undan med pojkstreck eller få högre betyg. Men stackars morfar var så fattig och kunde därmed inte förmå att ta med sig något till lärarinnan.

En dag skulle eleverna ha julavslutning med lärarinnan inne i klassrummet. Alla elever hade förstås tagit med sig mat, godis och presenter till läraren, utom just morfar. Han hade inte råd. Så lärarinnan tvingade honom att sitta utanför klassrummet och lyssna när hon hade julavslutning med de andra eleverna. Och han fick inte gå hem, utan han skulle sitta kvar där tills de var färdiga.

Morfar hade även en syster som var måttligt utvecklingsstörd. Eftersom hon hade svårt att hänga med i undervisningen var där en lärare som var särskilt elak mot henne. En magister med en stor fet ring på fingret. Han slog henne i ansiktet så hårt att det började blöda, bara för att hon inte riktigt hängde med i undervisningen. När morfars familj fick reda på detta, begav sig hans far och en annan släkting ut och letade reda på läraren och mörbultade honom så illa att han aldrig slog en elev igen.

Så var det på den tiden för statarna. De fattiga skulle stå med mössan i hand inför de som hade status. Såsom präster och lärare. Ibland kom morfars pappa hem helt utblottad då han hade spelat bort det lilla han tjänat ihop med sina vänner.

Hur var det då med religion och tolerans? Ja, morfars pappa var en av de första svenskarna att lämna statskyrkan. Eftersom han var en kommunist hatade han präster och religion i största allmänhet. Han brukade till exempel kalla dem för isterbukar och svartrockar. Kristendomen skulle man anamma och delta i vare sig man ville eller ej. Religionsfrihet skulle Sverige inte få förrän 1951. I kyrkan skulle man sjunga psalmer och läsa stycken ur katekesen och bibeln. Både mormor och morfar kommer fortfarande ihåg flera verser.

Sedan fanns det förstås rasläran. På den tiden fanns det planscher fulla med profiler av olika folkslag runtom i världen. De var ganska välgjorda, men många var stereotyper i allra högsta grad. Det ansågs finnas fem olika stora rastyper, indelade i flera olika raser. Negroider bodde i Afrika söder om Sahara, samt i Oceanien. Europider bodde i Europa, Mellanöstern och norra Afrika. Indianer bodde i Nord och Sydamerika och eskimåer bodde i Arktis. De som bodde i Östasien kallades för mongolider.

Den gamla goda tiden har aldrig funnits. Det mesta blir faktiskt bättre med tiden. Sedan fanns det kanske vissa saker som var bättre förr. Posten till exempel. Eller möjligheten att få jobb. Men fattigdomen och misären har minskat stadigt och i rakt nedstigande led under de senaste hundra åren. Nästan alla kan idag äta sig mätta. Barnen kanske var ute och lekte mer förr och det fanns inga mobiler som hämmade det sociala samspelet. Men jag tror inte att någon skulle vilja byta med min morfar och statarfamiljerna.

Bilden föreställer inte min morfar eller någon i hans familj, utan skildrar några andra statare.

Om Mormor Och Morfar

Min mormor och morfar har alltid betytt mycket för mig. Ända sedan jag var liten har jag avgudat dem. Morfar brukade busa med mig och skrämmas och vi jagade runt varandra i deras hus. När han fångade mig så grep han tag i mig och kittlade mig.

Roligast av allt var ju när han gjorde myrorna på min rygg. Det var jag själv som bad honom att göra det. Jag drog upp tröjan och morfar prickade med naglarna tills där blev röda märken, sedan visade jag stolt upp märkena för min mamma. Summa summarum hade vi roligt när jag var liten och vi retades och kivades jämt med varandra. Morfar brukade även berätta lite spökhistorier för mig. De handlade oftast om att jag var ute och gick och stötte på något troll. Den här historian förekom i lite olika varianter.

Mormor är världens godaste och snällaste människa. Hon är fantastisk på att laga mat och baka och sätter alltid alla andra före sig själv.

Tyvärr har hon börjat bli dement, vilket vi fick reda på för ett par månader sedan. Det går fortare än man tror. Så jag måste ta vara på varje ögonblick med dem.