Lucka tre

Stackars Omar. Det var illa nog att han jobbade som arbetskraftsinvandrare i Sverige 2025. Men att ha en sjuk son och nekas rätten till ersättning, det var bara för mycket. De levde i misär – Omars familj alltså, medan Jimmie Åkesson blev rikare och rikare på arbetskraftsinvandrarnas arbete. Dag och natt satt han på sitt kontor och räknade pengar. Så även den här dagen.

In på kontoret kom en gammal man. Han var uselt klädd, skäggig och förfallen sedan han avsatts. Försupen och bitter.

“Vad gör du inne på mitt kontor? Stick iväg! Vi vill inte ha något löst folk här.” sa Jimmie.

“Åh, herr statsminister.” sa mannen. “Jag är inte vilken lösdrivare som helst. Känner du inte igen mej?”

“Den rösten? Stefan Löfven.”

“Stefan… Fucking… Löfven…” svarade Stefan och sträckte ut armarna.

“Du har förändrats en del.” ser jag.

“Ja, tacka dig för det. Jag fick inte en krona när du vann valet. Här är jag nu. Som vilken stråtrövare som helst. Men jag ska ge dig ett litet råd, herr statsminister, om du tillåter.”

“Jag lyssnar.” sa Jimmie.

“En gammal svensk folksaga berättar om en tjuv som ställdes inför kungens rättvisa. Han hade förstås bara stulit för att han var fattig och hungrig. Så han föll på knä… och han visste förstås att han skulle dö för vad han hade gjort. Så han bönfaller… och kungen… benådar honom. Tänk på det, min gamle vän.”

“Vad är poängen?” sa Jimmie.

“Makt är inte bara att demonstrera hur mäktig och hänsynslös man är. Den där tjuven betydde ingenting för kungen. Dom kände inte varandra. Ändå använder kungen sin makt till att göra gott. Han benådade tjuven. Förstår du?”

“Vill du att jag ska vara Jesus? Är det det du sitter och säger?”

“Titta ut genom fönstret och säg mej vad du ser. Människor hatar dej. Dom är fattiga, utblottade. På grund av dej och din politik. Om du vill gå till minnet som en man av folket… bli då en man av folket.”

Jimmie tittade förvånat på Stefan. Stefan gick fram till konstskatterna och tog en mycket vacker gammal kungakrona. Han gick fram och satte den på Jimmies huvud.

“Jimmie den gode.” sa han. “Det hade varit något att bli ihågkommen som? Eller hur?”

Jimmie Åkesson bara skrattade.

“Hahaha, nejnejnej, nu… nu driver du allt med mej.”

“Det går mot val, unge man. Mindre än ett år kvar. Om du vill bli populär måste du ändra din politik och göra något för folket. Jag må vara en försupen godhetsapostel. Men så mycket kan jag om politik, att jag vet att det också handlar om att ge, inte bara ta. Tänk på saken. Jag hade gärna röstat på Jimmie den Gode.”

Jimmie Åkesson var helt förbluffad och tittade på Stefan Löfven som stod framför honom. Han vände sig om och tittade på sin rådgivare. De skrattade båda två. När Åkesson sedan tittade tillbaka… var Stefan Löfven spårlöst försvunnen.

Advertisements

Comment

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.