All posts by Love Eliasson

Jag heter Love Eliasson och är en 24-årig arbetare från det lilla samhället Tyringe i Norra Skåne. Jag växte upp i den lilla byn Matteröd, varifrån jag flyttade när jag skulle fylla nio. Jag föddes 1995 på BB i Malmö och bodde mina första månader där med mina föräldrar. När jag var tre år separerade mina föräldrar och min far flyttade tillbaka till Malmö. Jag bor hos honom varannan helg, fast numera bor han i Ystad sedan tretton år tillbaka. Så jag har två familjer som jag älskar och skiftar mellan. Under min och mammas första tid ensamma i Matteröd var det ganska tufft. Mamma jobbade natt inom vården och vi var väl i princip att betrakta som fattiga, eller åtminstone på gränsen. Sedan dess har mamma bildat familj och pappa har bildat familj. Vi har det bra nu, och min bonuspappa är lika mycket far till mig som min biologiska pappa. Vi har det ganska bra, men vägen hit har varit tuff. Jag har stammat sedan jag var sex år, är diagnosticerad med Tourettes, ADHD, Aspergers och på senare tid även Bipolär Sjukdom. Så gott som hela grundskolan var jobbig, med aggressioner, utbrott och andra problem med lärare som inte gjorde sitt jobb, framförallt i högstadiet. Gymnasieåren var min stora höjdpunkt. Jag var begåvad i historia, bild, samhälle, religion, svenska, och hade bra betyg i alla ämnen utom matte, där jag precis kom upp i ett D. Mitt brinnande intresse för samhällsfrågor, historiska epoker och politik slutade med Bergendahls utvecklingsstipendium 2015. Mitt liv nådde sin höjdpunkt. Hittills… I tre år har jag arbetat på olika ställen, först inom trädgård och stensättning, därefter inom fastighet, städ och industri på Samhall och Haki AB. Nu på hösten har jag flyttat till internat och börjat studera Samhällsvetenskap och Lärarassistent på Östra Grevie Folkhögskola och påbörjat mitt nya liv där jag äntligen kan få arbeta med det jag brinner för! På min fritid har jag tecknat och målat sedan jag var liten. Jag är så gott som självlärd, men är sällan nöjd med resultaten på grund av mina höga förväntningar på mig själv. Jag är realist, gillar episk och fiktiv konst, ofta med fokus på Fantasy, sagor, karikatyrer, krig, slagfält, vikingar, historia och kurder. Min stora dröm är att bli en stor fantasyförfattare. Jag befinner mig sedan ett par år tillbaka i en existentiell kris där jag hämtar inspiration och inte riktigt vet hur mina romaner och berättelser ska utvecklas, vilken riktning de ska ta. Under se senaste åren har jag även börjat göra virtuell musik inom Heavy Metal, Power Metal och Hårdrock, där jag skriver text, komponerar, mixar och även sjunger in sången. För tre år sedan förstod jag ingenting om harmoni och skalor och jag sjöng som en kratta. Men idag är utvecklingen fantastisk. Bäst av allt hade ju varit om jag hade kunnat spela elgitarr och skaffat ett band, men andra intressen har tyvärr fått prioriteras före. Det här är jag, mitt liv, min konst, det här är Love Eliasson. Hoppas mina inlägg kommer vara givande i gruppen! Jag uppskattar också konstruktiv kritik, både bra och dålig, när jag lagt upp mina alster. Jag hoppas ni trivs på min blogg. Med vänliga hälsningar Love Eliasson

Lucka Tjugofyra – Julafton

Jimmie Åkesson vaknade och sprang upp ur sängen. Han hörde klockorna ringa och tittade ut genom fönstret. Hans son Nils väckte honom.

“Vakna, vakna pappa!” skrek han. “Det är julafton! Kom! Kom!”

Jimmie Åkesson satte sig upp i sängen och log belåtet.

“Ja. Så kan det gå.” sa han.

Han såg ut genom fönstret och började äta frukost med sin familj.

När de var klara sa Louise: “Kamerateamet är här, älskling. Håll nu ditt jultal vettja!”

Jimmie Åkesson gjorde sig redo för jultalet och kamerorna slogs på.

Jimmie Åkesson satte sig till rätta och inledde sitt tal.

“Vad är meningen med julen? När jag gick med i Sverigedemokraterna var jag femton år gammal. Jag blev sedermera partiledare och nu också statsminister. Men det är inte som förut. Folk är fattiga. Folk är arbetslösa. Och jag har äntligen kommit till insikt. Jag kommer ägna det sista året som statsminister åt att rätta till alla problem jag skapat. Öppna gränserna, bygga upp landet och välfärden. Efter valet lägger jag ner Sverigedemokraterna och min regering avgår till förmån för en mer human och mer kompetent regering. Med detta vill jag önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år.”

Omar och hans familj såg talet med tårar i ögonen. Nästan alla i Sverige såg talet och blev mycket rörda.

Och nog var det inget som Jimmie Åkesson hittade på, inte. När han hade vunnit valet och börjat få landet på fötter avgick han och hans regering. Och Sverigedemokraterna var ett minne blott.

Och så slutar Jimmie Åkessons julsaga.

Advertisements

Lucka Tjugotre

Jimmie stod i sin kostym och med sin handväska och tog farväl av två fängelsevakter. Sedan gick Ali fram till honom. Jimmie Åkesson log.

“Du, Jimmie.” sa Ali. “Det har varit roligt att ha dej här.”

“Samma här.” sa Jimmie.

“Glöm nu inte vad du lovade, Jimmie.”

“Absolut inte, Ali.” sa Jimmie. “Om jag hade kunnat ta med dej hade jag gjort det. Men statsministern är ju trots allt inte enväldig.”

“Ta hand om dej mannen.”

“Du, med Ali.”

De tog varandras händer.

“Farväl, då Ali.” sa Jimmie och log.

“Farväl, statsministern.” skrattade Ali.

Jimmie Åkesson vände hemåt. Han visste precis vart han skulle gå.

Han lade sig till med sin gamla sura otrevliga framtoning för att lura Omar. Sedan knackade han på dörren. Omar öppnade. Där stod Jimmie med händerna bakom ryggen.

“Åh, god jul herr statsminister.” sa Omar förskräckt.

“Ingen god jul här inte, Omar.” sa Jimmie, som gick närmare och närmare. “Nu ska jag göra något som jag velat göra en lång tid.”

Omar höll för ögonen, men märkte då hur Jimmie övergick till sitt glada jag.

“Det vill säga, jag ger dej en check på en miljon kronor i julklapp. Så din kära son Alan kan få behandling.”

“På allvar?” sa Omar. “Menar du det?”

“På hedersord.” sa Jimmie.

Omar brast ut i glädjetårar och Alan och Jasmin samlades runt Jimmie Åkesson och kramade honom. Omar likaså.

“Gud välsigne er, Jimmie!” sa Jasmin.

“Och en god jul på er allihopa.” sa Jimmie.

Inne på Jimmies kontor satt Mattias Karlsson och de andra i SD-toppen medan Jimmie kom in.

“Välkommen statsministern. Vi har väntat er.” sa Mattias.

“Partivänner.” sa Jimmie. “Låt mej till en början berätta hur många miljarder jag tjänat.”

“Nå?”

“Hundra miljarder. Och jag är inte den man jag en gång var. Jag kommer använda mina hundra miljarder till att bygga upp skyddsnätet i Sverige, öppna gränserna igen och återkalla de grundlagsändringar vi genomfört.”

“Du kan inte mena allvar!” sa Mattias Karlsson.

“Jo, det ska jag! Vi kommer vinna valet på det! Och när vi har vunnit… avgår jag som statsminister och upplöser både regeringen och partiet.”

“Du är ju helt från vettet, Jimmie! Den där Omar har definitivt gjort dej mör!”

“Det må så vara. Men mitt beslut står fast.”

De andra SD-topparna började protestera ilsket men Jimmie gjorde precis som han ville.

Lucka Tjugotvå

“Det är din sista dag idag, Jimmie.” sa den svarte killen.

“Skönt. Men jag lärde mej faktiskt en läxa, Ali.”

Ali var namnet på den svarte killen, vilket jag glömt skriva tills nu.

Då susade någon bekant figur förbi. Det var Kent Ekeroth.

“Kent Ekeroth?” sa Jimmie “Är det du?”

“Jag snackar inte med dej, mer!” väste Kent Ekeroth och gick vidare.

Åkesson himlade med ögonen och tittade på Ali. Sedan skrattade de båda två hjärtligt.

Lucka Tjugoett

Den svarte killen instruerade Jimmie Åkesson i tvättning nere i fängelsets tvättstuga.

“Du måste skilja på svart och vitt. Det är väl du van vid, va. Hahaha.”

“Det där var inte ens halvroligt.” sa Jimmie. “Jag vet hur man tvättar.”

“Hörredu, Jimmie, vita killen. Låt mej berätta en sak. Om du har något emot det?”

“Klart, berätta. Vad är din historia?”

“Innan jag kom hit för tre år sen… då jobbade jag som polis. Du vet. HAFFA SVARTSKALLAR och sånt! Jag betalade skatt och tog hand om mej själv. Men så en dag… så gick polisen i tunnelbanan. En av dom, en ganska ökänd geriff, känd för sitt hat mot blattar och sånt… han attackerade mej helt oprovocerat. Han slog nästan ihjäl mej. Men jag slog tillbaka och knuffade bort honom, så han blev liggande i smärtor. Och vet du vad som hände sen? Hans snutkompisar kom ner. Dom tog mej direkt. Polisen dömdes förstås inte… men jag fick fem år i fängelset för grovt våld mot tjänsteman… Och det enda jag gjort var att ha försvarat mej mot en rasistisk och våldsam konstapel. Tänk på det, kompis.”

“Nejnej, omöjligt.” sa Jimmie chockat. “Du kan inte mena att du åkte fast för att ha försvarat dej.”

“Nödvärn mot polis… fem år kompis. Det är sant, mannen. Och det är delvis din politik som gjort att det blivit så. Jag vet inte vad du kommer göra när du släpps ut. Men… om du fortsätter vara statsminister. Rätta till grejerna du fuckat upp, kompis. Bli ihågkommen som någon annan än den du var. Förstår du.”

“Jag lovar.” sa Jimmie och skakade en svarta killens hand.

Lucka Tjugo

Jimmie Åkesson låstes in tillsammans med ett gäng invandrare.

“Jaså? Vem har vi här då?” sa den store svarte mannen.

“Är det inte statsministern själv… Jimmie Fucking Åkesson!” sa muslimen.

“Nu tar vi det lilla lugna, grabbar.” sa Jimmie.

“Kalla oss inte grabbar eller svartskallar! För här inne på kåken, här är det du som är svartskallen, förstår du det?”

“Jag förstår.” sa Jimmie förskräckt.”

Being an aspie

Apologies to all of my followers from other countries. I’ve not posted an English post for a very long time. Mostly because of my ongoing Christmas challendar in Swedish. My callendar, which is political, have stirred up a lot of wrath and discussion on my page. I’ve lost several followers because of it. Actually I’m happy that it’s over soon. To much Jimmie Åkesson and politics, to little fantasy, novels and writing.

But straight to the point. I live in Sweden, the country from which a short teenage girl with braids come from. Yes, that’s right. Greta Thunberg has surely taken the world with storm. I am proud to be Swedish when I hear about people like Greta. But I’m also angry when I hear all the gossip and hate against her. I think it’s even more hate against Greta here in Sweden, than anywhere else. I don’t know why, but appearently, the hatred gets more and more perverse. It’s one thing to critisise her or have another opinion than her. But I’ve been forced to work with people who have the most evil and hateful thoughts against her.

I’ve had a boss that almost everyday called her DAMP-Greta. DAMP is an older Swedish word for ADHD, and is still used as an insult for people with some high temperament. “Jag får DAMP”, means “I got DAMP” and means that I lose my mind. Anyway. My boss often used that word. Even if I told him that I have the same diagnostics as her, and that I feel targeted and uncomfortable when he speaks like that. Sometimes he also said “poor mongoloide” about her. Mongoloide is an old word for people with Downs Syndrome. A lot of people in Sweden calls her both retarded and mentally ill. I’ve been working with these people. They made a lot of sex jokes about her as well.

Greta have Aspergers Syndrome and ended school with the highest grades in almost everything. People with aspergers syndrome are not retarded, as many Greta haters say. In fact, they tend to have a bit higher IQ than average. Einstein, Mozart and many other scientists and engineers, had Asperger.

The term Asperger does not exist anymore. Today it’s considered as a moderate form of autism. I got my Asperger diagnosics just some years before they made that change. Asperger means that you have a peoblem with social communication. You don’t like small talk, you just want to talk about the things you are very intrested in. People with Asperger tend to be very good at some unusual stuff, like art, music, drawing or science. It’s hard for them to se the whole picture. Understatements and sarcasm or irony, can be problematic for an aspie to detect. But our interest for details is extraordinary.

If you have asperger, you are often very good at theoretical, artistic and academic work, but you often have a problem with practical routines. That might be tying your shoes, cock food or drive a car.

Maybe the most detectable problem with most aspies, is their lack of sence for relevance in converstions and ability to see something from other people’s perspective. For example, a person with asperger suddenly start to talk about physics, music, history or science, or changing topic rapidly from weather and small talk, to trivial facts about biology, history or something related to fact.

So, that’s basically how it is for me and Greta, and for Einstein, Mozart and a lot of other people through history. Some other time, I will also tell you about my other diagnostics.

Lucka Nitton

Jimmie togs nu ut ur häktet och rättegången började.

“Per Jimmie Åkesson.” sa domaren.

“Du står nu åtalad för grovt förskingring och grovt bedrägeri. Vad har du att säga till ditt försvar?”

Jimmie Åkesson drog en djup suck.

“Skyldig.” sa han besviket.

Folkmassorna började viska och spekulera och journalisterna tog fotografier hela tiden.

Efter några timmars rättegång sa domaren:

“Jimmie Åkesson, du döms härmed till två veckors fängelse. Men möjlighet till frigivning på lille julafton.”

Åkessons sinne fylldes då plötsligt med hopp. Märkligt nog så log han.

Lucka Arton

Björn Söder satt på sitt kontor på morgonen. Richard Jomshof lade fram en tidning framför honom.

“Titta här.” sa han.

“Herregud! Har dom tagit Jimmie Åkesson för skattefiffel!” utbrast Björn.

“Va?” ropade Mattias Karlsson. “Utan Jimmie är valrörelsen redan förlorad!”

“Du får ta över så länge.” sa Björn till Mattias.

“Åh, för helvete! Inte nu igen!” sa Mattias Karlsson.

Lucka Sjutton

Jimmie vaknade något omtumlad och visste inte riktigt vilken dag det var. Han såg sig i spegeln och funderade på vad han gjort med sitt liv under alla dessa år. Plötsligt märkte han hur poliser bröt sig in i hans hus och sprang upp för trappan. De fällde ner honom på marken.

“Jimmie Åkesson, du är arresterad för grov förskingring och grovt bedrägeri! Allt du säger nu kan användas emot dej!”

“Nej, nej!” utbrast Jimmie! “Få det här att sluta!”

Lucka Sexton

Jimmie vaknade återigen en natt av att Tage Erlander satt bredvid honom.

“Har du inte legat och jäst alltför länge nu, unge man?” sa Tage.

“Jag la mej sent igår, Tage. Snälla, låt mej va.”

“Åh, nädu!” sa Tage och drog ut honom på ännu en resa.

Tage förde Jimmie till en dyster kyrkogård mitt i natten.

“Nu ska vi in i framtiden, unge man.” sa Tage. “Ser du den gravstenen där?”

“Den ser ny ut.” sa Jimmie.

Då såg Jimmie hur Omar gick fram med sin son Alans käpp. Han var helt förlorad av sorg för sin döde son. Tillsammans med sin fru Jasmin gick Omar gråtande upp till den nya gravstenen och placerade käppen intill gravstenen.

“Som du ser, så hade dom aldrig råd till en operation.”

Jimmie började gråta.

“Snälla, gör att det inte blir såhär?”

“Åh, jag kan inte göra någonting!” sa Tage och försvann i en vindpust. “Det kan bara du själv göra.”

Jimmie Åkesson var nu ensam på kyrkogården och kände sig nu en aning skrajsen. Han vandrade runt bland alla gravar och såg då en stor lieman stå längst bort och gräva en ny grav.

“Ursäkta, herr dödgrävare.” sa Jimmie. “Vem är det som nyss gått bort?”

“Åååh, det är ju din grav, herr statsminister.” sa dödgrävaren och kastade ner Jimmie Åkesson i avgrunden. Eldarna slukade honom och han hörde en mörk röst i sitt huvud.

“Ingen kommer sörja dej den dag du dör! Alla kommer minnas dej som den fruktansvärde girige Jimmie Åkesson!”

Jimmie vaknade ur sin mardröm och var helt panikslagen. Men tack och lov kunde han snart somna om igen.