Lucka Sex

Det här var ingen vanlig dag i Jimmie Åkessons liv. När han satt på ölcafet på morgonen lade han märke till en bekant syn. Det var Ulf Kristersson. Men han såg inte ut som förr. Han hade fått grovt skäggstubb och rufsig frisyr. Han gick omkring med en påse pantflaskor och upptäckte Jimmie på hans plats.

“Du!” sa han ilsket och gick fram till Jimmie. “Din förrädare!”

“Vad har jag gjort dig?” sa Jimmie.

“Kommer du inte ihåg? Jag skulle få sitta i din regering, minns du inte? Istället sitter jag här och letar pantflaskor! Allt på grund av dej.”

“Tiderna ändras, gamle vän.”

“Kalla mej inte vän.”

“Lyssna. Det finns fortfarande en plats för dej i regeringen. Men på ett villkor. Du måste acceptera Sverigedemokraternas politik rakt igenom. Det blir inga förhandlingar.”

“I en koalitionsregering ska man ge… och man ska ta!” röt Kristersson och slog undan en askkopp från bordet.

“Vänligen tänk på tonen, Ulf. Vi må vara gamla bekanta, men du talar faktiskt till din statsminister.”

“Du är inte min statsminister.”

“Okej. Där rök din plats i regeringen. Tack för den här tiden, Uffe.” sa Åkesson, reste sig och gick.

Ulf blev rasande och skrek efter honom.

“Jag har kontakter! Jag har mäktiga vänner i näringslivet! Du kommer behöva vårt stöd! Utan oss är du inget! Hör du det? Inget!”

Advertisements

Comment

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.