Lucka Sexton

Jimmie vaknade återigen en natt av att Tage Erlander satt bredvid honom.

“Har du inte legat och jäst alltför länge nu, unge man?” sa Tage.

“Jag la mej sent igår, Tage. Snälla, låt mej va.”

“Åh, nädu!” sa Tage och drog ut honom på ännu en resa.

Tage förde Jimmie till en dyster kyrkogård mitt i natten.

“Nu ska vi in i framtiden, unge man.” sa Tage. “Ser du den gravstenen där?”

“Den ser ny ut.” sa Jimmie.

Då såg Jimmie hur Omar gick fram med sin son Alans käpp. Han var helt förlorad av sorg för sin döde son. Tillsammans med sin fru Jasmin gick Omar gråtande upp till den nya gravstenen och placerade käppen intill gravstenen.

“Som du ser, så hade dom aldrig råd till en operation.”

Jimmie började gråta.

“Snälla, gör att det inte blir såhär?”

“Åh, jag kan inte göra någonting!” sa Tage och försvann i en vindpust. “Det kan bara du själv göra.”

Jimmie Åkesson var nu ensam på kyrkogården och kände sig nu en aning skrajsen. Han vandrade runt bland alla gravar och såg då en stor lieman stå längst bort och gräva en ny grav.

“Ursäkta, herr dödgrävare.” sa Jimmie. “Vem är det som nyss gått bort?”

“Åååh, det är ju din grav, herr statsminister.” sa dödgrävaren och kastade ner Jimmie Åkesson i avgrunden. Eldarna slukade honom och han hörde en mörk röst i sitt huvud.

“Ingen kommer sörja dej den dag du dör! Alla kommer minnas dej som den fruktansvärde girige Jimmie Åkesson!”

Jimmie vaknade ur sin mardröm och var helt panikslagen. Men tack och lov kunde han snart somna om igen.

Advertisements

Comment

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.