Category Archives: Mat

Socker – Den Värsta Drogen

Jag har en beroendeproblematik. Jag är beroende av socker. Varje dag dricker jag i regel en och en halv liter coca cola och mer där till i form av mjölkchoklad av olika slag. Det är buenos, kinapuffar, kexchoklad och allt möjligt sött.

Socker är ett av det mest förödande knarket som finns. Att bli av med ett extremt sötsaksberoende är ungefär lika svårt som att bli av med ett beroende av kokain. Socker förvärrar symptomen av ADHD. Det gjordes en dansk studie där en ung kille slutade helt och hållet med socker och sötsaker. Hans ADHD blev nästan helt obefintlig efter det.

Skillnaden mellan alkohol och socker är att socker finns över allt. Det finns ingen reglering eller åldersgräns på socker. Trots det ser vi alltfler barn som lider av övervikt och inte kan koncentrera sig ordentligt i skolan. 50 miljoner amerikaner har diabetes eller pre-diabetes. Och utvecklingen är oroväckande. Sjukdomarna relaterade till socker är många. Alltifrån fetma, till hjärt-kärlsjukdomar, cancer och annat.

I dagens debattklimat talas det mycket om droger och alkohol, men debatten om socker lyser med sin frånvaro. Även om det inte är någon merit att vara alkoholist, så tror jag att en vuxen man på ett sätt har lättare att söka hjälp för alkoholism än till exempel sockermissbruk. Alkohol är ju förknippat med att man är vuxen och lite manlig av sig.

Att som vuxen man söka hjälp för sitt beroende av sötsaker, är svårare på flera sätt, då sötsaker och godis förknippas med små barn. Små barn som börjar gapa och skrika när de inte får sitt godis. En vuxen man med abstinens efter godis och sötsaker, kan därför mötas med hån eller lustiga skämt. På så sätt tror jag att det ligger mer skam i sockerberoende än i alkoholism.

Varför diskuteras då inte dessa sötsaker på samma sätt som alkohol och droger? Socker finns inte bara i godis. Det finns även stora mängder socker i sånt vi får lära oss att det är lite nyttigt. Juice som inte är färskpressad är till exempel nästan lika laddad med socker som läsk. Musli som man inte gör själv är rena sockerbomben. En enda risifrutti innehåller lika mycket socker och snabba kolhydrater som ett hundra gram marabou-choklad. Gemensamt för alla de produkter jag räknat upp, är att de marknadsförs som något nyttigt och hälsosamt för kroppen.

Men när man äter ett mjölkchoklad till exempel, då vet man om att det är dåligt för hälsan, men man unnar sig det ändå. Men hur ska vi kunna veta att juice, musli och liknande mellanmål är nästan lika onyttiga, när vi hjärntvättas med reklam om hur nyttigt och naturligt det är? Lagarna om marknadsföring måste ses över. Det borde inte vara så lätt att komma undan med den typen av falsk information.

Dessutom hade jag gladeligen sett en ordentlig skatt på socker. Jag må vara beroende av sötsaker, men jag har aldrig stulit i hela mitt liv och jag har alltid följt regler och lagar. Jag äter socker för att jag kan och får göra det. Med lagar och regleringar som begränsade och beskattade socker, hade personer som mig kunnat undvika sötsaker mycket lättare. Att veta om att man inte får göra något, och bestraffas för det, det är en perfekt förutsättning för en människa som vill bli av med sitt beroende men inte riktigt har den viljestyrka som krävs.

En annorlunda pizzeria

Jag älskar pizza och har alltid gjort. Men det beror väldigt mycket på hur de görs. Vissa är inte alls särskilt goda, andra är medelmåttiga, och en del är helt fenomenala. Till exempel de som bakas på Pizzeria Helena i Malmö.

Pizzeria Helena ligger på Henrik-SchmitzGatan 2 i närheten av St Knuts Torg. Ägaren heter Sattar och han vet redan när jag kommer in genom dörren att jag vill ha en bolognese utan lök. Den har jag beställt sedan jag var liten. Det som gör den här pizzerian så unik är just pizzorna. Det är något speciellt med dem. För det första har de en tunn och frasig botten som jag aldrig påträffat på någon annan pizzeria. Man märker att deras pizzor har stått lite längre i ugnen.

Det kanske har att göra med att Sattar kommer från Pakistan och helt enkelt tog med sig de smaker och kryddor som han var van vid där. För hela smaken skiljer sig från de flesta andra pizzerior, som ofta ägs av någon från Irak eller Syrien eller liknande. Men det är inte särskilt många av dem som kommit från Pakistan, och i synnerhet inte redan på 1970-talet. Helena är den äldsta pizzerian i Malmö som fortfarande finns kvar, så den har klarat sig i alla dessa år.

Förutom de frasiga bottnarna är osten någon helt annan än den man får på de flesta andra pizzerier. Sattar säger att han blandar två sorters ostar för att få det stuket på osten. Pizzorna är knapriga, ganska så lagom små, men samtidigt fylliga och smakrika. Framförallt är det skönt att det inte är så himla mycket av allting. Om du beställer en kebabpizza på en annan pizzeria, så får du liksom hur mycket såser, sallad och kebab som helst. Det blir för mycket av det goda och alldeles för slaskigt. Men på Pizzeria Helena är alla pizzor måttligt garnerade. Sattar har verkligen förstått vikten av att inte ha för mycket av det goda.

Pizzeria Helena öppnar klockan sex på måndagar och klockan fyra alla andra dagar. De stänger alltid klockan två. Sattars son, Osman hjälper till ibland, antingen när Sattar har stressigt på helgerna, eller så är det bara Osman som bakar pizzorna. Jag kan inte direkt påstå att det är någon skillnad på hur Osman och Sattar gör sina pizzor. De är lika goda alltid. Pizzeria Helena är i sanning Malmös godaste pizzeria och när jag sett andra recensioner märker jag att jag inte är ensam om att tycka det.

Priserna är ganska låga och det är bra. Jag ser det också som en förebild att de bara har just pizzor och inte en massa kebab, hamburgare och a la carte, som många andra pizzerior har. Då kan de lägga ännu mer fokus på sina pizzor. De har inte alkoholtillstånd, utan enbart läsk och vatten och de tar enbart kontanter eller Swish. Lokalen är ganska sjaskig och där är väldigt varmt, så jag rekommenderar att ni tar hem era pizzor istället för att äta dem där.

Jag är dock den sista som bryr mig om hur lokalen är inredd. Så länge pizzorna är goda så skiter jag i att lokalen inte är så mysig. Jag har stannat kvar och ätit på Helena flera gånger. Både Sattar och hans son Osman är väldigt trevliga människor och man kan prata med dem om allt möjligt mellan himmel och jord. Av alla pizzerior är Helena en av de få som faktiskt gör goda bolognese. Bolognese innehåller ju köttfärssås och det är nästan omöjligt att lyckas med det på en pizza. Helena levererar dock varje gång. Jag tror det är just för att de kryddar sin köttfärs på ett helt annat sätt.

Jag rekommenderar verkligen Pizzeria Helena till alla som har vägarna förbi. Deras pizzor är helt unika.

Från Google Maps år 2019
Bild från Googles galleri