Emil och Pippi år 2021

Angående den här frågan vad du should and shouldn’t do. Sådant måste ju en författare tänka på för att kunna bli publicerad. Och dessa oskrivna regler förändras ju i takt med samhället som allt annat gör.

Tror ni Astrid Lindgren och hennes “Emil i Lönneberga” hade blivit publicerad idag? Emil har ju en sån sträng pappa. Jag själv var livrädd för Emils pappa när jag var liten. Barnaga och destruktiva förhållanden är ju något som diskuteras och problematiseras idag på ett helt annat sätt än vad det gjorde på 70-talet då Astrids böcker filmatiserades. Att slå sitt barn blev olagligt i Sverige först 1979.

Även om det kanske är ganska vanligt att föräldrar ibland tappar kontrollen, även de bästa föräldrarna, när ett barn har betett sig riktigt illa, och ibland har gripit tag i sitt barn, luggat hen eller gett en slapp på rumpan, så är ju detta något som ofta förstoras upp och blir ett fall för socialen om någon granne ser. Även om det alltid är fel att slå sina barn, så glöms det ofta bort att ingen är felfri, inte ens föräldrar, och särskilt inte barn heller. På den tiden däremot, så tänkte de flesta: “Det har ju inte vi med att göra.”

När jag blivit äldre har jag mer och mer förstått problematiken med Emil och hans pappa. Tänk på att Emil frivilligt låser in sig i snickarboden med sin far hack i häl. Det är faktiskt väldigt hemskt om man tänker efter. Det kan ju bara betyda att Anton kommer ge sin son ett ordentligt kok stryk, även fast han vet att Emil aldrig gör hyss med flit eller av elakhet.

Eller varför inte tala om alla de gånger som Emils mamma springer ut med Emil och låser in honom i snickerboa, för att skydda sin son från hans far. Det är ju hemskt. Och om man som barn lever i ett destruktivt förhållande med föräldrar som slår en, så blir ju “Emil i Lönneberga” kanske inte samma trevliga familjefilm som för oss andra. Det tål att tänkas på. Det som kanske är mest kontroversiellt är hur detta nästan framställs som en liten rolig grej. Det blir lite komiskt när Emil blir jagad av sin pappa hela tiden, samtidigt som den glada Emil-theme-sången spelas i bakgrunden. I själva verket är det ju inte alls roligt. Det blir en sån där “Vad har Emil hittat på nu då”-känsla, eller “En helt vanlig dag i Lönneberga”-känsla.

Sedan har vi förstås Pippi Långstrump och hennes pappa. Nu tror ni kanske att jag ska diskutera det där med att Pippis pappa blev en “n***rkung” det är en annan aspekt som jag vill titta närmare på. Pippis Pappa framställs som en kramgoe roliga pappan som varit på äventyr och alltid är snäll och go. Om detta hade getts ut idag, hade man förmodligen lagt till den där detaljen där Pippi bråkar med sin far och frågar varför i helvete han bara stack ut på sjön och lät sin dotter behöva klara allting själv ensam i sitt hus. Lämnar man sitt barn att ta hand om sig själv vid nio års ålder bara för att dra ut på äventyr, är man inte en bra pappa. Så är det bara.

Vad är era tankar kring detta ämne? Hade Astrid Lindgrens böcker och filmer blivit utgivna idag eller hade hon fått göra Emils pappa en aning snällare, eller tvingats problematisera Pippis pappa? Diskutera och håll god ton, tack. Detta kan bli intressant. 🙂

Comments

Comment

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.