Om kurder

En av de vanligaste frågorna jag brukar få av kurder är varför jag är så engagerad i kurdiska frågor. Det finns faktiskt inget kort och enkelt svar på det, men jag ska försöka förklara hela historien bakom.

Det var studentbal på gymnasiet 2014. Jag tog studenten som de andra även om jag skulle gå ett år till. När jag skulle gå på röda mattan in på balen hade jag tyvärr ingen att gå med. Som tur är fanns där en tjej som ställde upp och vaktade upp mig på röda mattan. Vi gick tillsammans. Hon gick också på min skola och vi blev vänner efter det.

Hösten 2015 hade ISIS börjat härja i Irak och Syrien. På den tiden visste jag ingenting om kurder, Kurdistan, Turkiet, Erdogan eller Daesh. Men jag började höra historier om de kurdiska kvinnor och män som slogs mot ISIS i Mellanöstern vilket jag tyckte var beundransvärt, särskilt med tanke på att ISIS har ett särskilt hat just mot kurder. Det påstås att de blir rädda och springer iväg när de ser en kvinna på slagfältet, eftersom det är en skam för dem att bli dödad av en kvinna.

Min kurdiska vän delade ofta upprörda inlägg på Facebook. Det handlade ofta om kurdernas situation, om ISIS eller om Turkiets förtryck mot kurder. Jag började därmed intressera mig och fördjupa mig i ämnet.

Det blev höst. Året var 2015. Jag hade bildlektion och bestämde mig för att göra en teckning som var relaterad till Kurdistan. Resultatet blev den här, som jag fortfarande är väldigt nöjd med.

Strax efteråt blev jag inbjuden till en demonstration i Malmö av min kurdiska vän. Det var en kurdisk demonstration mot EUs slapphet gentemot ISIS och Turkiet. Jag tog med tekningen och visade henne och hon blev jätteglad över den. Under den demonstrationen tändes en gnista i mig. Jag var nästan den enda svensken bland alla kurdiska demonstranter. En äldre kurdisk kvinna kom fram och kramade mig eftersom det var så ovanligt att se en svensk som deltog i ett kurdiskt demonstrationståg.

Efter det började jag fördjupa mig i kurdiska frågor mer och mer och jag lär mig något nytt hela tiden. Jag la upp bilden på min författarsida och där låg den ett tag. Plötsligt fick jag ett meddelande från en kurd som fortfarande idag är en god vän. Han berättade att min teckning börjat spridas i en massa slutna kurdiska grupper på Facebook. Jag blev så klart nyfiken och ville se vad folk skrev. Så jag gick först med i Kurdiska Gemenskapsgruppen där jag var väldigt aktiv i ett par år och fick många nya vänner.

Tiden gick. Jag lärde mig mer och mer om situationen för kurderna, om deras historia, politik och religioner. Sen kom hösten. Som vanligt brukar jag bli deprimerad på hösten och vintern, men hösten 2017 var något utöver det vanliga. Dels blev jag bitter och arg över annekteringen av Kirkuk som ledde till så mycket kaos och problem i Kurdistan. Dels blev jag förälskad i en kurdisk kvinna samtidigt. Det var min första förälskelse som tog riktigt hårt på mig. Hon hade tyvärr inte samma känslor för mig.

Jag blev bitter och deprimerad under en ganska lång period. Sedan fick jag dessutom sjukskriva mig på grund av en seg lunginflammation. Mitt aggressiva humör gjorde mig oförskämd och bråkig, vilket jag gjorde att jag började förlora väldigt många av de kurdiska vänner jag fått. Först Efter årsskiftet 2018 hade jag börjat återhämta mig, men depressionen hängde kvar lite. Till slut brast det helt. Jag hamnade i djupa konflikter med administratörerna för Kurdiska Gemenskapsgruppen, vilket var helt mitt eget fel på grund av att jag varit otrevlig mot dem. Så de blockade mig. Jag fortsatte hata dem lite till, men sen gav jag upp och började på ny kula. Jag brydde mig inte längre om gruppen. Och nu mår jag mycket bättre.

Jag är fortfarande kurdvän och engagerad i kurdiska frågor. Enbart på grund av en studentbal och en teckning för några år sedan. Tänk vad märkligt, ellerhur?

Annonser

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.