Lucka Nio

Nu hade vintern verkligen kommit. Snön öste ner över huvudstaden. Jimmie Åkesson satt inne på sitt kontor och talade med Omar.

“Jag är hemskt ledsen, Omar. Men jag kan inte betala din försäkring. Jag har sagt det förut och jag säger det igen.” sa Jimmie.

“Du verkar ha råd i alla fall.”

“Det är inte det, Omar. Om jag betalar din sjukförsäkring, vilket jag inte har någon skyldighet till enligt svensk lag. Då kommer alla andra och vill ha sjukförsäkring. Och det är inget jag har råd med. Jag är hemskt ledsen.”

Omar reste sig bittert upp och marscherade ut ur salen.

“Omar, vänta! Jag…” började Jimmie. Men han hade dåligt samvete och visste att han hade gjort fel.

“Säg inte att du börjar bli blödig.” sa Björn Söder.

“Jag börjar faktiskt bli rätt förtjust i grabben.”

“Han är en arbetskraftsinvandrare. Ingen att bli blödig för.”

“Det där måste jag bestrida.” sa Jimmie. “Alla invandrare är faktiskt inte som vi sverigedemokrater vill ge sken av. Omar är ett utmärkt exempel på det.”

Jimmie gick hem genom snöstormen och såg misären på gator och torg. Folk frös. Många var hemlösa. Vissa blängde till och med åt honom. Och något inom honom sa började kännas olustigt.

Comment

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.