Lucka Elva

Jimmie Åkesson vaknade nästa natt av att någon slog honom i huvudet. Det var Palmes spöke igen.

“Ska du följa med då?”

“Inte än.” muttrade Jimmie och vände på sig.

“Kom igen!” ropade Palme! “Ingen tid att förlora!”

Han drog täcket från Jimmie och flög iväg med honom på nästa tidsresa. De återvände till ett annat fönster.

“Detta är nog några år senare…” sa Jimmie. “Jag sitter på mitt partikontor och räknar pengar.”

“Just det.” sa Palme. “Ditt medlemskap i Sverigedemokraterna var verkligen deras bästa investering någonsin. Medlemmarna och medlemskapen flödar in som aldrig förr. Men till vilket pris?”

In på Jimmies kontor kom Zara gående.

“Jimmie, älskling. Jag undrar bara när vi skulle gå på den där balen tillsammans du och jag?” sa Zara nervöst.

“Zara, förlåt mej, men ser du inte att jag är fullt upptagen. Nästa bal lovar jag att jag ska följa med dej…”

“Så… det blir ingen bal? Jag som harförberett allt?”

“Jag är hemskt ledsen, Zara.”

Men Zara blev arg och sa: “Det är slut nu Jimmie! Du kan hålla dej till ditt parti! Jag vill aldrig mer se dej igen!”

Zara vände på klacken och smällde igen dörren efter sig. Jimmie såg bekymrad ut efteråt och blev så frustrerad inombords att kan föste omkull alla mynt han staplat på varandra och gallskrek.

“Hhhmm…” sa Jimmie. “Jag undrar vad hon har för sej nu, Zara.”

“Imorgon.” ska jag visa dej Palme.

“Va, imorgon? Nej, snälla Olof Palme! Du måste visa mej nu!”

“Nähädu! Imorgon, serrö!” sa Palme och blåste bort för andra gången.

Comment

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.