När Man Talar Om Trollen

När man talar om trollen… Återkommande gånger i mina romaner dyker troll upp i olika mer eller mindre fientliga situationer. Legender om troll är inte unika för den franchise jag själv har skapat, utan har i själva verket präglat nordeuropeisk folklore i betydligt mer än tusen år. Men eftersom alla redan känner till berättelser om troll, så är det mina egna troll som den här texten kommer handla om. I själva verket har troll ett oförtjänt dåligt rykte. Även om de är korkade, lata och misstänksamma, så är det inte alla stammar som är av elakartad natur. Man brukar räkna de olika arterna av skogstroll till den mer vänliga sorten, medan de mer monstruösa, omänskliga vidundren i bergen och på stäpperna, allt som oftast är onda i sinnet. Troll liknar jättarna på många sätt, men de är rent naturligt mindre och inte lika människolika. Trollen har till skillnad från jättarna en svans, vilket kanske är det säkraste sättet att se skillnad på ett troll och en jätte, oavsett vilken art eller stam det rör sig om. Legenderna om trollgummor som kidnappar människobarn och uppfostrar dem som sina egna, har aldrig kunnat bekräftas av någon, inte ens av föräldrar som själva påstår sig ha drabbats av detta. Att troll skulle äta människokött är en sanning med modifikation, som tyvärr fortfarande sprider skräck bland människor. I själva verket finns det bara tre dokumenterade fall där troll har ätit människor. Samtliga tros ha berott på svält i trolska samhällen, varpå trollen har varit tvungna att skaffa fram mat på de värsta tänkbara sätt.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.