Om gudar och människor – Kapitel 8

År 3438 var bristen på Davania-kraft så allarmerande att samhällen och jordbruk började dö ut. Kungarna bad förgäves till sina falska gudar. Endast Braghesierna lyckades få välstånd och grönska eftersom de dyrkade Alitikas gudar. Det var då som den onde häxmästaren från norr – Akabar, smidde en ond plan att snärja de fria folken i hela den kända världen. Han lät skapa en mask till varje stort kungarike – alltså Katina, Braghesia, Segiarien och Sibellion. – fyra masker – en till varje kung. Han lovade dem välstånd och goda skördar, bara de svor trohet till honom. De skulle få rikedom och deras fiender skulle krossas. Men så fort de satte på sig maskerna började de långsamt förtäras och bli slavar under Akabars sinneskontroll. De fattade korkade beslut som ödelade deras skördar och försvagade deras länder. Pesten bredde ut sig. Det blev också inbördeskrig mellan alla fyra kungariken. Den enda som lyckades fatta mod och förlika sig med masken var Braghesias kung Elemot. Han lyckades ena Braghesia med Entor och Dorian och starta en motoffensiv mot Akabar och hans demoner. I slaget om Kalikum högg han huvudet av Akabar. Samtliga masker placerade han på fyra åtskilda ställen, aldrig för att hittas igen.

En stor del av den gamla världen låg i ruiner. Nu var det övärldarna i centralhavet och kusterna vid Claurain som började få ett flöde av civilisation och nya kolonier. En av de första mäktiga riken i Claurain var ön Tyklos söder om Estenias halvö. Här hade man börjat använda bokstäver istället för tecken, vilket man fått från de Irykiska köpmännen, som börjat överta Entors roll som havets härskare. På Tyklos hade man badhus, rinnande vatten, stora städer och palats, samt kanaler och tempel. Man dyrkade Alitikas gudar och kungarna var mer eller mindre släkt med det utvalda folket från Braghesia. Här fanns alla tänkbara förnödenheter. Efter år 3438 började år ett av första eran. Eran då Claurain föddes. År 39 av första eran invaderades Tyklos av en armé från Rydos på det esteniska fastlandet. Rydos folk hade samma gudar, men deras kultur var betydligt mer kärv och militärisk. Rydos kungar var inte släkt med drakarnas folk från Braghesia och var därför vreda på Rydos-kungarnas arrogans. Det slutade med att Tyklos blev en rydisk koloni. Alltfler stadsstater växte fram i Estenia. Somliga av dem lyckades bilda riken som omfattade flera stadsstater. Samanhållningen var dålig, men kulturen var något extraordinärt. Alverna från Adarion skapade en vänskap med Estenias olika stadsstater. Alverna lärde människorna om magi, vetenskap och filosofi, om politik, kultur och arkitektur. Estenias tid hade börjat. Och kolonierna växte alltmer. Pakten mellan Adarions kung Kelethon II och samtliga esteniska stater blev en symbol för fred mellan män och alver.

Estenierna dyrkade Alitikas gudar och tränade drakar. De hade en koloni i Segiarien vid namn Korod – den stoltaste esteniska staden på andra sidan havet. Här uppstod ett handelsimperium som de övriga kungarna i Estenia avundades. År 384 ingick Korods kung Menatelos en handelsallians med Rubliks krigiske kung Hoidos. De förenade sina hus genom giftermål. Hoidos dotter hette Altaria och Menatelos son hette Rokles. Allting verkade gå bra, tills Manetelos främsta krigare – Kleron, anklagades för giftmordet på kung Hoidos. Det blev ett blodigt krig och alliansen bröts. Kleron hade motiv att genomföra detta eftersom han och Altaria var hemligt förälskade. Belägringen av Korod varade i tre år. Gudar och demoner blandades in i konflikten. Det tog först slut när Rubliks generaler vädjade till Dorians kung om stöd. Det blev tvåfrontskrig för Manetelos som valde att kapitulera. Rublik blev därmed en militärmakt att räkna med. Samma år lät man resa en staty av kung Hoidos i södra Estenia, till hans minne.

Nu började också dvärgarnas kungariken växa fram i norväst. Dvärgarna hade levt sida vid sida i skogen tillsammans med alverna i Adarion långt innan människans tid. De levde som mineralbrytare och juvelerare, men år 31 av Forntidseran hade dvärgarna börjat kräva högre avkastning. Deras villkor hade försämrats eftersom alvernas krigsindustri slukade guld och järn. Gruvorna började dessutom sina. Dvärgarna gick ut i storstrejk med alvernas kung Albion V kunde inget göra åt saken. Nästan alla dvärgar emigrerade då till bergen. Det första rike de skapade var Doranor. Här härskade kung Durlain med sina tiotusen dvärgsoldater. Eleganta maskiner uppfanns för att bryta all malm och alla ädelstenar ur berget. Doranor blev en stormakt i bergen, både ekonomiskt, kulturellt och militärt.

Så vad har då detta med Estenias historia att göra? Jo. Dvärgarna fick år 419 i uppgift att beskydda och gömma Ekmers gamla halsband som gudarnha givit honom för länge sedan. Silverhalsbandet tillhörde drakfolket och Estenias och Braghesias kungar och fick inte försvinna, ty då försvann beviset på deras rätt att härska. Uppgiften att lämna halsbandet var hjälten Emeros. Han lyckades fullfölja sitt uppdrag efter att ha medlat i en konflikt mellan dvärgarna och de groteska vättarna från norr.

Dorian var på frammarsch. Den gamla ökenvärlden hade återhämtat sig från katastroferna och Dorians imperium dominerade nu hela området. Dorian hade nu siktet inställt på Estenia.s fria städer och kungariken. Året var 821 och Dorians kung hette vid den här tiden Hedros den Store. Men det var Esteniernas namn på honom. Hans riktiga namn var Haidun Erövraren. Dorian hade vid det här laget infört bokstäver istället för tecken, precis som Estenias folk. Estenia hade en ny kulturell stormakt på gång – den klassiska tiden. Tyron – en stad nära Rublik – hade infört folkstyre och kulturen och vetenskapen blomstrade. Staden hade framstående filosofer. Stora monument byggdes som aldrig förr. Men de fria städernas fortsatta existens hotades nu av Dorians framryckningar österifrån. Hedros den store hade en här på hundratusen man som marscherade mot södra Estenias kust. I slaget vid den stora statyn av kung Hoidos lyckades kung Garon av Rublik hålla tillbaka Dorians soldater så länge att Tyrons soldater kunde mobilisera sig. Rubliks kung dog i strid med sina femhundra män. Hoidos staty fick därefter sällskap av statyn av kung Garons. Dorians invasion berodde på att Rublik fortfarande inte hade gett skadestånd till Dorian för Dorians insatser vid kriget om Korod.

Året var 825. Dorians kung och hans män retirerade i slaget om arkaniska havet. Men det blev mycket svårare i slaget om Darissus – Dorians huvudstad. Samtliga tyronska soldater slaktades i ett maskerat gästabud, där Dorians män låtsades vara Rubliks soldater. Det var först då som samtliga esteniska stadsstater kunde börja hämnas, bland annat med hjälp från Braghesia och Entors kung. Slutligen mördades kung Hedros. Året var 830. Mördaren var utskickad av Tyrons folkförsamling och han hette Kalaios. Rubliks kung Odropus blev arg. Att tjäna kung Dorian i fyra år och därefter sticka honom i ryggen, var inte en sann krigares väg, hävdade Odropus. Tyrons generaler motsatte sig Rubliks dumdristiga mentalitet om att stå upp till siste man och aldrig retirera eller ge upp. Mentaliteten i Tyron lyfte fram list och strategi framför heder och ära. När kriget var över ledde detta till ett maktspel mellan Rublik och Tyrons stadsstater.

Året var 855. Maktspelen bröt ut i ett långt inbördeskrig mellan Estenias stadsstater., Tyron och Rublik rök ihop i stridigheter om vilka som skulle belönas för sitt hjältemod i kriget mot Dorian. Tyrons män hade instruerats om att bara använda list och strategi. De retirerade ofta, kapitulerade och omgrupperade. De lönnmördade rublikanska kungar. Kungen över Tyron hette Eskandes II. Rubliks krigarkung var den fruktade och legendariske Lemonoidos. Han hade instruerat sina män om att aldrig retirera, aldrig hugga någon i ryggen, aldrig ge upp eller omgruppera., De skulle marschera framåt och dö till siste man. På så sätt var detta krig en kamp mellan två olika hederskodex – med heder, bärsärkagång och ära, på ena sidan, och list, strategi och feghet på andra sidan. Föga förvånande vann strategin och fegheten över muskelkraften och hedern. Rublik jämnades med marken år 876. Alla dödades. Även Lemonoidos II och alla hans barn, inklusive hans fru i ett förrädiskt gästabud. Tyrons kung Eskandes bedragaren, hade vunnit. Men när han återvände till Tyron var inget sig likt. Folket kallade honom förrädare, vilket resulterade i revolution. En rebellgrupp kallad Rödmantlarna, ledda av lord Veleris, grep makten och införde militärdiktatur i Tyron. Filosofer och vetenskapsmän avrättades. Den esteniska och i synnerhet tyronska kulturen började förfalla.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.