Category Archives: Art

New Map

Behold my new map and come with some feedback, please! What do you think about it?

The Map Of Claurain

Tre bokomslag

Jag började så smått med lite olika alternativa bokomslag som jag kan tänka mig passar till min bok “Fredlös”. Välj det ni tycker är bäst. Kom gärna med konstruktiv kritik om eventuella förbättringar. Tack på förhand. 🙂

I’ve slowly started to work with some different book covers for my novel “Fredlös”. Choose the one you like most. Don’t hesitate to come with constructive criticism about potential improvements. Thank you all. 🙂

Konsten att teckna snabbt i datorn

Jag har färdigställt flera teckningar nu de senaste dagarna. En av dem fick kritik för sina kameltår, så jag ändrade den, vilket ni kan se nedanför. Flera av dessa teckningar är gamla eller ofärdiga och därför valde jag att kombinera och färdigställa dem i datorn. Resultatet ser ni här.

Häxan Kabalahs fågelskrämma vaknar till liv när man kommer för nära.
Detta skulle ursprungligen föreställa Caesar och Octavius, men jag ändrade mig sedan och bestämde att det skulle vara en av Ranias kejsare och hans son.
Mardrängen – En smal, slemmig, odöd figur som hoppar upp ur träskvattnet och drar ner dig när du fastnat i träsket och inte kommer loss.
Detta skulle föreställa Kleopatra, men sedan ändrade jag mig och bestämde att det är Kalaria av Entor.
Krutus Lominum av Rabeia – Kejsare av Rania 467 – 479
En fullständig galning som skinnflådde alla oliktänkande. Förvandlade Rania till en stinkande kyrkogård. Återinförde slaveriet.
Samansatt bild i datorn, av både gamla och nya teckningar.
Den ena kvinnan på den här bilden hade alldeles för stort huvud och båda två visar sina blygdläppar. Detta fick jag kritik för, så jag ändrade teckningen radikalt i datorn.
Detta blev resultatet av redigeringen. Betydligt snyggare nu, ellerhur?
Hildverad i Nordfala
En av Nordfalas äldsta kungagravar…

Tre nya teckningar

Kommer ni ihåg att jag hade slut på fantasi att teckna för bara några dagar sedan? Ikväll har jag färdigställt hela tre teckningar i datorn. Inte illa va? En av dem bestod dessutom av tre separata lager – berg, slott och bro. Himmeln – det fjärde lagret längst bak, är helt datorgjord. Tänka sig vad tekniken är bra nuförtiden, va? 🙂

Resan till Krakow: Dag – 4 och 5

Torsdag. Vädret var lite gråare idag. Vi skulle bege oss till den stora saltgruvan utanför Krakow. Vissa delar av gruvan är fortfarande i bruk. Saltet kallades för det vita guldet, eftersom det var hårdvaluta i Polen under medeltiden och en bit framåt. Bussresan dit var ganska så lagom lång. Väl framme vid gruvans entré såldes souvenirer av olika slag. Jag noterade först krucifixet ovanför ingången till det gamla rangliga trapphuset. Det visade sig senare att den här gruvan var en djupt katolsk plats och långt ner under marken finns där en gigantisk underjordisk katedral inhuggen i berggrunden. Först skulle vi gå ner i de mycket branta trätrapporna. man ville inte gärna titta ner emellan räckena, för utsikten ner skulle ge den allra djärvaste höjdskräck.

Guiden var en riktigt rolig spjuver som skämtade mycket om och med oss studenter. När vi kom längre och längre ner utforskade vi olika massiva statyer av olika polska och slaviska hjältar och sagogestalter. Längst ner fanns den fantastiska katedralen. De som hade keps var tvungna att ta av sig den för att visa respekt. Då var det någon skojare som frågade: “May I take of my shirt as well?” Också skrattade guiden och svarade: “Off course you can, and we’ll kill you, hahaha.” Vi alla skrattade åt den fräcke guidens sinne för humor och att roa ungdomen.

Vid den stora mekanismen valde guiden ut mig och några andra pojkar att tillsammans springa runt i cirklar och driva hjulet framåt. Men självklart hamnade jag på fel fel sida. När de andra började springa och snurra hjulet knuffades jag fram och släpades runt, runt, runt. Jag bad dem stanna så jag kunde ställa mig på rätt sida av handtaget.

Davincis mästerverk i stenversion.
Altaret
Den lysande gölen längst ner i gruvan bestod av mer salt än i döda havet. Den var dock väldigt vacker.

Hissen upp var rolig, för den gick väldigt snabbt. Vi trycktes ihop åtta personer i en mycket liten hiss och förstes upp i samma fart som en bil på en landsväg. Men resan hade tagit på mina krafter. Även om det var fantastiskt, så var det också ett stressmoment. Vi kom ut i ljuset igen och åkte hem till Krakow. Den här dagen skulle vi också ta nattåget tillbaka till Swinoujscie. Men det var långt kvar och det fanns mycket att utforska.

Jag gick ut med några lärare och utforskade Krakows stadskärna. Vi satte oss och åt en bastant måltid på en mexikansk restaurang. Den mycket vackra och trevliga servitrisen lade fram en fläskkotlett med pommes. Det var en helt okej måltid. När vi lämnade restaurangen tog servitrisen en knallpulverpistol och sköt oss. En minst sagt annorlunda tradition att säga hejdå till sina kunder. Nöjda gick vi därifrån och tog några foton på arkitekturen.

De judiska kvarteren var nästa mål. Det var en väldigt blandad miljö. Ena stället var nästan som ett getto, men trasiga trafikljus, galna trafikanter, udda butiker och grafitti överallt. Men själva centrum av de judiska kvarteren var väldigt fint och gammelmodigt, precis som Krakow, men lite mindre och enklare. Vi besökte en synnerligen annorlunda krog med en mörk och lättbelyst atmosfär. Inredningen verkade inte ha ändrats sedan cekelskiftet. Det enda som fattades var rökelsen och cigarrerna, så var verkligen den gamla 1800-talskänslan fullbordad.

Att gå in i den här katedralen kostade förvisso en allmosa, men det var helt klart värt utsikten.

Tiden gick och vi begav oss mot tåget. Den här gången behövde vi inte byta tåg, utan åkte med samma tåg hela vägen till Swinoujscie. Jag sov gott den kvällen. På fredagen den tionde maj var vi framme i Swinoujscie och efter lunch tog jag lite snacks vid macken strax bortom hamnen. Precis som vi hade gjort på vägen dit, spelade vi spel, åt och drack vad vi behagade och umgicks på bästa möjliga sätt på färjan. En av mina vänner blev riktigt full och sprang omkring och tramsade och snubblade i Terminalen i Ystad. Två äldre damer gick förbi och blev märkbart irriterade.

“I’m sorry, we are from Sweden.” sa jag till damerna.

“Du Love, jag tror att de damerna också var från Sverige.” sa min lärare. Min pappa fixade taxi i Ystad och jag åkte hem mycket nöjd och belåten. Detta var ett äventyr jag sent skulle glömma.

Resan Till Krakow: Dag – 3

Det var onsdag den åttonde maj. Pigg och glad vaknade jag med mina rumskamrater i den fina lägenheten. Nu var det dags. Vi skulle besöka Auschwitz med guide. Jag hade förberett mig mentalt på det här ganska länge. Bussturen dit varade ungefär en timme. Det var fint väder och guiden berättade lite om historien bakom olika byggnader som vi åkte förbi. Väl framme vid Auschwitz samlades vi utanför entrén. Jag blev nervös. Skulle jag verkligen klara av det här?

Vi gick över stenplattorna under den ökända skylten “Arbeit Macht Frei.” “Arbete ger frihet.” Det var orden som stod utanför entrén för att ingen skulle tro att det försiggick något skumt i lägret. Taggtrådarna och barackerna fanns kvar. Vi gick in i gaskamrarna medan guiden berättade om fasorna som pågick. Vi kunde fortfarande se hur de hade klöst med naglarna på betongväggarna inuti gaskamrarna.

Värst av allt var att se alla kvarlevorna. Flera hundra kilo människohår bakom glaset. Alla familjefoton som judarna haft med sig på sin sista färd. Jag grät som allra mest när jag fick se de små barnkläderna och de små skorna. Detta hade alltså tillhört ett barn på riktigt. Efter att ha tagit oss igenom lägret var jag lättad. Äntligen var det över. Men då förklarade de för mig att detta bara var det lilla lägret. Det stora lägret, från vilket jag tyvärr inte har några bilder, var kvar att besöka. Jag fick en klump i magen.

Väl framme vid lägret var där taggtrådsstängsel så långt ögat kunde , både åt höger, vänster och en kilometer framåt. Här gick vi på den ojämna krossade stenmarken, som SS-männen hade använt för att tortera judarna och de andra fångarna. Det var ett enormt fält. Fruktansvärt sterilt och ödsligt. Vid minnesplatsen i slutet samlades flera människor, inklusive ett helt gäng ortodoxa judar som ville visa sin sorg och respekt för de drygt sex miljoner judar och miljoner andra som brutalt mördades under andra världskriget.

Högar av krossade glasögon från de fångar som mördats i lägren.
Ägodelarna var ofta vardagliga och helt värdelösa, vilket tydde på att fångarna inte hade en aning om att detta var deras sista resa.
När jag såg de små barnens jackor och skor brast jag ut i gråt fullständigt, men jag lyckades ändå ta bilderna.

När röda armén intog och befriade lägret, så arresterade de själva lägrets chef, som jag glömt namnet på. De dömde honom till döden och hängde honom i den här galgen för brott mot mänskligheten. Många hävdar att rättvisa skipades, i och med att chefen för det här dödslägret slutligen själv blev dödad i sitt eget läger.

Det som chockade mig mest var dubbellivet som en av lägercheferna hade. En av dem var en god och omsorgsfull familjefar. När han anlände till lägret med sin dotter höll han dottern i ena handen och geväret i den andra. Sedan skickade han iväg henne till sitt kontor och utförde sin dagliga syssla med att skjuta ihjäl hundra till tvåhundra människor. När arbetsdagen var slut åkte han ut på stan med sin lilla dotter. De gick omkring och hade det mysigt och han köpte glass till henne. Som vilken pappa som helst skulle ha gjort. Att döda tvåhundra oskyldiga människor var ingenting för honom.

Något skärrad åkte jag med bussen från Auschwitz-Birkenau. På kvällen käkade vi ute och därefter la jag mig och sov gott. Jag förberedde mig inför nästa dag. Och vad som hände där, det får ni se.