Category Archives: Writing

Emil och Pippi år 2021

Angående den här frågan vad du should and shouldn’t do. Sådant måste ju en författare tänka på för att kunna bli publicerad. Och dessa oskrivna regler förändras ju i takt med samhället som allt annat gör.

Tror ni Astrid Lindgren och hennes “Emil i Lönneberga” hade blivit publicerad idag? Emil har ju en sån sträng pappa. Jag själv var livrädd för Emils pappa när jag var liten. Barnaga och destruktiva förhållanden är ju något som diskuteras och problematiseras idag på ett helt annat sätt än vad det gjorde på 70-talet då Astrids böcker filmatiserades. Att slå sitt barn blev olagligt i Sverige först 1979.

Även om det kanske är ganska vanligt att föräldrar ibland tappar kontrollen, även de bästa föräldrarna, när ett barn har betett sig riktigt illa, och ibland har gripit tag i sitt barn, luggat hen eller gett en slapp på rumpan, så är ju detta något som ofta förstoras upp och blir ett fall för socialen om någon granne ser. Även om det alltid är fel att slå sina barn, så glöms det ofta bort att ingen är felfri, inte ens föräldrar, och särskilt inte barn heller. På den tiden däremot, så tänkte de flesta: “Det har ju inte vi med att göra.”

När jag blivit äldre har jag mer och mer förstått problematiken med Emil och hans pappa. Tänk på att Emil frivilligt låser in sig i snickarboden med sin far hack i häl. Det är faktiskt väldigt hemskt om man tänker efter. Det kan ju bara betyda att Anton kommer ge sin son ett ordentligt kok stryk, även fast han vet att Emil aldrig gör hyss med flit eller av elakhet.

Eller varför inte tala om alla de gånger som Emils mamma springer ut med Emil och låser in honom i snickerboa, för att skydda sin son från hans far. Det är ju hemskt. Och om man som barn lever i ett destruktivt förhållande med föräldrar som slår en, så blir ju “Emil i Lönneberga” kanske inte samma trevliga familjefilm som för oss andra. Det tål att tänkas på. Det som kanske är mest kontroversiellt är hur detta nästan framställs som en liten rolig grej. Det blir lite komiskt när Emil blir jagad av sin pappa hela tiden, samtidigt som den glada Emil-theme-sången spelas i bakgrunden. I själva verket är det ju inte alls roligt. Det blir en sån där “Vad har Emil hittat på nu då”-känsla, eller “En helt vanlig dag i Lönneberga”-känsla.

Sedan har vi förstås Pippi Långstrump och hennes pappa. Nu tror ni kanske att jag ska diskutera det där med att Pippis pappa blev en “n***rkung” det är en annan aspekt som jag vill titta närmare på. Pippis Pappa framställs som en kramgoe roliga pappan som varit på äventyr och alltid är snäll och go. Om detta hade getts ut idag, hade man förmodligen lagt till den där detaljen där Pippi bråkar med sin far och frågar varför i helvete han bara stack ut på sjön och lät sin dotter behöva klara allting själv ensam i sitt hus. Lämnar man sitt barn att ta hand om sig själv vid nio års ålder bara för att dra ut på äventyr, är man inte en bra pappa. Så är det bara.

Vad är era tankar kring detta ämne? Hade Astrid Lindgrens böcker och filmer blivit utgivna idag eller hade hon fått göra Emils pappa en aning snällare, eller tvingats problematisera Pippis pappa? Diskutera och håll god ton, tack. Detta kan bli intressant. 🙂

Det går bra nu

Så var man färdig med kapitel 11 på manuset. Jag firade det ikväll med lite tapas. Jag är väldigt nöjd och stolt. Det känns som att ju mer man skriver desto mer vill man fortsätta skriva. Men ju mer sällan man skriver desto svårare blir det att komma igång igen. Är det någon som känner igen sig i det där?

Just nu ligger jag bekvämt i min säng och lyssnar på åskan, blixtarna och regnet. Det är väldigt mysigt.

Idag är en bra dag

Jag är så glad att jag kommit igång både med skrivandet och tecknandet igen. Nu är jag på sidan 106. Det är typ en tredjedel av första boken. Utöver det har jag faktiskt lyckats göra ett genuint bra omslag som de flesta faktiskt har gett positiv feedback på. Nu har jag krupit ner i min säng och skriver lite här och lite där. Jag växlar mellan sociala medier och boken.

Utöver det hade jag tänkt påbörja en ny serie av recensioner, där jag recenserar olika spel eller filmer som betytt mycket för mig genom åren. Nu planerar jag att recensera Turok Evolution och Turok 2008 i en och samma video, där jag jämför de här två spelen. Och ni vet ju vad man brukar säga! Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.

<3

New Week Ahead

Yaaaaay! I’ve had a very nice weekend and now I will soon go to sleep for a new week at work. I look forward to it. I’ve been working on several stuff lately. Some of them is a video in 4K with almost all of my map. Almost. It took over 17 hours to render the video. The music in the background is all made by me as well. Here is the video. Enjoy it.

I have also been working on some book covers. Here they are. Which one do you prefer?

The writing of the novel takes a while, but I’ve just made some progress. I also want to thank all my new followers who started to like my page this days. Yaaaaay!

What I’ve Been Up To

Hello there. It was a while ago I shared something of importance. In friday last week I started my weekend after a long week of extreme stress and new routines at work. We had to work in a speed we were not used to, but hopefully we would become used to it after a time, well if it wasn’t for me and my infection. I was tested positive for corona and I have been sick and in quarantine since last friday.

The first days were terrible. I was just sleeping and sleeping with pain in my skin and body and I didn’t eat anything. I just slept in high fever. Later, I got my apetite back and now I’m almost completely normal again. I am also regaining my sense for taste and smell. And today something happened. I’m actually getting quite mad of this quarantene, but today was the first day for a long time, where I actually missed my job. I miss it so much, to get some routines, having people to talk to, and going up in early morning and have something to do and some routines. So I actually look forward to start working again adventually. But first, this covid-infection has to be ridden out.

During my time in quarantine, I have been working with the re-writing of my novel. But this time I’ve actually taken the time to start with a mind map and a synopsis. Now I have a clear picture of what kind story I want do write. And that’s a good start. Now I just have to start write it as well. I have also taked the time, to impvove and expand my fantasy map, and deleted my music from Spotify to upload it here on my blog instead.

Tomorrow and the rest of the quarantine I will hopefully start drawing some stuff for my novel as well. It was a long time ago I was scetching and drawing. I look forward to do it.

My whole family is also recovering from Corona, especially my mother who seem to have a more aggressive covid than me. Hopefully she will recover soon and my family will hopefully recover any time to return to a normal life. I hope so. Because this is making us all quite nutz.

Peace

Om Jag Skrev En Barnbok

Om jag någon gång ska göra en barnbok, vet jag precis vad den ska handla om. Det ska inte vara en sån där naivistisk barnslig barnbok. Den ska lära barnen om rasism och fördomar och få barn att förstå att rasism är fel.


Fast istället för att göra på det gamla vanliga sättet, vill jag göra det som en medeltida äventyrsbok. Men den är inte historiskt korrekt för fem öre, utan borde tolkas som en påhittad berättelse om ett populärt historiskt ämne. Den handlar om vikingar som åker ut i världen. Först bestämmer de sig för att plundra och döda både kristna och muslimer. Men när de sedan möter dem IRL, så märker de att dessa är människor är precis som oss. De kanske har lite annorlunda gudar och lite andra traditioner. Men det som skulle kunna bli ett blodbad, visar sig bli ett kulturellt utbyte där olika folk och kulturer kompletterar varandra och samarbetar. Det kan till exempel vara så här.


Vikingarna gav sig av mot slottet för att plundra adelsmännen, men när de sparkar in dörren, ser de att kungen skriker: “Stoppa detta galenskap!”
Plundringen avbryts.
“Vilka tror ni att ni är egentligen? Ni bryter er in på fientligt land, sparkar in dörren och anfaller oss under vårt eget tak? Är det inte sånt ni nordmän kallar för nidingsverk?”
“Vad vet du om våra lagar?” sa nordmannen med anstöt.
“Mer än du tror.”
“Vi nordmän har alltid dödat och plundrat kristna. Det är så vi lever. Det är så vi kommer till Valhall.”
“Genom att döda folk som ligger ner? Hade ni gjort så med någon från ert eget folk hade ni aldrig fått sätta er fot i ert så kallade Valhalla.”
“Vad yrar du om? Alla folk sätter sina egna först.”
“Och därför ska man döda dom? Är det det du står och intygar dej själv om nätterna, viking?”
“Vet du vad. Du har rätt. Mina herrar! Nordmän! Lyssna på mej! Jag vet att ni varit beredda på en hård strid! Men den här kristna kungen har faktiskt en poäng! Varför kan vi inte samarbeta med dom kristna och lära oss av dom! Också kan dom lära sej av oss?”
“Ers nåd!” sa en nordman. “Det här är vansinne. Vi har dödat kristna i tvåhundra år.”
“För tvåhundra år sen dödade vi varandra också. Sen slutade vi med det. För vi insåg att människor som samarbetar är starkare än människor som dödar varandra. Tiderna förändras.”
“Jag säger ja!” sa en annan nordman.”
“Jag också.” sa dom andra.”


Efter den scenen bosätter sig nordmännen hos engelsmännen. De frågar varandra om varandras religion och traditioner.
“Ni kan vid gudarna inte bränna någon levande!” skrek en präst och kom springande mot bålet. Nordmännen stoppade honom.
“Tat lugnt, präst. Hon var redan död.”
“Men ändå! Ni vanhelgar ett lik?
“Nej, alltså… lyssna här. Vi hedningar bränner våra döda på ett bål. På så sätt kommer dom till Valhalla. Vi kan inte begrava dom som ni kristna gör, för eftersom deras kropp då förblir kvar i jorden förtärs den av maskar. Då kan dom inte komma till Valhalla.”
“Åh, förlåt mej, herr nordman. Jag visste inte det.”
“Berätta om era gudar. Jag vill veta lite mer om kristendomen.”
“Åh, vill du? Tja, vi har bara en gud.”
“En gud, det låter lite snålt? Hur ser han ut?”
“Det vet vi faktiskt inte själva. Vi kan inte se honom på det sättet som man ser en människa. Men titta på det här korset. Ser ni gubben där. Han heter Jesus. Han är en inkarnation av Gud, som steg ner på jorden i form av en människa.”
“Har han ingen hammare eller något vapen? Han kan ju inte göra mycket när han sitter där på korset?”
“Det är komplicerat. Men Jesus visste att han skulle dö. Han dog för att förlåta våra synder. Han skickades ner till oss från Gud, för att dö, så att gud skulle kunna förlåta människan.”
“Vad heter er gud?”
“Vi säger bara Gud. Det är hans namn.”
“Men han måste väl ha något att skydda sej med? Jag menar inte Jesus, utan Gud.”
“Nja, hehe… Riktigt så funkar det inte heller. Jesus själv, sa ju, att om någon slår dej, så ska du vända andra kinden till?”
“Men då åker man ju på en ny snyting?”
“Det är inte det som är poängen. Ibland är det bättre att fly. Våld föder våld.”
“Du har faktiskt en poäng där. När vi nordmän krigade mot varandra. Så tog det aldrig slut. Det var först när vi la våra gamla fejder åt sidan och samarbetade som vi kunde börja ut på plundringsfärder.”
“Och tänk då hur mycket mäktigare vi alla skulle bli, om vi gick ännu längre och även slöt fred med andra folk?”
“Tack, präst! Jag ska genast tänka över detta.


Senare i tältet:
“Du skämtar, sa kungens närmsta man.”
“Dom kristna har en ickevåldsprincip. Om man blir slagen ska man vända andra kunden till.”
“Man måste väl få försvara sig! Annars åker man ju på stryk igen.”
“Det är inte riktigt bokstavligt dom menar, min vän. Lyssna här. För tvåhundra år sedan dödade vi varandra uppe i Skandinavien. Fast vi var från samma folk. När vi lade det åt sidan, blev vi ett enat folk. Först då kunde vi åka ut och plundra dom kristna. Tänk då ett steg längre. Hur mycket rikare vi alla skulle bli, om vi slutade kriga, inte bara oss emellan, utan även slutade kriga mot dom krtstna. Det är ju winwin för oss båda.”
“Ååååh, du sätter mej och mina män i en svår situation. Mina krigare behöver mat, guld och något att leva på. Dom måste ut och plundra.”
“Inte alls. Låt oss gå till bords med dom kristna. Vi bjuder på vår mat? Dom bjuder på sin?”
“Jag ska se vad jag kan göra, men tro mej, du kommer inte ha alla med dej här, det kan jag lova dej.”


Många av de gamla vikingarna retar sig på detta. Vi har alltid krigat mot de där jävla kristna och muslimerna, och så ska det förbli. Nu kommer det alldeles för många och deras seder passar inte in hos oss. Så man kan säga att första halvan är äventyr och utspelar sig när vikingarna är ute och stöter på muslimer och kristna. Trots att berättelsen i sig är historiskt inkorrekt, så är de olika beskrivningarna av traditioner och religioner helt korrekta och ska lära barn och unga att få ökad förståelse för olika kulturer och religioner, i dessa tider präglade av ökande rasism och främlingsfientlighet.


I andra halvan av boken, har breda vänskapsband redan etablerats. Folk krigar inte med varandra längre, men hemma i Skandinavien uppstår ett tilltagande missnöje mot att vi tar emot så många muslimer och kristna, såna som vi och våra förfäder krigade mot. Andra halvan är mindre äventyr och mer, intriger i hemlandet.

De missnöjda nordmännen börjar ta lagen i egna händer för att köra ut de kristna och muslimska invandrarna. Som tur är, finns ju hjälten där som lyckas avbryta ett stort slag mellan skandinaver och kristna och muslimer och förklarar i slutet:
“Vad håller ni på med? Vi är alla en del av den här världen eller hur? Vad har dom gjort er? Visst, dom kanske ser lite annorlunda ut, och dom kanske har lite annorlunda gudar och seder! Men vad spelar det för roll?
Nordmännen står förbluffat och kliar sig i huvudet.
“Det är min fulla övertygelse, att en värld där vi lever av varandra och drar lärdom av varandra, gör oss både rikare och lyckligare än en värld där vi ska plundra och döda varandra! Och för vad? Att dom är annorlunda? Vi är nordmän! Vi borde veta bättre!”
Nordmännen började mumla och prata lite med varandra.
“Med all respekt, ers nåd. Men min far dog i kriget mot muslimer och kristna. Det är inget personligt mot dom. Men att alliera mig med fiender vore att dra skam över vad min far, och hans far före honom, kämpade för och byggde upp.
“Tror du inte att dina förfäder skulle bli lyckligare av att du och dina medmänniskor lyckas förbättra deras livsverk ytterligare? Med all respekt för vad dina förfäder kämpade för, men tiderna förändras. Dina förfäder byggde ett enat Skandinavien. Låt oss fortsätta det arbetet. Det är det bästa sättet du kan hedra deras minnen på. Dina förfäder ler mot dej. Ta vara på det.”
“Du har rätt ers nåd.” sa den gamle nordmannen.
“Han har faktiskt rätt.” sa en annan nordman. “Varför ska vi döda folk bara för att vi alltid gjort det tidigare?”
Alla nordmän började fundera och mumla lite. Sedan lade de ner sina vapen på marken och ångrade sig.
“Kom nu. Vi drar. Han har faktiskt rätt.”


Vad tycker ni? Är inte detta ett lite originellt sätt att beskriva ett stort samhällsproblem på ett sätt som gör att barn blir mer intresserade. Inget barn vill väl läsa en mossig berättelse om rasism i det svenska samhället på 2020-talet. Då kan man ju väva in det i en historisk äventyrsroman istället? Eller vad säger ni?