All posts by Love Eliasson

My name is Love Eliasson and I am a 24 year old from the little village of Tyringe in Skåne in Sweden. I grow up in the little village Matteröd nearby. In 1995, the first of december, I was born at BB in Malmö. The first months I lived with my mother and father in Malmö, but later we moved to the little village Matteröd. I was three years old when my mother and father separated.During my and my mothers first time in Matteröd, life was a bit hard. My mother worked night time at a resident for disabled and we were quite poor. Since then my mother has a new family, and a she is married with a new man, who is just just as much father to me, as my biological father. Together they have two sons. Every second weekend I visit my father in Ystad. First he lived in Malmö, but he moved to Ystad after getting married with another woman. Together they have one son. We have it quite good now, but the journey has been hard. I have Tourettes, ADHD, Aspergers Bipolar Disorder. I also have a stuttering problem since I was six years old. Basically all my nine years in basic school was a hard time, with outbursts, agressions and conflicts.My time at High School was the best time of my life. I was a great student, with good grade in history, society, art, swedish and geography. My weak spot was math and sports. My burning interest for history, society and politics, ended with a stipendia 2015. My life was at the top. Between spring 2016 and summer 2018 I was working at different jobs at different places, all from gardening, to mounting and cleaning. But for now I am searching for a new job and a place to live. Between the summer 2018 and the summer 2019 I was living at a boarding school At Östra Grevie Folkhögskola. At my free time I have been painting and drawing since I was small. I am basically self learned, but not always satisfied with my pictures. I’m a realist, likes epic and fiction art, most about fantasy, fairytales, history and action. My great dream is to become a great fantasy author. During the latest years I have also been making music in the Heavy Metal genre. It’s all made in the computor, since I cannot play any instrument. My father learned me about scale and harmony.This is me and my life. This is Love Eliasson. I hope this page will be entertaining to be a part of. Don’t be afraid to come with constructive criticism. It will always be appreciated. Please also visit my blog https://loveeliasson.blog Best regards/Love Eliasson

Socker – Den Värsta Drogen

Jag har en beroendeproblematik. Jag är beroende av socker. Varje dag dricker jag i regel en och en halv liter coca cola och mer där till i form av mjölkchoklad av olika slag. Det är buenos, kinapuffar, kexchoklad och allt möjligt sött.

Socker är ett av det mest förödande knarket som finns. Att bli av med ett extremt sötsaksberoende är ungefär lika svårt som att bli av med ett beroende av kokain. Socker förvärrar symptomen av ADHD. Det gjordes en dansk studie där en ung kille slutade helt och hållet med socker och sötsaker. Hans ADHD blev nästan helt obefintlig efter det.

Skillnaden mellan alkohol och socker är att socker finns över allt. Det finns ingen reglering eller åldersgräns på socker. Trots det ser vi alltfler barn som lider av övervikt och inte kan koncentrera sig ordentligt i skolan. 50 miljoner amerikaner har diabetes eller pre-diabetes. Och utvecklingen är oroväckande. Sjukdomarna relaterade till socker är många. Alltifrån fetma, till hjärt-kärlsjukdomar, cancer och annat.

I dagens debattklimat talas det mycket om droger och alkohol, men debatten om socker lyser med sin frånvaro. Även om det inte är någon merit att vara alkoholist, så tror jag att en vuxen man på ett sätt har lättare att söka hjälp för alkoholism än till exempel sockermissbruk. Alkohol är ju förknippat med att man är vuxen och lite manlig av sig.

Att som vuxen man söka hjälp för sitt beroende av sötsaker, är svårare på flera sätt, då sötsaker och godis förknippas med små barn. Små barn som börjar gapa och skrika när de inte får sitt godis. En vuxen man med abstinens efter godis och sötsaker, kan därför mötas med hån eller lustiga skämt. På så sätt tror jag att det ligger mer skam i sockerberoende än i alkoholism.

Varför diskuteras då inte dessa sötsaker på samma sätt som alkohol och droger? Socker finns inte bara i godis. Det finns även stora mängder socker i sånt vi får lära oss att det är lite nyttigt. Juice som inte är färskpressad är till exempel nästan lika laddad med socker som läsk. Musli som man inte gör själv är rena sockerbomben. En enda risifrutti innehåller lika mycket socker och snabba kolhydrater som ett hundra gram marabou-choklad. Gemensamt för alla de produkter jag räknat upp, är att de marknadsförs som något nyttigt och hälsosamt för kroppen.

Men när man äter ett mjölkchoklad till exempel, då vet man om att det är dåligt för hälsan, men man unnar sig det ändå. Men hur ska vi kunna veta att juice, musli och liknande mellanmål är nästan lika onyttiga, när vi hjärntvättas med reklam om hur nyttigt och naturligt det är? Lagarna om marknadsföring måste ses över. Det borde inte vara så lätt att komma undan med den typen av falsk information.

Dessutom hade jag gladeligen sett en ordentlig skatt på socker. Jag må vara beroende av sötsaker, men jag har aldrig stulit i hela mitt liv och jag har alltid följt regler och lagar. Jag äter socker för att jag kan och får göra det. Med lagar och regleringar som begränsade och beskattade socker, hade personer som mig kunnat undvika sötsaker mycket lättare. Att veta om att man inte får göra något, och bestraffas för det, det är en perfekt förutsättning för en människa som vill bli av med sitt beroende men inte riktigt har den viljestyrka som krävs.

Om krigets och soldatens historia

Idag är de flesta överens om att krig är dåligt och bör undvikas. Samtidigt finns det fortfarande en ära i soldatyrket. Att vara soldat och kämpa för sitt land betraktas av de flesta både som en dygd och som en börda. Men det har inte alltid varit så.

Under forntiden, strax innan antiken, var soldatyrket inte betraktat som en ärofylld titel. Soldaterna var ofta slavar eller helt enkelt bara tvungna att slåss, vare sig de ville eller inte. Att bilda stora imperier genom erövringar ansågs inte sällan vara det finaste en kung kunde göra. Soldater betraktades i regel som utbytbara resurser som kunde användas hursomhelst.

I Antikens Grekland på 400-talet före kristus, kom de första reglerna för hur krig skulle föras. Man fick inte kriga mot varandra på helgdagar. Fångar fick inte dräpas. Heliga platser fick inte skändas och ett anfall skulle föregås av en krigsförklaring. Detta gällde dock bara när de olika grekiska staterna krigade mot varandra. Icke-greker, så kallade barbarer, fick man behandla hur man ville.

Under Romartiden, strax före kristi födelse, infördes värnplikten för första gången i historien. De män som tjänstgjort i legionen kunde få belöningar i form av en gård, eller till och med en position inom politiken. Värnplikten och belöningen för tjänstgöring gjorde den romerska legionen till en av de största och mest disciplinerade arméerna i historien.

Under medeltiden växte feodalsamhället fram. Striderna blev mycket mer småskaliga och arméerna blev mindre. Det var oftast yrkessoldater eller så kallade riddare – adliga krigare med skinande rustningar, som tog sig fram på hästar.

Under korstågen ställde bönder och vanligt folk upp sida vid sida med tempelriddarordrarna och begav sig för att återta det heliga landet. Fortfarande betraktades soldater i allmänhet som resurser, snarare än människor, om man inte var riddare förstås.

I och med att rustningarna blev större och större och riddarna alltmer otympliga på slagfältet, började riddarna spela ut sin rätt på 1400-talet. Fotsoldaterna med sina långbågar började istället göra karriär, tillsammans med legoknektar. Legoknektar betraktades som ett satans otyg, då deras enda lojalitet var mot guld. De kämpade för den sida som betalade mest och ansågs därför opålitliga.

Krutets intåg på det europeiska krigsmaskineriet gjorde kriget mycket mer blodigt och förrödande än vad det tidigare varit. Under stormaktstiden på 1600-talet, var fred ett fult ord. Att kriga och utvidga sitt territorium var det finaste en svensk kung kunde göra. Att sluta fred var en oerhörd förolämpning. Kriget var normaltillstånd. Detta berodde på att de svenska soldaterna inte fick en fast lön, utan var helt beroende av att plundra byar och förråd för att kunna ha mat för dagen. Detta gjorde att krigen måste hållas igång. Krig var även ett perfekt tillfälle för staten att plundra till sig nya rikedomar i form av stöldgods. Det hade aldrig varit mer fördelaktigt och billigt att kriga.

Napoleon var en framåtriktad man. Under hans regeringstid i Frankrike underminerades adelns dominans inom armén. Nu kunde vemsomhelst, fattig eller rik, få befogenheter och belönas efter sina insatser i kriget. Samtidigt samlade Napoleon den största armén någonsin dittills. 700 tusen man.

Efter den franska revolutionen och napoleonkrigen insåg de europeiska kungarna och drottningarna att de behövde hålla samman folket för att undvika fler krig och revolutioner. På Wienkongressen 1815 bestämdes att man skulle föra en försiktig och konservativ politik präglad av nationalism och sammanhållning i syfte att folket skulle glömma bort orättvisorna och istället fostras till att bli stolta över sitt land.

Eftersom nationalism manade till fosterlandskärlek, ändrades synen på soldaten. Soldaten var inte längre bara en förbrukbar resurs som kungen kunde använda hur han ville. Att vara soldat blev något ärofyllt och fint. Det innebar också att soldater kunde ställa högre krav. Alltfler arméer avskaffade den orättvisa arvshierarkin inom militären, så att även en enkel fattig soldat kunde bli befordrad för sina bravader på slagfältet. Det var inte längre förunnat för adeln.

1864 skrevs den första genevekonventionen på. Med inspiration från antikens grekiska riktlinjer, blev detta de första internationella lagarna. Man skulle inte döda fångar utan behandla dem med värdighet. Sårade soldater skulle tas om hand och få vård, oavsett vilken sida de stod på. Krigsfångar hade rätt till vård. Detta blev grunden för de moderna internationella lagar vi har idag.

På 1900-talet ökade den civila andelen av krigsoffer. Tidigare hade nästan alla sårade och skadade i krig varit soldater, men under första världskriget ändrades detta. De nya stridsmaskinerna som kunde döda på avstånd ledde inte bara till otroliga lidanden för soldaterna, utan även för hela samhällsekonomin och civilbefolkningen. Den aggressiva nationalismen och krigsromantiseringen nådde sin kulmen i första världskriget. Unga män och pojkar gick gladeligen ut i krig och slogs för sitt land i hopp om att allt skulle vara över på några veckor. Men så blev det inte.

Första världskriget och skyttegravskrigen blev en masslakt av soldater på båda sidor. Ingen sida lyckades flytta frontlinjen mer än någon kilometer fram och tillbaka. Den nya tekniken med pansarvagnar och kanoner bakom båda arméerna, kombinerat med gammaldags organisering, där två arméer sprang mot varandra på ett slagfält, ledde till masslakt och ett enormt psykiskt och fysiskt lidande för miljontals människor.

Samtidigt var soldatvården grym. Soldater som längtade hem betraktades som sjuka och fega och potentiella desertörer. Nostalgi, alltså hemlängtan betraktades som en psykisk störning som man försökte bota. Den som längtade hem blev ofta hånad och fick bestraffningar. När samhället inte kunde ta hand om alla de krigsinvalider och människor som bar på trauman efter kriget, ändrades synen på krig och på soldater. Vad var egentligen så ärofyllt med att slåss för sitt land? Vad var så ärofyllt med krig? Första världskriget kallades för Kriget som gjorde slut på krig. Man hoppades därefter på en läxa för mänskligheten, att aldrig kriga igen.

Synen på soldaters hemlängtan och rädsla förändrades. Efter första världskriget ändrades den allmänna inställningen till hemlängtan och rädsla på slagfältet. Att längta hem ansågs numera som en naturlig del av soldatens liv. Och det ansågs naturligt att vara rädd på slagfältet. Man kan ju egentligen inte vara modig utan att besegra sin rädsla.

Efter förta världskriget försökte NF – nationernas förbund, förbjuda krig. Men bara 21 år efter första världskrigets slut, skulle andra världskriget börja. Där var över hälften av alla döda civila. Under första världskriget hade man fortfarande uppehåll och vapenstillestånd under högtider. Men alla dessa begränsningar försvann under andra världskriget. Senare på 1900-talet har andelen civila ökat bland krigsoffren. I kriget på Balkan på 90-talet, tror man att hela 90 procent av alla döda var civila.

Skam Den Som Ger Sig

Första dagen på jobbet kommer allt närmare och då jävlar ska vi börja leta lägenheter så det står härliga till. För övrigt har jag på sistone experimenterat mycket med kartor. Omskrivningen av boken har dessutom kommit igång. Jag tror jag har skrivit tre kapitel vid det här laget. Awsome! Här kan ni se några exempel på mina kartor jag tecknat och satt ihop bit för bit!

Men där finns faktiskt en jag gillar ännu mer. Skillnaden är att den är gjord helt för hand och således inte hopsatt i datorn. Målet är att hitta någon som kan skanna eller fotografera en såpass stor bild. Så ni får ursäkta om mitt foto blir en aning suddigt.

Det blir en helt annan känsla när den är helt gjord för hand. Jag vet inte varför. Men här är min favorit i alla fall. Vilken är din favorit?

Utöver detta går det trögt med tecknandet. Jag vill göra illustrationer, men har på senare tid insett att jag är för dålig för att illustrera min egen bok. Nu väntar jag bara på att få lite rutiner i mitt liv, få ett jobb och flytta hemifrån. Den tionde augusti blir jag anställd på Masterpack i Kristianstad. Wish me luck! Wohoo!

Här kan ni också få ett litet smakprov på mina mer enkla illustrationer. De är gjorda helt utan blyerts. Det betyder att jag inte har suddat alls. Jag vet att jag har visat upp några av dem tidigare, men det är ju aldrig fel att påminna, eller hur?

Rosens Namn – Gratis Med Svensk Text

En av mina personliga favoritfilmer är “Rosens Namn”, med Sean Connery och Christian Slater i huvudrollerna. Filmen är en fransk-tysk-italiensk produktion från 1986, men alla talar ändå engelska som originalspråk. Filmen skildrar på ett ganska skrämmande sätt religionens baksida och utspelar sig i ett kloster på 1300-talet i Italien, där det sker en massa mord under mystiska omständigheter.

Racism Is Racism

In the last months there have been a debate going on about what is racism and what is not. People like to talk about racism against white people and call it “reversed racism”, instead of focusing on the real problem, which is systematical racism against non-whites.

On the other side there are some people who really talks about “reverse racism”, like if racism towards a white person should be “not real racism”. On the other side are the extreme “identity left-wing” who are importing their ideas from the quasi-debate on race in the United States. These people basically say that a black man unpossible could be racist to a white man, which also is ignorance at it’s finest.

Don’t get mad at me now. I didn’t invent the word racism. Just look it up in a dictionary. There is no such description that says that all racism per definition is structural. Even if structural racism is the bigger issue here, there are also racist attitudes between different groups. There are black people who are antisemitic or racist against white people. There are black people racist to eachother. There are white people that are racist to other groups of white people. But I would never call it reversed racism, because that word is stupid. I’ll explain here.

Well, what does “reversed” mean. It means turned, or “opposite”. And the definition of racism is that it is an idea, not necessarily a system, but an idea, in which you divide people into races and claim some races to be superior or inferior. That’s the most simple and basic definition of racism. This view can come from anybody towards anybody. If a white man thinks blacks are inferior, he is a racist. If a black thinks whites are inferior, it is racist. But, what’s the reversed opinion about that? Well. Reversed racism should therefore be the opposite to racism, in other words anti-racism, which is a good thing and not racist at all. Anti-racism is the idea that everybody are equal no matter the color of their skin. That’s what the term “reversed racism” actually means if you start to dig in it a little bit deeper.

Sometimes, I grow tired of people who have these extreme views. I can actually relate to people who say that racism against white people doesn’t exist. Because people who say “white lives matter”, are very often, people who denies systematic racism against people of color. And therefore, a lot of people of color and other anti-racists, get tired of that maneuver from the white supremacists and try to come up with another extreme – that white people cannot be victims of racism. I completely understand that. Because a lot of people who discuss this, are completely blind towards systematic racism against black people and other people of color. So that’s basically the reason this discussion have become so polarized.

So, yes. A black person can be racist towards a white person. But it is not… I repeat… IT IS NOT a structural problem that even comes close to the systematic dismricination and institutional racism that white people have done implemented and still implement towards people of color. It just to realize that fact. We should focus on the main issue, which is white supremacy against black people and other people of color, not black people or arabs who are racist towards white people. That’s the smallest problem in the world right now, actually.

But understand me right now. I don’t say there is a such thing as “reverse racism”. Because, then we have to divide people and decide which race is the racist and which race is the victim. And all of a sudden, we cannot decide what is what. Can an arab be racist toa chinese? Or is it the other way around? You understand now how hard it is, to decide which group to be considered as the oppressor and the victim? Therefore, the idea that all racism would be against people of color, and that a white person cannot be a victim of racist, is really stupid. Because, when there is either a black or a white involved, but maybe an arab and an east-asian. Who is the most oppressed? Is this a contest? Sometimes it feels that way. It feels like different groups are competing about who is the greatest victim of racism.

This is not a contest or a game. Just look it up in dictionary. Even if I indeed think that racism could happen between anybody, I support Black Lives Matter and their movement. Now when the corona death toll is lowering, I plan to participate in their demonstrations as well. I think Black Lives Matter are important, even if I might not share the exact same values as some of them do. I just support the anti-racist movement and I hate racism with all of my heart. Racism is a real problem in society, especially against black people. That’s why I support Black Lives Matter and their mainfesto.

Love Eliasson

En annorlunda pizzeria

Jag älskar pizza och har alltid gjort. Men det beror väldigt mycket på hur de görs. Vissa är inte alls särskilt goda, andra är medelmåttiga, och en del är helt fenomenala. Till exempel de som bakas på Pizzeria Helena i Malmö.

Pizzeria Helena ligger på Henrik-SchmitzGatan 2 i närheten av St Knuts Torg. Ägaren heter Sattar och han vet redan när jag kommer in genom dörren att jag vill ha en bolognese utan lök. Den har jag beställt sedan jag var liten. Det som gör den här pizzerian så unik är just pizzorna. Det är något speciellt med dem. För det första har de en tunn och frasig botten som jag aldrig påträffat på någon annan pizzeria. Man märker att deras pizzor har stått lite längre i ugnen.

Det kanske har att göra med att Sattar kommer från Pakistan och helt enkelt tog med sig de smaker och kryddor som han var van vid där. För hela smaken skiljer sig från de flesta andra pizzerior, som ofta ägs av någon från Irak eller Syrien eller liknande. Men det är inte särskilt många av dem som kommit från Pakistan, och i synnerhet inte redan på 1970-talet. Helena är den äldsta pizzerian i Malmö som fortfarande finns kvar, så den har klarat sig i alla dessa år.

Förutom de frasiga bottnarna är osten någon helt annan än den man får på de flesta andra pizzerier. Sattar säger att han blandar två sorters ostar för att få det stuket på osten. Pizzorna är knapriga, ganska så lagom små, men samtidigt fylliga och smakrika. Framförallt är det skönt att det inte är så himla mycket av allting. Om du beställer en kebabpizza på en annan pizzeria, så får du liksom hur mycket såser, sallad och kebab som helst. Det blir för mycket av det goda och alldeles för slaskigt. Men på Pizzeria Helena är alla pizzor måttligt garnerade. Sattar har verkligen förstått vikten av att inte ha för mycket av det goda.

Pizzeria Helena öppnar klockan sex på måndagar och klockan fyra alla andra dagar. De stänger alltid klockan två. Sattars son, Osman hjälper till ibland, antingen när Sattar har stressigt på helgerna, eller så är det bara Osman som bakar pizzorna. Jag kan inte direkt påstå att det är någon skillnad på hur Osman och Sattar gör sina pizzor. De är lika goda alltid. Pizzeria Helena är i sanning Malmös godaste pizzeria och när jag sett andra recensioner märker jag att jag inte är ensam om att tycka det.

Priserna är ganska låga och det är bra. Jag ser det också som en förebild att de bara har just pizzor och inte en massa kebab, hamburgare och a la carte, som många andra pizzerior har. Då kan de lägga ännu mer fokus på sina pizzor. De har inte alkoholtillstånd, utan enbart läsk och vatten och de tar enbart kontanter eller Swish. Lokalen är ganska sjaskig och där är väldigt varmt, så jag rekommenderar att ni tar hem era pizzor istället för att äta dem där.

Jag är dock den sista som bryr mig om hur lokalen är inredd. Så länge pizzorna är goda så skiter jag i att lokalen inte är så mysig. Jag har stannat kvar och ätit på Helena flera gånger. Både Sattar och hans son Osman är väldigt trevliga människor och man kan prata med dem om allt möjligt mellan himmel och jord. Av alla pizzerior är Helena en av de få som faktiskt gör goda bolognese. Bolognese innehåller ju köttfärssås och det är nästan omöjligt att lyckas med det på en pizza. Helena levererar dock varje gång. Jag tror det är just för att de kryddar sin köttfärs på ett helt annat sätt.

Jag rekommenderar verkligen Pizzeria Helena till alla som har vägarna förbi. Deras pizzor är helt unika.

Från Google Maps år 2019
Bild från Googles galleri

Music Cooperation Alert!

For quite some time now, I’ve been working with a project together with a friend. She wants to stay anonymous for a very clear reason, so I will call her Anni-Naomi. She has a blog named Blue Bird the 3rd. She wrote a song a year ago and suggested me to arrange the instrumental part. But different issues came along and we had to put it forward. Now we’re back on track and we will soon suggest a time and place to record the song to an upcoming single.

You should really check her blog out. She writes really good poems and songs and I realised she had potential. But since she has no suitable recording device, nor music program, we decided to work together. And here we are. When we first started to know eachother, her song wasn’t very good, but now she has trained her voice and become a lot lot better. I think I will invite her as guest singer in some of my future projects as well.

At her freetime, she writes novels just like I do. Anni-Naomi needs more followers and support for what she does, so I will link her blog here. So long, guys.

https://anninaomi.business.blog

A little poster image

And some other stuff of course. This was quite advanced, but I’m deeply satisfied. Time to make some sketches and drawings and paintings again.

On the 10th of August I will be employed and start to work on a packaging factory. I am so happy for that. Then I will start to search for an apartment.

I don’t know If I’ve told this, but I have a friend that read my manuscript and after her feedback, I’ve decided to re-write the book completely to make it better and more original.

In general, not much is happening now. But I’ve been starting to use my leather books to illustrate. Soon I may be writing some calligraphy in them as well. Here they are.

New Blog Layout

After a lot of work with CSS code and help from the WordPress Support Team, I’ve finally made my blog look as I wanted to. But please beware that glitches could appear. Just send me a message if you discover some errors. What do you think about my new more transparent and detailed layout?