DEN GAMLA GODA TIDEN

Nu ska jag berätta för er om den gamla goda tiden som så många människor längtar tillbaka till. Min morfar är född 1940 och växte upp i några av de sista statarfamiljerna i Sverige. Statarna arbetade på stora gods och bodde i baracker. De fick sin belöning i form av så kallad ”stat”, vilket för det mesta innefattade mat, förnödenheter och rätt att bo i baracken.

Statarna var några av de allra fattigaste i Sverige. Många av dem levde i misär. I morfars familj fanns ingen isolering, ingen elektricitet eller rinnande vatten. I den lilla baracken morfar bodde i var morfar ett av åtta barn, plus två föräldrar. Morfars far var en arg kommunist och hela familjen var väldigt kärlekslös. Morfar var alltid den som fick mest stryk när han hade gjort något dumt.

På vintern var det minusgrader inomhus, eftersom isoleringen saknades. Fönstren immade igen och man var tvungen att gräva ner sig ordentligt bland alla lakan och filtar för att klara av kylan. Fisk och kött saltades ner efter slakt. Detta var ett sätt att förvara det. I slutet av varje år kunde köttet och fisken längst ner vara alldeles gröna och mögliga, men man åt det ändå.

Detta var innan fria skolmåltider infördes. Alla barn fick därför ha med sig matsäck till skolan. Morfar och hans syskon fick ha med sig bröd med lite strösocker på. Pålägg var nämligen en ovanlig syn för en statare. Oavsett väder och vind tvingades de gå flera kilometer till fots för att komma till skolan. Om det så var en meter snö skulle de ändå gå hela vägen.

Skolan var en tuff plats för morfar. Han var en riktig liten illbatting till pojke när han var liten och fick därför ofta stryk. Men många gånger hade han inte alls gjort sig förtjänt av den. Han hade en lärarinna som han tyckte särskilt illa om. Och det kunde man ju förstå. På den tiden kunde de mer välbeställda eleverna ta med sig frukt, mat, råvaror och presenter till läraren för att komma undan med pojkstreck eller få högre betyg. Men stackars morfar var så fattig och kunde därmed inte förmå att ta med sig något till lärarinnan.

En dag skulle eleverna ha julavslutning med lärarinnan inne i klassrummet. Alla elever hade förstås tagit med sig mat, godis och presenter till läraren, utom just morfar. Han hade inte råd. Så lärarinnan tvingade honom att sitta utanför klassrummet och lyssna när hon hade julavslutning med de andra eleverna. Och han fick inte gå hem, utan han skulle sitta kvar där tills de var färdiga.

Morfar hade även en syster som var måttligt utvecklingsstörd. Eftersom hon hade svårt att hänga med i undervisningen var där en lärare som var särskilt elak mot henne. En magister med en stor fet ring på fingret. Han slog henne i ansiktet så hårt att det började blöda, bara för att hon inte riktigt hängde med i undervisningen. När morfars familj fick reda på detta, begav sig hans far och en annan släkting ut och letade reda på läraren och mörbultade honom så illa att han aldrig slog en elev igen.

Så var det på den tiden för statarna. De fattiga skulle stå med mössan i hand inför de som hade status. Såsom präster och lärare. Ibland kom morfars pappa hem helt utblottad då han hade spelat bort det lilla han tjänat ihop med sina vänner.

Hur var det då med religion och tolerans? Ja, morfars pappa var en av de första svenskarna att lämna statskyrkan. Eftersom han var en kommunist hatade han präster och religion i största allmänhet. Han brukade till exempel kalla dem för isterbukar och svartrockar. Kristendomen skulle man anamma och delta i vare sig man ville eller ej. Religionsfrihet skulle Sverige inte få förrän 1951. I kyrkan skulle man sjunga psalmer och läsa stycken ur katekesen och bibeln. Både mormor och morfar kommer fortfarande ihåg flera verser.

Sedan fanns det förstås rasläran. På den tiden fanns det planscher fulla med profiler av olika folkslag runtom i världen. De var ganska välgjorda, men många var stereotyper i allra högsta grad. Det ansågs finnas fem olika stora rastyper, indelade i flera olika raser. Negroider bodde i Afrika söder om Sahara, samt i Oceanien. Europider bodde i Europa, Mellanöstern och norra Afrika. Indianer bodde i Nord och Sydamerika och eskimåer bodde i Arktis. De som bodde i Östasien kallades för mongolider.

Den gamla goda tiden har aldrig funnits. Det mesta blir faktiskt bättre med tiden. Sedan fanns det kanske vissa saker som var bättre förr. Posten till exempel. Eller möjligheten att få jobb. Men fattigdomen och misären har minskat stadigt och i rakt nedstigande led under de senaste hundra åren. Nästan alla kan idag äta sig mätta. Barnen kanske var ute och lekte mer förr och det fanns inga mobiler som hämmade det sociala samspelet. Men jag tror inte att någon skulle vilja byta med min morfar och statarfamiljerna.

Bilden föreställer inte min morfar eller någon i hans familj, utan skildrar några andra statare.
Annonser

Om Mormor Och Morfar

Min mormor och morfar har alltid betytt mycket för mig. Ända sedan jag var liten har jag avgudat dem. Morfar brukade busa med mig och skrämmas och vi jagade runt varandra i deras hus. När han fångade mig så grep han tag i mig och kittlade mig.

Roligast av allt var ju när han gjorde myrorna på min rygg. Det var jag själv som bad honom att göra det. Jag drog upp tröjan och morfar prickade med naglarna tills där blev röda märken, sedan visade jag stolt upp märkena för min mamma. Summa summarum hade vi roligt när jag var liten och vi retades och kivades jämt med varandra. Morfar brukade även berätta lite spökhistorier för mig. De handlade oftast om att jag var ute och gick och stötte på något troll. Den här historian förekom i lite olika varianter.

Mormor är världens godaste och snällaste människa. Hon är fantastisk på att laga mat och baka och sätter alltid alla andra före sig själv.

Tyvärr har hon börjat bli dement, vilket vi fick reda på för ett par månader sedan. Det går fortare än man tror. Så jag måste ta vara på varje ögonblick med dem.

Myter och fakta kring invandring och integration

Jag kommer här att gå igenom ett antal vanliga myter om invandring och dess effekter på samhället som är vanligt förekommande i samhället.

  1. Illegala invandrare får 30 000 i bidrag. Denna siffra förekommer ofta i alternativ media. Men den är helt fel. Om man lägger ihop alla bidrag som en nyanländ har rätt till går siffran upp i högst 22 000. Men inte ens den siffran stämmer, eftersom många av dessa bidrag inte får förekomma samtidigt. Om man väger in det så får en nyanländ ungefär samma summa som en svensk student, alltså runt 7000 till 9000 efter skatt.
  2. Skolor vågar inte fira Lucia med pepparkaksgubbar med rädsla för att bli kallade rasister. Den här historien har florerat i många år. Historien bakom har inte alls med rasism att göra. Bara det absurda påståendet att bruna pepparkaksgubbar skulle uppfattas som rasistiskt, är nästan för roligt för att vara sant. Hela historien tog sin början i en skola, vars rektor min styvmamma känner. En elev ville vara utklädd till pepparkaksgubbe på luciatåget, men det fick hen inte, eftersom skolan aldrig haft det tidigare. Sedan sprang den här eleven hem till sin mor. Modern blev förtvivlad och lyckades få det till att det skulle ha med rasism att göra. Så hon ringde pressen, som i sin tur förstorade upp hela nyheten till en skandal om att pepparkaksgubbar är rasistiska.
  3. Invandrare ställer krav på särbehandling och känner sig kränkta av svensk kultur. Det finns naturligtvis personer inom alla kategorier som vägrar anpassa sig. Historien om att en skola förbjöd nationsflaggor på grund av rädslan att bli kallade rasister på studenten cirkulerar. Det är mycket riktigt att där fanns en skola som förbjöd nationsflaggor på studenten, inklusive den svenska. Skolledningen motiverade det här med att nationsflaggor kan skapa motsättningar mellan olika grupper på skolan. Men det var fortfarande inte invandrarna som drivit på detta. Det var rektorn själv. Detsamma gäller avslutning i kyrkan. Invandrare brukar inte ha problem med det. Däremot har många skolor gjort det. Enligt skollagen är det tillåtet med avslutning i kyrkan, så länge prästen inte välsignar eller ber inför eleverna. Det strider mot skolans neutralitet i religionsfrågor. Oftast ställs avslutning i kyrkan in på grund av ekonomiska orsaker.
  4. Brottsligheten bara ökar i Sverige i samband med invandringen. Detta är en myt som etablerats långt utanför nationalistiska och sverigedemokratiska kretsar. Faktum är att brottsligheten på sikt har minskat kraftigt sedan 1990-talet. Det har däremot skett en liten ökning de senaste två åren, allt går ju i vågor.
  5. Man får inte längre fira nationaldagen och sjunga nationalsången i skolan. Det är inte så konstigt eftersom nationaldagen är helgdag sedan 2005. Ingen befinner sig på skolan då.
  6. Man får inte diskutera invandring utan att bli kallad rasist. Detta är ett påstående som stämde mer överens med samtalsklimatet för tio år sedan, men det är knappast aktuellt längre. Majoriteten av alla debattartiklar i Sveriges media de senaste åren har haft en negativ vinkling av invandring, enligt en stor sammanställning.

Dela och sprid så mycket ni kan.

Map Trouble finally solved

As you might know, I’ve spent several hours creating new maps to make the world map look better than my favourite from 2014, which you can see here.

I’ve tried and I tried, just because I don’t want that Eridan should be an ireland anymore. But after all the offert I put to make the best map ever, the one from 2014 is still the greatest map I’ve ever made.

As you can see, the map from 2014 still is the best. So I got an idea. I would change the ireland of Eridain in the computor and move it into the continent. And I succeded. Now Eridain is not an ireland anymore, but the map is still the best ever. Take a look at the result here.

Some fast scetches

I am rarely satisfied with my paintings and drawings nowadays. That might be because a lot of them are rushed. There is something that makes me careless when I am supposed to make a collection of illustration. Anyway, here’s some intentionally careless images I’ve made. What do you think?

Vad som händer just nu…

Jag vet att jag inte har varit aktiv på bloggen på ett tag. Jag har dels hållit på med att översätta menyerna och anvisningarna till engelska på bloggen. Jag är nästan färdig. Det är bara aviseringarna som ska översättas också. För övrigt har jag påbörjat en roman, som inte har att göra med den jag precis skrivit klart och skickat in. Den här romanen ska ha lite mer kött på benen och kommer att ta mycket längre tid att skriva.

Hösttröttheten gnager mig. Jag har varit så trött i en hel vecka att jag nästan inte orkat skriva något. Förhoppningsvis blir det bättre nu med rutinerna i alla fall. Nytt teckningsmaterial är inköpt och arbetssökningen fortsätter som vanligt, med gaska dåliga resultat. Jag får hoppas att jag lyckas klämma ett jobb nu under hösten.

Utöver det har jag gjort några karikatyrer på viktiga förebilder i mitt liv. Galleriet kommer här under. Kan ni se vilka det är? 🙂

Några Tankar Om Religion

Det finns förmodligen ingenting som jag är så kluven till som religion. Religion har funnits i tusentals år i praktiskt taget alla civilisationer någonsin. De flesta människor på jorden är religiösa på något sätt. Jag är själv ateist och tycker att religion är onödigt, men jag respekterar alla religioner så länge det inte blir extremism av olika slag.

Jag respekterar religiösa byggnader, oavsett om det är en kyrka, en moské eller en synagoga. Man ska inte svära i dessa heliga byggnader, eller säga ”hail satan” för att imponera på sina tonårsvänner. Jag blir upprörd över människor som konfirmerar sig utan att vara det minsta religiösa. På ett sätt är det ganska respektlöst. Många förstår nog inte att när man konfirmerar sig så svär man en ed till Gud om att man är troende. Att enbart konfirmera sig för att gå på läger, få presenter eller vad det nu kan vara, det tycker jag är respektlöst mot kyrkan.

Det finns nog inte mycket som orsakat så mycket lidande som religion. I alla tider har religion använts för att hålla människor i schack och inte ifrågasätta makten. Och detta görs fortfarande. Jag retar mig på det faktum att religion inte sällan betraktas som en sorts frikort till att inte bli kritiserad eller inte behöva rätta sig efter alla andra. Ibland verkar det som att Hitler och nazisterna borde ha startat en kyrka istället för ett parti. Om nazismen hade varit en religion hade den inte kunnat kritiseras på samma sätt. Det är förstås en överdrift, men religion är inte en ursäkt för att du ska kunna bete dig hur som helst. Att du får äta annan mat är en sak, men att inte låta sina barn delta på sexualundervisning eller liknande, är fel oavsett vilken religiös uppfattning man har.

Det finns ett problem särskilt med islam och det är hur otroligt tabu det är att kritisera eller skämta om den religionen. Det går inte att skoja om islam eller ens kritisera det, på samma sätt som vi länge gjort om judendom och i synnerhet kristendom. Jag tror det här beror dels på muslimerna själva, och att många av dem har problem med självdistansen, men framför allt beror det nog på etablissemanget och politiker över lag. De är så otroligt rädda för att stöta sig med just muslimer. Kan ni tänka er Monty Pythons film ”Life of Brian”? Tänk om den hade handlat om Muhammed istället. Det hade aldrig funkat. Regissören hade blivit terrorhotad och tvingats leva med livvakter dagarna i ända.

Islam utmärker sig också för sin fanatism jämfört med kristendom och judendom. Majoriteten av världens muslimer är extrema. Det är den bittra verkligheten. I de flesta muslimska länder förespråkar majoriteten Sharia-lagar. I Afghanistan är det till och med 93 procent stöd för Sharia-lagar. I Palestina är det mer accepterat att sympatisera med den antisemitiska terrororganisationen Hamas, än att vara homosexuell.

Turkiet är ett land som betraktas som sekulärt, men över 60 procent av befolkningen har stort förtroende för Erdogan, en fascistisk diktator som bombar kurdiska byar i och utanför Turkiet. Det finns en otrolig rädsla bland politiker och andra att kritisera just islam för det här. Så snälla, kan vi släppa den här myten om att det rör sig om en liten minoritet extremister? Det är snarare de sekulära muslimerna som är minoriteten. Och de har det inte lätt.

Kristendomen är kanske den religion som dödat flest människor i historien. Det är utan tvekan den religion som orsakat mest lidande och ödeläggelse och krig. Och när högerkristna politiker skyller på muslimer och anklagar dem för fanatism, blir det ganska underhållande. Många av de värsta konservativa i USA är ju långt mycket mer extrema än de flesta muslimer. Nyligen var där en person i USA, högerkristen, som uppmuntrade till våldtäkt. Han ansåg att våldtäkt var ett sätt att skydda den vita rasen eller något sånt idiotiskt. I Alabama har den kristna fundamentalismen nått nya nivåer av äcklighet. Där har lobbyn lyckats få igenom ett totalt abortförbud i syfte att förstöra livet för kvinnor. På några sidor i delstaten instrueras män om hur de kommer undan med våldtäkt. I Alabama kan en våldtäktsman stämma sitt offer, om hon gjort abort. Det är så vidrigt så man får lust att stoppa ner två fingrar i halsen och kräkas.

Judendomen är den äldsta religionen av de tre jag nämnt här. Även om det finns gott om fundamentalister där också, så är de förhoppningsvis i minoritet precis som inom kristendomen. Mot judendomen har jag egentligen inga invändningar som jag inte hade mot kristendomen. Det skulle i så fall vara Israel-Palestina konflikten, där jag anser att båda sidor har en skuld. Det är inte så enkelt så man kan säga att Israel är onda och Palestina är goda. Långt ifrån. Men Israel har i alla fall jämställdhet och är framåt i utvecklingen när det kommer till HBTQ-frågor. De har en hyfsat fungerande demokrati med vissa brister. Sedan att de beter sig som svin mot palestinierna, det är ju förstås en annan sak. Men jag kan inte direkt påstå att palestinierna är mycket bättre heller.

Sedan jag blev god vän med en judinna har min syn på Israel-Palestina-konflikten förändrats kraftigt. Jag är fortfarande för en tvåstatslösning, men har mer och mer börjat nyansera min bild av konflikten därnere.

Fantasy Writer

WP2Social Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: