All posts by Love Eliasson

My name is Love Eliasson and I am a 24 year old from the little village of Tyringe in Skåne in Sweden. I grow up in the little village Matteröd nearby. In 1995, the first of december, I was born at BB in Malmö. The first months I lived with my mother and father in Malmö, but later we moved to the little village Matteröd. I was three years old when my mother and father separated.During my and my mothers first time in Matteröd, life was a bit hard. My mother worked night time at a resident for disabled and we were quite poor. Since then my mother has a new family, and a she is married with a new man, who is just just as much father to me, as my biological father. Together they have two sons. Every second weekend I visit my father in Ystad. First he lived in Malmö, but he moved to Ystad after getting married with another woman. Together they have one son. We have it quite good now, but the journey has been hard. I have Tourettes, ADHD, Aspergers Bipolar Disorder. I also have a stuttering problem since I was six years old. Basically all my nine years in basic school was a hard time, with outbursts, agressions and conflicts.My time at High School was the best time of my life. I was a great student, with good grade in history, society, art, swedish and geography. My weak spot was math and sports. My burning interest for history, society and politics, ended with a stipendia 2015. My life was at the top. Between spring 2016 and summer 2018 I was working at different jobs at different places, all from gardening, to mounting and cleaning. But for now I am searching for a new job and a place to live. Between the summer 2018 and the summer 2019 I was living at a boarding school At Östra Grevie Folkhögskola. At my free time I have been painting and drawing since I was small. I am basically self learned, but not always satisfied with my pictures. I’m a realist, likes epic and fiction art, most about fantasy, fairytales, history and action. My great dream is to become a great fantasy author. I’ve just finished my first novel called “Fredlös”. During the latest years I have also been making music in the Heavy Metal genre. It’s all made in the computor, since I cannot play any instrument. My father learned me about scale and harmony.This is me and my life. This is Love Eliasson. I hope this page will be entertaining to be a part of. Don’t be afraid to come with constructive criticism. It will always be appreciated. Please also visit my blog https://loveeliasson.blog Best regards/Love Eliasson

Game Nostalgia Part 4: Turok 2008

Turok Evolution, which I showed you before, was actually a total flop. Acclaim Studios, the producer of five different Turok games since 1997, was closed down after their last Turok game “Turok Evolution” from 2002. The game was so bad, even for that time, but today, everyone want it back on PS4. Turok: Dinosaur Hunter from 1997 and Turok 2: Seeds of evil, have already been remastered for PS3 and 4, with better graphics, but not Turok Evolution. I guess it’s considered to bad to make a re-release.

However the Turok franchise was revived in 2008 by another game company who bought the rights from Acclaim Studios. Turok 2008, was a new game with much better graphics and different storyline from the old games. This time, Turok is not Tal Seth, but an US marine named Joseph Turok, former member of Wolfpack, led by general Kane. But later, Turok broke up with Wolfpack and betrayed Kane. Now he’s a member of the new division – Wisky Company. And their mission is to catch and kill Kane on a different planet. Since Turok worked for Kane before, nobody trusts him. His comrade Slade, voiced by legendary Ron Pearlman, dispices him, since his brother was killed on a mission in Columbia. Slade blame Turok for that.

Turok must prove himself worthy and gather their trust through the game. And they land on a planet full of dinosaurs. Together they have to take themselves through the wild and fight against raptors and a huge T-Rex called “Mama Scarface”. Their mission is to survive this hellhole and catch Kane dead or alive.

Here’s some of the gameplay

Game Nostalgia – Part 3: Turok Evolution

As promised, one of my first PS2 game, which brings a lot of memories. Turok Evolution is about the Native American Tal Seth, who is teleported from the 1900th century’s America to another universe called “The Lost Land.” In this adventure he have to fight, dinosaurs, sleg troops and other creatures. The slegs are hybrids of dinosaurs and human’s, armed with heavy armour and weapons. Take a look for yourselves.

Nya ideer

Jag har kommit på lite nya teman som jag tycker saknas i äventyrsromaner och äventyrsfilmer.


Vi är ju redan bekanta med äventyr som utspelar sig i djungeln, gärna Sydamerika eller Indien. Utforskar övergivna tempel i djungeln. Tempeln ska så klart innehålla fällor som aktiveras när man rör någon skatt. Indiana Jones är ju typexemplet.
Återkommande drag är ju vita eller åtminstone västerländska människor från USA eller England, långt hemifrån i fientlig tropisk miljö. Övergivna magiska tempel, farliga djur också förstås en stam av infödingar som jagar en.


Detta är ett coolt och gångbart tema. Men det är uttjatat. Och idag är det svårt att inte se den koloniala och rasistiska aspekten i det. Jag är intresserad av samma koncept, fast i polartrakten och den nordiska vildmarken. Det kan antingen vara i Alaska, eller på Norrlands vidsträckta tundra, eller Norges kustområde. Temat är densamma – människor från en modern civilisation med moderna vapen i en fientlig fornnordisk vildmark. Lite mammutar, vargar och sabelltigrar att slåss mot, kampen för överlevnad och att ta sig hem, också förstås, utforskningen av urgamla fornnordiska katakomber och tempel. I dessa tempel får man förstås akta sig för döingar och fällor.
Jag har också tänkt mig att där ska finnas en alldeles särskild sorts vargar som håller till i grottor och trånga utrymmen. Dessa scener ska vara lite som alien. Lite klaustrofobivarning. Grottvargarna kryper ut ur hål i väggen och kommer närmare och närmare i flock, mitt i en grotta.
Inspirationen kommer bland annat från spelet Turok 2008, en reboot av den gamla Turokserien som fick Acclaim Studios att lägga ner efter den totala floppen Turok Evolution från 2002. Turok-serien har på ett väldigt finurligt sätt lyckats skapat en huvudroll som för en gångs skull inte är vit, utan som kan vildmarken utan till. Turok, eller Tal Seth som han heter egentligen är indian. Han befinner sig i en värld fylld av dinosaurier, den så kallade “The Lost World”, en salig blandning av varelser från förr och från framtiden. Turok Evolution blev en stor flopp, men idag verkar alla vara nostalgiska till det.


2008 gjorde man en reboot av serien. Grafiken och gameplayen var mycket bättre än de gamla spelen. Man tog bort mycket av fantasy-elementen. Den här gången hette Turok Josef i förnamn. En marinsoldat från jorden med indianskt påbrå. Tillsammans med ett annat gäng marinsoldater kraschlandar de på en främmande planet fylld med dinosaurier. Deras främsta mål blir att ta sig igenom denna fientliga förhistoriska miljö och lära sig att överleva så att de kan ta sig hem. Också förstås att döda Turoks före detta befälhavare – Kane. Turok hemsöks av sitt förflutna, där Kane fick honom att göra fruktansvärda saker. Det är därför ingen litar på Turok i början, när han är med sin nya division.


Hur som helst. Det som är så fantastiskt med det nya Turokspelet är att dinosaurierna och andra fiender inte är fullständigt efterblivna. Dinosaurierna, i synnerhet raptorerna är mycket mer skräckinjagande i Turok 2008, när de kryper fram ur väggar och hålor som värsta xenomorpherna i Alien 2. Det är ifrån detta teman jag hämtat min inspiration till en äventyrsberättelse som tar plats i skandinavisk eller polarisk natur, i en främmande värld inspirerad av vikingatid och fornnordisk mytologi.


Jag vet fortfarande inte hur huvudpersonerna ska komma dit. Det kanske ska vara en tidsresa eller helt enkelt bara två världar som möts.
Men låter det här temat som något nytt och fräscht, istället för alla dessa uttjatade djungel-äventyr?


Vad tycker ni?

Ikväll kommer jag lägga upp ett tredje avsnitt av spelnostalgi och det kommer handla om Turok Evolution.

Thank You Youtube Followers!

Did you know my Youtube views have increased from less than 50 000 views to 350 000 views in just a few days? I had no idea! Thank you so much for this! I’m so thankful, my dear subscribers out there! According to my Youtube stats, the latest days, there’s been a 9000 percent increase of views. Not bad, eh? <3

Here’s the link to my chanel, if you’ve missed it. <3

https://www.youtube.com/LoveEliassonwriter

Jonatan Laknottes Äventyr: Del – 5

Skalliban skrek av rädsla och rusade ut genom staden. Han besteg sin stora drake och flög upp ovanför staden för att möta Jonatans drake.

“Jag borde förstått att du var en feg förrädare! En kappvändare!” skrek Skalliban från drakryggen. Jonatan tog sats med sin egen drake och därmed drabbade de två bevingade bestarna samman i luften. De rev, bet och klöste varandra. I slutet blev Jonatans drake biten så det knakade i nacken och föll pladask till marken. Jonatan hade tur som satt på ryggen och inte mosades när drakens kropp landade på magen. Jonatan reste sig upp och höjde svärdet i luften!

“Följ mej! Kvinnor och barn först! Jag vet var katakomberna ligger! Kom med” skrek Jonatan, varpå allmogen följde efter honom och flydde undan Skallibans eldsalvor. Jonatan reglade porten och låste in dem, sedan drog han sitt svärd och tog ett djupt andetag samtidigt som armén av Skallibans rövare rusade mot honom. Jonatan tänkte nu på vad trollkarlen Tamniront lärt honom. Så kan kastade en trollformel mot dem så att en gigantisk explosion av blå rök svepte likt en kraftvåg över hela hären.

Jonatan vaknade mörbultad och yr. Han hörde bara dovt alla sårade rövare som skrek omkring honom. Deras skrik ekade som om han befann sig under vatten. Med tiden återhämtade han sin hörsel och tunnelseendet försvann. Framför honom reste sig en sårad Skalliban som kravlat sig fram under draken. han haltade lite.

“Jaså, din fjant.” sa Skalliban. “Ska du inte springa iväg nu, som du alltid brukar göra?”

“Jag kunde inte.” sa Jonatan. “Inte utan att säga adjö först.”

“Åh, vad rart av dej.” sa Skalliban. “Men vet du vad? Vad ska du göra nu då?” Han drog sin kniv och hotade Jonatan med den. Jonatan kände i sitt bälte för att ta sitt svärd, men det var borttappat.”

“Oj! Vad ska du göra nu utan svärd, va?” sa Skalliban hånfullt och kastade sig över Jonatan med sin kniv i högsta hugg. Jonatan hamnade underst och grep tag om Skallibans händer för att försöka hålla kniven ifrån sig. Men Skalliban var för stark, så han tryckte kniven närmre och närmre Jonatan. Jonatan spottade honom i ansiktet och kunde därefter skalla honom och få övertaget. Jonatan reste sig upp med ett nackgrepp bakom ryggen på Skalliban och försökte skära halsen av honom, men Skalliban var stark och tryckte undan Jonatans kniv. Han satte krokben för Jonatan och hävde sig över honom med kniven, men Jonatan lyckades blockera hans knivhugg med ett järngrepp. Till sist lyckades han vända Skallibans hand ur led och vända hans kniv mot honom och penetrera hans hjärta. Skalliban var äntligen död. Jonatan reste sig upp och omfamnades plötsligt av en folkskara som hyllade honom. Astrid, Ahmed, Kira och kungen kom gående och applåderade.

“Så ska det se ut, unge man!” ropade kungen. “Du räddade oss allihop, ska du veta.”

“Gjorde jag?” sa Jonatan förvånat.

“Klart du gjorde.” ropade Kira. “Skalliban och hans drake och hela hans armé är ett minne blått.”

“Jag tror att den här är din.” sa Jonatan och räckte kronan till kungen igen. Kungen såg på Jonatan och grep hans krona, därefter satte han den på Jonatans eget huvud.”

Jonatan blev alldeles rörd. Och alla skrek med händerna i luften. “Hell, kung Jonatan! Hell kung Jonatan.”

“Bär den med tillförsikt, Jonatan. Försök vara en bättre kung än vad jag var.”

“Jag kan inte ta din krona.” sa Jonatan. “Eller vad menar du?”

“Skalliban hade egentligen helt rätt. Jag saknade anspråk på tronen. Skalliban stod närmast i tronföljden. Men nu är ju han död. Och det betyder att en ny kung måste utses.”

“Det är för mycket, ers nåd!” sa Jonatan och blev helt svimfärdig. Men när han ramlade gick folkmassan och tog tag i honom och lyfte upp honom och tågade mot slottet. De kastade upp honom i luften flera gånger och skrek: “Hell kung Jonatan! Hell kung Jonatan.”

Astrid sprang fram och kysste Jonatan. “Jag är så glad att du kom till insikt.” sa hon.

Ahmed stod kvar helt ensam och såg på medan Jonatan och Astrid hånglade. Men plötsligt kom prinsessan Kira smygandes bakom honom.

“Prinsessan?” sa Ahmed. “Vad gör du här?”

“Du ser lite ensam ut. Vill du kanske joina mej hemma i min kammare?” sa Kira och flörtade.

“Jaja, hehe… okej.” sa Ahmed förvånat och gick iväg med prinsessan Kira.”

Och så slutar sagan om Jonatan Laknotte. From hero to zero. From zero to hero.

World Autism Day

It is world autism day today. Not here in Sweden, since it’s past midnight here. But in America it’s still the 2d of april, also known as world autism day.

I was diagnosticed with Aspergers sometime in my early teens. And there are some things I get angry at. People on both sides, try to use people with Aspergers in their political debate. Off course I think about Greta Thunberg. She might be the most famous person with Aspergers right now. Greta uses her Asperger skills as a gift. She does not like to talk in crowds, but her autism spectra allows her to talk in crowds when she realizes that she have to. That’s her own words.

Autism is by far one of the most complex and wide spectras amongst the neuro-psykiatric disorters. You can describe ADHD or Tourettes in a sentence, but not autism or Aspergers.

Aspergers, or high-functioning autism, as it’s called today, is a neuropsyciatric diagnostics within the autism spectra. A person with asperger view the world differently. They are cathegorized by a limited or unusual amount of interests and hobbies, wich they embrace with a great passion. We are mostly very talented and creative or have a very special interest. A lot of us are theoretical in mind, but quite bad a practical things. The average IQ for a person with Aspergers is stright above normal and often much higher. People with aspergers tend to be very talented and engaged within their own special interests, but they might have hard to focus when it comes to other things. We don’t use to talk about normal matters like the weather, or other small talk, but rather about facts and our special interests. This makes Asperger hard to go through, when it comes to social contacts and friends. We don’t always understand that other people might not want to talk about what we like to talk about.

That’s because we’re not as good as the average person at analysing the social signals from other people. Irony, sarcasm or understatements could be hard for us aspies to snap up. But it is possible to train those abilities and learn to read between the lines.

Since Greta Thunberg become famous for her magnificent fight for the envirement, the lies about her and her diagnostics have been spreading across the world. Some people go very far and say that she is retarded, mentally ill or that she has Downs Syndrome. People trying to use her Asperger against her, or for her at some points.

I am tired of both sides in this debate. Here is a little list of what I’m tired of in the Aspergers debate.

  1. Aspergers is not a gift. It’s a lifelong struggle for most people. In some circumstances it could be an advantage, but it is absolutely not a dance on roses to live with Asbergers. A lot of ut feel lonely and depressed.
  2. There is no such thing as a “functional variation.” The political correctness has really destroyed the common sense regarding diagnostics. When I was born, it was still acceptable to use the word “handicapped”. Then people started to use the word “disability”. But the last years an even newer, terrible word has come to use – “functional variation.” Why change all these words all the time? Can’t we just be calling things for what they are? I’m fine with the word handicap, disorder or disability. And I think that the word “functional variation” is the most funcofobic of all these words. It’s not just a variation in terms of everyone being different, it’s a normalisation of disabilities, and it completely obscuring the difficulties and challenges that people with disabilities have. It’s like saying that disabilities does not exist, because “everyone is different.” Hell no. It’s not just about being different. Stop using the word “functional variation”, please.
  3. Disorder is not a bad word. Here in Sweden, there is a difference in diagnose and disorder. A disability like Asperger is not considered a disorder, but a diagnose. If someone says “disorder” hell will break lose and people will arrive with their pointers and correct you. I personally, don’t care if you chose to call it a diagnose or a disorder. I just want people on both sides to stop use my disability to gain polical points!

I hope some of you really reads this and think about it. Sorry for my bad English, I am from Sweden.

Peace.

<3



			  

Truckförare Klaus – Nu med Svensk Text

“Staplerfahrer Klaus: der Erste Arbeitstag”, är en tysk kortfilm från år 2000, regiserad av Stefan Prehn och Jörg Wagner. Filmen är en parodi på instruktionsfilmer om säkerhet från 80-talet. Filmen har flitigt används som instruktionsfilmer i truckförarkurser i flera länder. Filmen är väldigt pedagogisk och komisk och fungerar därför perfekt för en nyutbildad truckis så att han eller hon verkligen kommer ihåg reglerna på truckkursen. Jag äger inga rättigheter till videoklippet. Alla rättigheter tillhör så klart Stefan Prehn och Jörg Wagner. Nu när jag har fixat svensk text kan den även användas på svenska truckkurser. Njut nu av klippet i bra kvalitet och svensk undertext!

Peace!

Jonatan Laknottes Äventyr del – 4

Jonatan vaknade på en sjukbädd i en liten by. Han var yr och illa medtagen. Där framför honom satt en skum figur. Jonatan märkte att han befann sig i ett tält.

“Grabben! Vakna!” sa en skäggig gammal man framför honom. Jonatan satte sig upp och betraktade den mystiske trollkarlen som satt intill hans sjukbädd.

“Var är jag?” sa Jonatan.

“Du är i Trollkarlen Tamnironts hus, unge man.”

“Är det du?”

“Just det. Jag är Tamniront. Och jag råkar dessutom vara världens mäktigaste trollkarl vid det här laget.”

“Jag måste ha slagit skallen hårdare än jag trodde.”

“Nej, min kära vän. Jag vet vem du är. Jonatan Laknotte!”

“Hur vet du mitt namn?”

“Alla känner väl till den store riddaren Jonatan Laknotte. Först… en hjälte… men nu! En loooooozzzzzzeeerrrrr…”

“Du har rätt. Du har rätt.” sa Jonatan och tittade ner i marken. “Jag har aldrig varit en hjälte.” Sedan reste han sig upp och tittade ut genom fönstret. “Hela mitt liv har jag försökt vara någon jag inte är. Allt för äran och berömmelsen… och pengarna förstås… Och tack vare mej fick Skalliban och hans rövare och hans stora drakjävel fri passage in till huvudstaden.”

“Det du gjorde var oförlåtligt, Jonatan. Men du kan fortfarande gottgöra det du har gjort!”

“Kan jag?” sa Jonatan.

“På pricken!” skrek Tamniront och råkade peka Jonatan rakt i ögat så att han föll nedför sängen. “För lyssna här, min gode man, jag är trollkarlen Tamniront!”

Tamniront började sjunga runtom i tältet.

När livet känns tungt och besvärligt
När allting du drömt om så härligt
När allt hopp försvunnit från din själ

När du försakat dig själv och din tro
Och du ej kan få någon ro
Res dej upp! Du är ingen träl!

Om du vill göra världen en bättre plats
Ta en titt på dej själv en gång till
När du ändrat dig själv och tagit ny sats
Kan du faktiskt bli vem fan du vill

Trollkarlen knugffade till Jonatan till marken efter att ha dansat runt med honom lite.

“Men hur ska jag göra det?” sa Jonatan. “Jag är ingenting!”

“Du är inte ensam Jonatan! Jag ska hjälpa dej på vägen!”

“Hur då?”

“Som jag sa! Jag råkar faktiskt vara trollkarl! Vill du lära dej att träna en drake? Vill du återvända till huvudstaden och rädda landet från ondskan!”

“Ja!” sa Jonatan glatt.

“Att vara hjälte är mer än bara beröm och egen actionfigur i flingpaketet, Jonatan. Är du en hjälte, eller en skurk?”

Tamniront räckte handen till Jonatan och Jonatan funderade en stund. Sedan bestämde han sig och grep Tamnironts hand.

Då började träningen. Tamniront visade vägen till draken i nästet.

“Den är väldigt stor.” sa Jonatan förskräckt.

“Just det! En röddrake – precis samma art precis som Skallibans drake.”

“Hur ska jag kunna bestiga den där kolossen?”

“Pröva, Jonatan. Ta lite risker.”

Jonatan närmade sig draken och klättrade försiktigt upp på dess rygg.

“Tala inte med draken! Tänk bara vad den ska göra så läser hon dina tankar! Om du är värdig, kommer hon göra som du säger!”

“Vad heter hon?”

“Luna!”

Jonatan blundade och befallde draken mentalt. Sedan flög Luna iväg med honom på ryggen. Det var ett fantastiskt äventyr.

Jonatan var ganska klantig i början. Först misslyckades han med alltifrån svärdsfäktning till att hantera trollstaven. Varenda dag tog sig Tamniront för pannan.

“Hur ska det bli en drakkrigare av det här?” muttrade han.

Till sist så fick Tamniront nog och räckte Jonatans väska till honom. Jonatan insåg att han var körd och gick dystert iväg. Men då plötsligt hörde han drakens tjut. Då bestämde han sig. Han lockade draken till sig med ett skrik och när draken var tillräckligt nära land kastade han sig upp och styrde draken helt självständigt. Tamniront tittade ut från tältet och blev positivt överraskad.

Träningen fortsatte. En dag slogs Jonatan och Tamniront med sina trollstavar och för första gången lyckades Jotana knocka ner Tamniront. Tamniront blev glad.

“Snyggt sag!” sa han.

Det gick bättre och bättre. Till sist bestämde de sig för att träningen var avslutad och förberedde för sin avfärd mot huvudstaden.

Samtidigt intogs murarna av Skallibans största armé någonsin. Huvudstaden invaderades av drakeld och folk drabbades av panik.

“Du hade rätt om honom, Astrid.” sa Ahmed. “Jag ger mej.”

Sedan kom kungen.

“Astrid! Förlåt för att vi misstrodde dej! Du hade rätt om honom hela tiden.” skrek kungen!

Elden träffade väggarna och de tvingades ta skydd. Plötsligt sprang rövarhövdingen Skalliban upp på den högsta tinnen på det högsta tornet och höll hårt i prinsessan Mira som han tagit tillfånga.

Kungen blev förskräckt.

“Min dotter! Mira!” skrek han medan hans vakter fick hålla tillbaka honom.

“Jag har återvänt, min kära undersåt!”

“Hur vågar du ta min dotter och tala sådär till din kung?” skrek kungen.

“Ååh, men du vet att du har fel!” skrek Skalliban. “Du vet att jag är den rättmätige arvingen till tronen! Du dödade min far! Stack honom i ryggen och tog tronen för dig själv! Det kommer jag aldrig förlåta! Men hör på mina ord! Det enda som enligt lag behövs för att jag ska bli kung, är att jag får gifta mig med din dotter… prinsessan Mira!” sa han och kysste Mira, som han höll ovanför stupet.

“Annars vadå?” skrek kungen!

“Annars kastar jag henne från tornet! Du väljer själv! Vill du att din dotter ska leva, kliv ner från din tron och ge mej din dotters hand. Gör sedan mej till kung.”

Kungen blev panikslagen i ansiktet. Beslutsamt och lugnt gick han fram och tog av sin kungakrona och slängde på marken.

Sedan talade han till massorna!

“Skalliban är den nya kungen! Jag abdikerar!” ropade han.

Folket blev förtvivlade och började gråta, medan kungen kastade upp kungakronan så att Skalliban fångade den i luften. Med ett belåtet skratt satte han den på sitt huvud.

“Äntligen! Hahahahaha! Äntligen!” skrek han.

Strax innan kröningen satte sig Skalliban i tronsalen och åt kyckling så det stod härliga till. Han klädde sin fästmö Mira i sexiga danskläder och tvingade henne att dansa för honom medan han höll fast henne i en kedja i ett hundhalsband.

“Tråkigt!” skrek han. “Mer takt, mer inlevelse, din jävla hora!”

“Kalla inte mej hora, din rövarprins!” skrek Mira och slängde med kedjan omkring sig. Skalliban grep tag i kedjan och drog henne mot sig.

“Lyssna här, älskling. Min lilla kissekatt.” sa han så nära henne att hon kände hans andedräkt. Jag vill att du ska vara perfekt idag okej? Idag är vår dag, hmm? Le vackert, gråt inte.” sa han och kysste henne.

“Okej, ers nåd.”

Så ska det låta!” sa Skalliban och slog till henne på rumpan inför alla människor. Då fick Mira nog och sparkade till honom i ansiktet.

“Hur vågar du trotsa din kung oh blivande make!” skrek han och drog sitt svärd. Sedan kastade han med näven en magisk virvel upp mot taket så att hela tornet rasade in med taket och den stjärnklara natthimlen. Medan han riktade svärdet mot Miras hals och förberedde sig på att hugga till, märkte han inte att Jonatan Laknotte kom flygande på en drake precis ovanför honom och satte sig på takets kant.

“Hallå där, ers majestät!” skrek Jonatan! “Eller ska jag säga, ers grillade höghet?”

Skalliban vände sig om och såg Jonatan uppe på draken Lunas rygg. Han blev förskräckt och skrek som en riktig mes.

Nästa fredag kommer den femte och sista delen av Jonatan Laknottes Äventyr. Hur ska den sista striden gå tror ni?