Jonatan Laknottes Äventyr – Del 2

Allt planerades mycket noggrant. Laknotte fick möta Skallibans alla rövare och fotsoldater. De samlades i ett rött tält på natten och stod samlade vid bordet.

“På kvällen står du här. Mitt i huvudstaden” sa Skalliban och flyttade en pjäs på kartan.

“Vilket klockslag?” sa Jonatan Laknotte.

“Klockan åtta ska du stå där för ungefär då kommer jag och mina män. Du besegrar oss och kör iväg oss, sen får du din skinande rustning och blir dubbad till riddare… och vi kan attackera gränsen medan kungen kallat tillbaka sina trupper därifrån.”

“Vilket vapen ska jag ha?” sa Jonatan.

“Så lite vapen som möjligt. Ju färre desto bättre, då vi bara ska låtsas att du dräper och kör bort oss. Ju färre skydd och vapen du har desto mer badass kommer folk tro du är.”

“Jag förstår. Då är det avgjort.” sa Laknotte.

Klockan blev åtta och solen började så sakteliga gå ner vid horisonten. Folk var fortfarande ute på torget. Jonatan stod i ett hörn samtidigt som portarna slogs upp. In genom porten kom rövarna och Skalliban på sin flygande eldsprutande drake. Folk sprang undan i panik och Jonatan slet upp sin skjorta för att visa vilken karl han var. Utan ett enda vapen slog han omkull varenda rövare och han hoppade fram till draken och slog den i huvudet så hårt att den flög iväg och hamnade utanför muren. Alla återstående rövare sparkade han på så att de tappade balansen och snubblade ut genom porten igen. Han lät vrida om Skallibans nacke så att han föll livlös till marken. Faran var över.

Kvinnor och män, barn, rika och fattiga samlades imponerat runt Jonatan.

“Jonatan Laknotte… du räddade oss allihop.” sa en kvinna som gick fram till honom.

“Jag gjorde bara vad kungen och hans män skulle gjort för länge, längesen.” sa Jonatan.

“Hell Laknotte! Hell Laknotte!” skrek folkmassorna och applåderade. Kungen kom ut på trappan tillsammans med sin dotter Mira och beskådade allihop.

“Vad är det jag skådar!” sa han.

“Ers majestät!” sa Jonatan och knäböjde och satte svärdet i marken. “Jag besegrade hela armén med mina bara händer, inklusive draken. Och Skalliban. Dom är stendöda och ni ka äntligen ha fred i ert kungarike.

“Du har Gud på din sida, Jonatan.” sa kungen. “För fan, res dej upp, inget sånt fjäsk.” sa kungen vänskapligt, varpå Jonatan reste sig upp. Kungen grep Jonatans hand och höjde den upp i luften, varpå folket applåderade.

“Gud har utsett en ny kämpe för vårt Salamarien!” ropade kungen. Jonatan blev överväldigad av lycka.

Ett par dagar senare stod alla samlade inne i slottets hall. Flaggorna hängde i olika färger och gycklare och akrobater gjorde konster. Jonatan gick fram till kungen i skinande rustning.

Kungen drog sitt svärd och Jonatan knäböjde. Jonatan Laknotte. Du räddade mitt kungarike. Och oss alla. Och för det står vi i evig skuld. Jag dubbar dig härmed till Sir Jonatan Laknotte – riddare av Salamarien. Res dej upp, min vän.”

Jonatan log och bugade.

“Ni hedrar mig, ers nåd.” sa Jonatan och skakade kungens hand. Kungens dotter, prinsessan Mira sträckte fram sin hand och Jonatan kysste den.

“Prinsessan Mira.” sa han. “Angenämt.”

“Låt festen börja!” ropade kungen.

Festen gick igång och Jonatan satt och minglade vid matbordet tillsammans med kungen och prinsessan. Längre bort stod Ahmed och Astrid och skakade på huvudet.

“Du verkar arg.” sa Ahmed.

“Mannen som räddade mitt liv, min före detta man… visade sig vara ett rövhål. Men nu när han dödat tusen man utan vapen, då plötsligt älskar alla honom.” sa Astrid.

“Du måste erkänna. Att döda så många rövare och en drake ensam utan vare sig rustning eller svärd, är ganska så imponerande om jag får säga det själv.” sa Ahmed.

“Vet du hur mycket jag tror på det där?”

“Astrid, vi såg det ju med egna ögon…”

“Det är nåt konstigt med det här… jag tror verkligen inte att kriget mot rövarna och Skalliban är förbi.”

“Erkänn, Astrid. Du kan inte acceptera att din stora förälskelse får allt beröm medan du står här och är gift med mej!”

“Va? Påstår du att jag fortfarande är kär i honom?”

“Varför annars ägna större delen av din vakna tid att tänka på honom? Asså fattar du inte? Du ligger vaken och är förbannad på nätterna, men vill inte ha sex. Om du vill ha Lamotte framför mig, fine! Men du bör i alla fall vara ärlig med det.”

Astrids ögon blev illröda av ilska. I vredesmod gav hon Ahmed en rejäl örfil. “Hur vågar du ifrågasätta din frus lojalitet?” skrek hon och gick iväg.

“Astrid, för fan! Vänta! Jag menade inte så… vänta!” skrek han och följde efter sin fru. Han försökte tröstande ta henne på axeln men då vände hon sig om och slog handen ifrån sig.

“Nej, Ahmed! Det är över nu! Tala aldrig mer till mej igen!” skrek Astrid och marscherade iväg gråtande.

Kungen satt lutad i sängen och såg på nyheterna på kanal 4 på den magiska spegeln. En reporter stod framför en fin bakgrund och sa:

“God kväll, och välkomna till Sagonytt!” sa han i mikrofonen. “Den tidigare bespottade demagogen Jonatan Laknotte har blivit adlad och dubbad till riddare. Detta efter att han men bara sina egna händer dödat Skalliban, hans drake och hela hans armé, helt ensam. Vår reporter Alice Vadheden träffade honom igår utanför konungens slott.

“Jag står här på slottsgården med den nye hjälten som alla pratar om. Jonatan Laknotte.” sa Alice. “Säg mej, Laknotte. Hade du en aning om att rövarna tänkte inta staden?”

“Om jag ska va ärlig, Alice. Jag hade inte en jävla aning. Jag bara råkade stå på torget när portarna slogs upp. Och då fick jag någon konstig adrenalinkick och bara hack n slashade, du vet. Jag var inte Jonatan… jag var något annat… kanske Guds vasall på jorden.

“Menar du att herren är inblandat i den här händelsen?”

“Det vet nog bara herren själv. Men det skulle inte förvåna mej. Gud ser allt… Och om jag nu är hans vasall på jorden, så tackar jag och tar emot.”

Efteråt visades en reklamfilm.

“Är du trött på samma gamla flingor hela tiden, varenda dag?” sa berättaren medan ett barn satt vid bordet och grät. “Är du trött på samma gamla tråkiga actionfigurer och leksaker? Då har du kommit rätt!” En tecknad figur med som liknade en frukostflinga med ansikte, gick fram till pojken och förvandlade flingpaketet till ett helt annat märke. “Nya Jonatan Laknottes frukostflingor har en helt fantastisk smak, och har lanserats av Jonatan själv! Dom är doppade i krispig choklad och är dessutom nyttiga för dig!”

“Vem vad har Laknotte med flingorna att göra? Frågade pojken till den tecknade frukostflingan.

“Åh, det är enkelt! Ett av hundra paket innehåller Jonatan Laknotte eller hans andra åtta riddare i form av splais nya stencoola actionfigurer. Ta en titt och se vad du hittar i det här paketet?”

Pojken rotade i paketet och drog upp en Jonatan Laknotte-leksak i finaste rustning.

“Wow coolt!” sa pojken! “Jag ska genast bara äta dom här flingorna varje dag!

Sedan kom Jonatan själv fram i egen hög person.

“Och inte jog med det, grabben!” sa Laknotte och pojken blev helt till sig och kramade honom.

“Jonatan Laknotte!” ropade han! “Är det du?”

“Alldeles riktigt! Det är jag och jag vill att just du ska köpa dom Jonatan Crusty Action Frosties!” sa han och pekade mot kameran. Sedan visades Jonatan Laknotte-leksaken roterande framför en orange bakgrund medan Jonatans speakerröst sa:

“Jonatan Crusty Action Frosties! Varje barns favorit! Och i botten på paketet finns det alltid någon spännande figur utav Jonatan Laknotte eller hans åtta kumpaner! Vilken figur har du i din paket?”

Jonatan-figuren trillade ner i flingpaketet och den där tecknade flingan hoppade in i paketet och förvandlades till paketets logotyp.

“Taa chansen! Köp så många paket du kan och se om du är en av hundra som får Jonatan Laknotte actionfigur!”

Efter reklamen syntes en extremt liten text som knappt gick att läsa, medan en allvarlig speakerröst läste upp den jättesnabbt så det nästan var omöjligt att höra.

“Crusty Action Frosties Company sponsras av Jonatan Laknotte och tar inget ansvar för vad han använder sin vinst till. Vi tar heller inget ansvar för eventuella skador som kan uppstå vid användning av leksaksfigurerna. Åldersgränsen är fem år.”

“Vilken jävla nolla!” skrek Astrid hemma hos sig, tog fjärrkontrollen och stängde av sin spegel. Sedan la hon sig för att försöka sova, helt ensam.

Advertisements

Published by: Love Eliasson

Jag heter Love Eliasson och är en 24-årig arbetare från det lilla samhället Tyringe i Norra Skåne. Jag växte upp i den lilla byn Matteröd, varifrån jag flyttade när jag skulle fylla nio. Jag föddes 1995 på BB i Malmö och bodde mina första månader där med mina föräldrar. När jag var tre år separerade mina föräldrar och min far flyttade tillbaka till Malmö. Jag bor hos honom varannan helg, fast numera bor han i Ystad sedan tretton år tillbaka. Så jag har två familjer som jag älskar och skiftar mellan. Under min och mammas första tid ensamma i Matteröd var det ganska tufft. Mamma jobbade natt inom vården och vi var väl i princip att betrakta som fattiga, eller åtminstone på gränsen. Sedan dess har mamma bildat familj och pappa har bildat familj. Vi har det bra nu, och min bonuspappa är lika mycket far till mig som min biologiska pappa. Vi har det ganska bra, men vägen hit har varit tuff. Jag har stammat sedan jag var sex år, är diagnosticerad med Tourettes, ADHD, Aspergers och på senare tid även Bipolär Sjukdom. Så gott som hela grundskolan var jobbig, med aggressioner, utbrott och andra problem med lärare som inte gjorde sitt jobb, framförallt i högstadiet. Gymnasieåren var min stora höjdpunkt. Jag var begåvad i historia, bild, samhälle, religion, svenska, och hade bra betyg i alla ämnen utom matte, där jag precis kom upp i ett D. Mitt brinnande intresse för samhällsfrågor, historiska epoker och politik slutade med Bergendahls utvecklingsstipendium 2015. Mitt liv nådde sin höjdpunkt. Hittills… I tre år har jag arbetat på olika ställen, först inom trädgård och stensättning, därefter inom fastighet, städ och industri på Samhall och Haki AB. Nu på hösten har jag flyttat till internat och börjat studera Samhällsvetenskap och Lärarassistent på Östra Grevie Folkhögskola och påbörjat mitt nya liv där jag äntligen kan få arbeta med det jag brinner för! På min fritid har jag tecknat och målat sedan jag var liten. Jag är så gott som självlärd, men är sällan nöjd med resultaten på grund av mina höga förväntningar på mig själv. Jag är realist, gillar episk och fiktiv konst, ofta med fokus på Fantasy, sagor, karikatyrer, krig, slagfält, vikingar, historia och kurder. Min stora dröm är att bli en stor fantasyförfattare. Jag befinner mig sedan ett par år tillbaka i en existentiell kris där jag hämtar inspiration och inte riktigt vet hur mina romaner och berättelser ska utvecklas, vilken riktning de ska ta. Under se senaste åren har jag även börjat göra virtuell musik inom Heavy Metal, Power Metal och Hårdrock, där jag skriver text, komponerar, mixar och även sjunger in sången. För tre år sedan förstod jag ingenting om harmoni och skalor och jag sjöng som en kratta. Men idag är utvecklingen fantastisk. Bäst av allt hade ju varit om jag hade kunnat spela elgitarr och skaffat ett band, men andra intressen har tyvärr fått prioriteras före. Det här är jag, mitt liv, min konst, det här är Love Eliasson. Hoppas mina inlägg kommer vara givande i gruppen! Jag uppskattar också konstruktiv kritik, både bra och dålig, när jag lagt upp mina alster. Jag hoppas ni trivs på min blogg. Med vänliga hälsningar Love Eliasson

Categories Love EliassonLeave a comment

Comment

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.