Lucka Tjugoett

Den svarte killen instruerade Jimmie Åkesson i tvättning nere i fängelsets tvättstuga.

“Du måste skilja på svart och vitt. Det är väl du van vid, va. Hahaha.”

“Det där var inte ens halvroligt.” sa Jimmie. “Jag vet hur man tvättar.”

“Hörredu, Jimmie, vita killen. Låt mej berätta en sak. Om du har något emot det?”

“Klart, berätta. Vad är din historia?”

“Innan jag kom hit för tre år sen… då jobbade jag som polis. Du vet. HAFFA SVARTSKALLAR och sånt! Jag betalade skatt och tog hand om mej själv. Men så en dag… så gick polisen i tunnelbanan. En av dom, en ganska ökänd geriff, känd för sitt hat mot blattar och sånt… han attackerade mej helt oprovocerat. Han slog nästan ihjäl mej. Men jag slog tillbaka och knuffade bort honom, så han blev liggande i smärtor. Och vet du vad som hände sen? Hans snutkompisar kom ner. Dom tog mej direkt. Polisen dömdes förstås inte… men jag fick fem år i fängelset för grovt våld mot tjänsteman… Och det enda jag gjort var att ha försvarat mej mot en rasistisk och våldsam konstapel. Tänk på det, kompis.”

“Nejnej, omöjligt.” sa Jimmie chockat. “Du kan inte mena att du åkte fast för att ha försvarat dej.”

“Nödvärn mot polis… fem år kompis. Det är sant, mannen. Och det är delvis din politik som gjort att det blivit så. Jag vet inte vad du kommer göra när du släpps ut. Men… om du fortsätter vara statsminister. Rätta till grejerna du fuckat upp, kompis. Bli ihågkommen som någon annan än den du var. Förstår du.”

“Jag lovar.” sa Jimmie och skakade en svarta killens hand.

Comment

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.