Category Archives: Love Eliasson

Time for some tapas

I really enjoy tapas. It’s wondrful to eat while writing.

Advertisements

Surprise!

Hello! I’ve got some good news for you! I’m basically finished with my book “Fredlös” – the first part of my triology called “Davanius”. I’ve given the manuscript to a volountaire to read and correct mistakes in the book. Here’s how I believe the cover will look! What do you think?

New Year – New Hope

Hello! No time, no see! It’s a new year and also a new decade. To summerise 2019 I can say that it’s been a quite bad year for me. I didn’t feel very well in the college I went to, not because of the college, but because of my bipolarity and the dark time of the year.

And off course, it didn’t got better when I was folish enough to be imposed of 9000 Swedish crowns by an italian criminal. Off course it was my own fault. Nobody would trust a guy when he’s taking you to the bankomat. But I always get so mentally disabled when I see a person that claims he’s in big troble. I must be better at saying no.

And off course, I have become better at saying no this year. When springtime arrived, my depression faded away and the last months on Östra Grevie College was some of the happiest time in my life. I still miss the school deeply. The best part was i Krakow, Poland, wich I visited with the school in may.

In the summer I and my family went on another vacation at Gotland. I think it’s the fifth time now. I love Gotland and I surely enjoyed that summer and especially the vacation. I have failed with my habits this year. I weight more than ever and have tried several times with both gym and Lifesum. But as always, I fall back again into my old habits.

2019 was the first time I finished a book. It wasn’t published and I’m not satisfied, but still, I finally made a book and that’s just fantastic.

In the autumn I was practising on a job for marely a month, but due to my lack of driving license and the economic problems with the company, I couldn’t get a real job there, so I had to leave that place. Now I’ve been searching several jobs with no results.

I weally hope that this will be a better year. I have several projects in the making and I might get an appartment from a friend of mine if everything goes as planned.

And also, stay tuned about my latest single and lyric video, to be released this evening, only for purchase here on my blog. Stay tuned, my friends!

Important to know

Good evening! You might be wondering were all my videos and images have gone? Don’t worry, they’re still there! Unfortunately, due to personal struggly, I’ve made them hidden. You must either buy them in my store or you must subscribe with a payment account to see them. But you have the right to use my images for what purpose you may need, as long as you give me credd for it.

I’m sorry about this, but I hope you don’t hate me for this. Best regards from Love Eliasson!

Lucka Tjugofyra – Julafton

Jimmie Åkesson vaknade och sprang upp ur sängen. Han hörde klockorna ringa och tittade ut genom fönstret. Hans son Nils väckte honom.

“Vakna, vakna pappa!” skrek han. “Det är julafton! Kom! Kom!”

Jimmie Åkesson satte sig upp i sängen och log belåtet.

“Ja. Så kan det gå.” sa han.

Han såg ut genom fönstret och började äta frukost med sin familj.

När de var klara sa Louise: “Kamerateamet är här, älskling. Håll nu ditt jultal vettja!”

Jimmie Åkesson gjorde sig redo för jultalet och kamerorna slogs på.

Jimmie Åkesson satte sig till rätta och inledde sitt tal.

“Vad är meningen med julen? När jag gick med i Sverigedemokraterna var jag femton år gammal. Jag blev sedermera partiledare och nu också statsminister. Men det är inte som förut. Folk är fattiga. Folk är arbetslösa. Och jag har äntligen kommit till insikt. Jag kommer ägna det sista året som statsminister åt att rätta till alla problem jag skapat. Öppna gränserna, bygga upp landet och välfärden. Efter valet lägger jag ner Sverigedemokraterna och min regering avgår till förmån för en mer human och mer kompetent regering. Med detta vill jag önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år.”

Omar och hans familj såg talet med tårar i ögonen. Nästan alla i Sverige såg talet och blev mycket rörda.

Och nog var det inget som Jimmie Åkesson hittade på, inte. När han hade vunnit valet och börjat få landet på fötter avgick han och hans regering. Och Sverigedemokraterna var ett minne blott.

Och så slutar Jimmie Åkessons julsaga.

Lucka Tjugotre

Jimmie stod i sin kostym och med sin handväska och tog farväl av två fängelsevakter. Sedan gick Ali fram till honom. Jimmie Åkesson log.

“Du, Jimmie.” sa Ali. “Det har varit roligt att ha dej här.”

“Samma här.” sa Jimmie.

“Glöm nu inte vad du lovade, Jimmie.”

“Absolut inte, Ali.” sa Jimmie. “Om jag hade kunnat ta med dej hade jag gjort det. Men statsministern är ju trots allt inte enväldig.”

“Ta hand om dej mannen.”

“Du, med Ali.”

De tog varandras händer.

“Farväl, då Ali.” sa Jimmie och log.

“Farväl, statsministern.” skrattade Ali.

Jimmie Åkesson vände hemåt. Han visste precis vart han skulle gå.

Han lade sig till med sin gamla sura otrevliga framtoning för att lura Omar. Sedan knackade han på dörren. Omar öppnade. Där stod Jimmie med händerna bakom ryggen.

“Åh, god jul herr statsminister.” sa Omar förskräckt.

“Ingen god jul här inte, Omar.” sa Jimmie, som gick närmare och närmare. “Nu ska jag göra något som jag velat göra en lång tid.”

Omar höll för ögonen, men märkte då hur Jimmie övergick till sitt glada jag.

“Det vill säga, jag ger dej en check på en miljon kronor i julklapp. Så din kära son Alan kan få behandling.”

“På allvar?” sa Omar. “Menar du det?”

“På hedersord.” sa Jimmie.

Omar brast ut i glädjetårar och Alan och Jasmin samlades runt Jimmie Åkesson och kramade honom. Omar likaså.

“Gud välsigne er, Jimmie!” sa Jasmin.

“Och en god jul på er allihopa.” sa Jimmie.

Inne på Jimmies kontor satt Mattias Karlsson och de andra i SD-toppen medan Jimmie kom in.

“Välkommen statsministern. Vi har väntat er.” sa Mattias.

“Partivänner.” sa Jimmie. “Låt mej till en början berätta hur många miljarder jag tjänat.”

“Nå?”

“Hundra miljarder. Och jag är inte den man jag en gång var. Jag kommer använda mina hundra miljarder till att bygga upp skyddsnätet i Sverige, öppna gränserna igen och återkalla de grundlagsändringar vi genomfört.”

“Du kan inte mena allvar!” sa Mattias Karlsson.

“Jo, det ska jag! Vi kommer vinna valet på det! Och när vi har vunnit… avgår jag som statsminister och upplöser både regeringen och partiet.”

“Du är ju helt från vettet, Jimmie! Den där Omar har definitivt gjort dej mör!”

“Det må så vara. Men mitt beslut står fast.”

De andra SD-topparna började protestera ilsket men Jimmie gjorde precis som han ville.

Lucka Tjugotvå

“Det är din sista dag idag, Jimmie.” sa den svarte killen.

“Skönt. Men jag lärde mej faktiskt en läxa, Ali.”

Ali var namnet på den svarte killen, vilket jag glömt skriva tills nu.

Då susade någon bekant figur förbi. Det var Kent Ekeroth.

“Kent Ekeroth?” sa Jimmie “Är det du?”

“Jag snackar inte med dej, mer!” väste Kent Ekeroth och gick vidare.

Åkesson himlade med ögonen och tittade på Ali. Sedan skrattade de båda två hjärtligt.

Lucka Tjugoett

Den svarte killen instruerade Jimmie Åkesson i tvättning nere i fängelsets tvättstuga.

“Du måste skilja på svart och vitt. Det är väl du van vid, va. Hahaha.”

“Det där var inte ens halvroligt.” sa Jimmie. “Jag vet hur man tvättar.”

“Hörredu, Jimmie, vita killen. Låt mej berätta en sak. Om du har något emot det?”

“Klart, berätta. Vad är din historia?”

“Innan jag kom hit för tre år sen… då jobbade jag som polis. Du vet. HAFFA SVARTSKALLAR och sånt! Jag betalade skatt och tog hand om mej själv. Men så en dag… så gick polisen i tunnelbanan. En av dom, en ganska ökänd geriff, känd för sitt hat mot blattar och sånt… han attackerade mej helt oprovocerat. Han slog nästan ihjäl mej. Men jag slog tillbaka och knuffade bort honom, så han blev liggande i smärtor. Och vet du vad som hände sen? Hans snutkompisar kom ner. Dom tog mej direkt. Polisen dömdes förstås inte… men jag fick fem år i fängelset för grovt våld mot tjänsteman… Och det enda jag gjort var att ha försvarat mej mot en rasistisk och våldsam konstapel. Tänk på det, kompis.”

“Nejnej, omöjligt.” sa Jimmie chockat. “Du kan inte mena att du åkte fast för att ha försvarat dej.”

“Nödvärn mot polis… fem år kompis. Det är sant, mannen. Och det är delvis din politik som gjort att det blivit så. Jag vet inte vad du kommer göra när du släpps ut. Men… om du fortsätter vara statsminister. Rätta till grejerna du fuckat upp, kompis. Bli ihågkommen som någon annan än den du var. Förstår du.”

“Jag lovar.” sa Jimmie och skakade en svarta killens hand.

Lucka Tjugo

Jimmie Åkesson låstes in tillsammans med ett gäng invandrare.

“Jaså? Vem har vi här då?” sa den store svarte mannen.

“Är det inte statsministern själv… Jimmie Fucking Åkesson!” sa muslimen.

“Nu tar vi det lilla lugna, grabbar.” sa Jimmie.

“Kalla oss inte grabbar eller svartskallar! För här inne på kåken, här är det du som är svartskallen, förstår du det?”

“Jag förstår.” sa Jimmie förskräckt.”

Lucka Nitton

Jimmie togs nu ut ur häktet och rättegången började.

“Per Jimmie Åkesson.” sa domaren.

“Du står nu åtalad för grovt förskingring och grovt bedrägeri. Vad har du att säga till ditt försvar?”

Jimmie Åkesson drog en djup suck.

“Skyldig.” sa han besviket.

Folkmassorna började viska och spekulera och journalisterna tog fotografier hela tiden.

Efter några timmars rättegång sa domaren:

“Jimmie Åkesson, du döms härmed till två veckors fängelse. Men möjlighet till frigivning på lille julafton.”

Åkessons sinne fylldes då plötsligt med hopp. Märkligt nog så log han.