Lucka Nitton

Jimmie togs nu ut ur häktet och rättegången började.

“Per Jimmie Åkesson.” sa domaren.

“Du står nu åtalad för grovt förskingring och grovt bedrägeri. Vad har du att säga till ditt försvar?”

Jimmie Åkesson drog en djup suck.

“Skyldig.” sa han besviket.

Folkmassorna började viska och spekulera och journalisterna tog fotografier hela tiden.

Efter några timmars rättegång sa domaren:

“Jimmie Åkesson, du döms härmed till två veckors fängelse. Men möjlighet till frigivning på lille julafton.”

Åkessons sinne fylldes då plötsligt med hopp. Märkligt nog så log han.

Advertisements

Lucka Arton

Björn Söder satt på sitt kontor på morgonen. Richard Jomshof lade fram en tidning framför honom.

“Titta här.” sa han.

“Herregud! Har dom tagit Jimmie Åkesson för skattefiffel!” utbrast Björn.

“Va?” ropade Mattias Karlsson. “Utan Jimmie är valrörelsen redan förlorad!”

“Du får ta över så länge.” sa Björn till Mattias.

“Åh, för helvete! Inte nu igen!” sa Mattias Karlsson.

Lucka Sjutton

Jimmie vaknade något omtumlad och visste inte riktigt vilken dag det var. Han såg sig i spegeln och funderade på vad han gjort med sitt liv under alla dessa år. Plötsligt märkte han hur poliser bröt sig in i hans hus och sprang upp för trappan. De fällde ner honom på marken.

“Jimmie Åkesson, du är arresterad för grov förskingring och grovt bedrägeri! Allt du säger nu kan användas emot dej!”

“Nej, nej!” utbrast Jimmie! “Få det här att sluta!”

Lucka Sexton

Jimmie vaknade återigen en natt av att Tage Erlander satt bredvid honom.

“Har du inte legat och jäst alltför länge nu, unge man?” sa Tage.

“Jag la mej sent igår, Tage. Snälla, låt mej va.”

“Åh, nädu!” sa Tage och drog ut honom på ännu en resa.

Tage förde Jimmie till en dyster kyrkogård mitt i natten.

“Nu ska vi in i framtiden, unge man.” sa Tage. “Ser du den gravstenen där?”

“Den ser ny ut.” sa Jimmie.

Då såg Jimmie hur Omar gick fram med sin son Alans käpp. Han var helt förlorad av sorg för sin döde son. Tillsammans med sin fru Jasmin gick Omar gråtande upp till den nya gravstenen och placerade käppen intill gravstenen.

“Som du ser, så hade dom aldrig råd till en operation.”

Jimmie började gråta.

“Snälla, gör att det inte blir såhär?”

“Åh, jag kan inte göra någonting!” sa Tage och försvann i en vindpust. “Det kan bara du själv göra.”

Jimmie Åkesson var nu ensam på kyrkogården och kände sig nu en aning skrajsen. Han vandrade runt bland alla gravar och såg då en stor lieman stå längst bort och gräva en ny grav.

“Ursäkta, herr dödgrävare.” sa Jimmie. “Vem är det som nyss gått bort?”

“Åååh, det är ju din grav, herr statsminister.” sa dödgrävaren och kastade ner Jimmie Åkesson i avgrunden. Eldarna slukade honom och han hörde en mörk röst i sitt huvud.

“Ingen kommer sörja dej den dag du dör! Alla kommer minnas dej som den fruktansvärde girige Jimmie Åkesson!”

Jimmie vaknade ur sin mardröm och var helt panikslagen. Men tack och lov kunde han snart somna om igen.

Lucka Femton

Jimmie Åkesson satt och funderade inne på sitt kontor. Han hade dåligt samvete. Så han reste sig upp och såg ut genom fönstret. Han var märkbart bekymrad och hade nu slitits emellan två livsavgörande val. Vad skulle han göra?

Omar stod intill Jimmie Åkesson.

“Några planer för ikväll, statsministern?” sa Omar.

“Det är lugnt, Omar.”

“Vad ska jag göra med ditt företag? Något särskilt bokslut som ska ses över?”

“Mitt företag.” skrattade Jimmie. “Omar. Du styrde det här företaget. Jag har tjänat mer pengar än vad jag kan göra slut på en livstid. Åt helvete med företaget och gå hem och ta kväll nu, Omar.”

“Tack, statsministern.” sa Omar och var på väg ut genom dörren.

“Du, Omar.” sa Jimmie. “En dag kommer allt det här eländet att ha ett slut, vet du…”

“Omar nickade och stängde dörren efter sig.”

Om Julens Ursprung

Julen betraktas som något självklart i Sverige och hela västvärlden, eller den kristna världen, rättare sagt. Och varje år är det samma visa. Rykten och propaganda sprids i de svenska hemmen om försök till att ta bort viktiga delar av julen, alltifrån Lucia-tåg till den kolsvarta dockan med stora läppar i Kalle Anka. Julen blir inte alls densamma utan stereotyper, menar man. Det har länge förekommit rykten om att det finns en agenda mot julen, antingen för att inte kränka invandrare och muslimer, även om dessa motiven sällan har stämt överens med verkligheten. Men varför firar vi jul? Hur länge har vi gjort det? Och var kommer julen ifrån?

Det kristna julfirandet tros härstamma från den romerska högtiden Saturnusfesten som hölls till guden Saturnus ära. När de kristna försökte sprida sin lära i Romarriket. Under denna högtid lät man ge varandra presenter inom familjen. Slavar och herrar bytte roller dessutom i en sorts maskerad. De kristna blev de ofta skoningslöst förföljda av kejsarna. Först när kejsare Konstantin lät döpa sig och överlåta sig åt kristendomen, upphörde pogromerna mot kristna. De kristna var dock fortfarande tvungna att ändra sin strategi för att deras lära skulle få fäste. Ett sätt var att låta folk fortsätta ha sina fester och traditioner. Romarna skulle få fortsätta fira Saturnus – men det skulle handla om Jesus födelse istället.

Romarna firade även Vintersolståndet den 25 december, men det finns inga säkra belägg för att detta är ursprunget till den kristna julen. Festen kallades Dies Natalis Solis Invicti (Den obesegrade solen). Troligtvis slogs dessa två hedniska högtider ihop och blev så småningom Christmas – den kristna högtid som skulle minneshålla Jesu födelse.

När kristendomen senare spreds norrut, tog Christmas lite olika former och blandades ofta med de gamla religionernas traditioner. Detta var de kristnas tillvägagångssätt för att kristendomen skulle bli populär. Hedningarna skulle få ha kvar sina fester, högtider och traditioner men det skulle handla om Jesus födelse istället.

Christmas heter som vi alla vet Jul på de fornnordiska språken, men ordet Jul hade ursprungligen inget med kristendomen att göra. Under järnåldern och vikingatiden i Sverige, firade de asatroende nordmännen denna högtid under vintersolståndet. Man träffades hemma med släkt och vänner och drack Yul. Mjöden var mycket stark och man åt som galningar av god mat för att fira vintersolståndet. Under den fornnordiska julen blotade man också föremål, djur och människor till gudarna Thor, Oden och Frej. När de kristna missionärerna kom och försökte införliva Christmas hos nordmännen, insåg de att nordmännen endast skulle acceptera det om de fick behålla sina fester och traditioner. Vi fick även ha kvar namnet jul från den tiden.

Julgranen är ett relativt modernt påfund som började i Tyskland på 1800-talet. Ursprungligen var det bara en stor gran man tog inomhus utan några överflödiga dekorationer. Men tiden blev granen mer och mer täckt av ljus och kulor och andra dekorationer. Men det skulle dröja en bra bit in på 1900-talet innan julgranen blev en självklarhet i nordamerikanska och europeiska hem.

Jultomten är en salig blandning av olika traditioner från Europas alla hörn. Hans engelska namn Satna Claus härstammar från helgonet Sankt Nikolaus – ett helgon från Anatolien i Romarriket. Biskopen St Nikolaus ska enligt legenden ha varit en mycket givmild och generös person som gav bort hela sitt arv till de fattiga. Under en period kastade han in guldmynt genom fönstret till tre döttrar till en skuldsatt man. Den förmögenheten räckte för att dessa döttrar skulle slippa behöva prostituera sig. Den här legenden ska ha gett inspiration till den moderna jultomten.

I forntidens Skandinavien var hustomtarna ständigt närvarande väsen som vuxna människor trodde på ända in på 1800-talet. Alla människor har väl någon gång varit med om att ha blivit av med saker fast man vet exakt var man lade dem sist och fast man letat överallt är de fortfarande helt försvunna. Nordmännen förklarade detta vardagsproblem med att det fanns en hustomte som tog föremål ibland. Hustomtarna var inte bara till besvär. De skötte ladorna och djuren och hushållet på nätterna hela året om. De avbildades som små, grå skäggiga gubbar med luva på huvudet.

För att tomtarna skulle sluta stjäla saker bestämde sig nordmännen för att ställa upp en skål julgröt på vinden åt tomtarna, som tack för att de höll i ordning i huset. Om gröten försvunnit nästa morgon, då kunde man vara ganska säker på att hustomten varit där och tagit den.

I slutet av 1800-talet började jultomten bli en alltmer återkommande tradition. En farbror inspirerad av både St Nikolaus och den fornnordiske hustomten. En snäll farbror som kom hem till familjerna under julen och lämnade paket som barnen önskade sig. Men den tjocke glade jultomten som säger “hohoho” och som har stort vitt skägg och röda kläder är inte mycket äldre än vad han ser ut att vara. Han härstammar från amerikanska coca-cola-kampanjer under mellankrigstiden och har sedan dess varit en självklar del av den kristna eller västerländska familjens julfirande.

Lucka Fjorton

Jimmie Åkesson märkte plötsligt att ingen Olof Palme var hos honom den här natten. Men han vaknade ändå och gick upp med sin ljuslykta. Plötsligt märkte han hur Tage Erlanders spöke stod framför honom i hallen.

“Tage? Tage Erlander?” sa Jimmie.

“Huk dej i bänka, Jimmie, för nu ska jag ta med dej på ett riktigt äventyr du aldrig kommer glömma.” sa Tage, grep tag i Jimmie och flög iväg.

Jimmie Åkesson och Tage kom ner på jorden. De var mitt i öknen. Och överallt fanns döda människor som låg lemlästade på marken. De måste ha varit tusentals.

“Vilka är dom här?” sa Jimmie.

“Det är alla dom du har utvisar, unge Jimmie.” sa Tage.

“Oj…” sa Jimmie Åkesson paralyserat och fällde en tår. “Jag trodde aldrig att min politik skulle förstöra för så många människor.”

“Gör något åt det, då.” sa Tage. “Bli en annan människa… bli medmänsklig.”

Tage Erlander försvann i sandstormen och Jimmie Åkesson vaknade igen, totalt kallsvettig.

Lucka Tretton

Jimmie Åkesson gick upp och gjorde i ordning frukosten åt sig själv och sin fru Louise Erixon. Han var något frånvarande vid maten.

“Vad du är pratglad idag…” muttrade Louise vid matbordet.

Jimmie svarade inte utan satt bara och rörde runt i sin gröt.

“Jo, jag sa… vad pratglad du är…”

“Huh, höh! Va? Va?” sa Jimmie och ryckte till.

“Du är väldigt frånvarande älskling.”

“Förlåt, Zara.” sa Jimmie.

“Zara? Vem är Zara?”

“Va?”

“Du sa Zara!”

Louise gav Jimmie Åkesson en örfil.

“Du har legat med en annan kvinna, erkänn det!”

“Nej, Louise! Jag ska förklara för dej…”

“Hur då?”

“Zara är min exflickvän.”

Louise gav honom en örfil till.

“Hur vågar du?” röt hon.

“Hon dog precis!” sa Jimmie.

“Åh… jag beklagar.”

“En vän berättade det igår kväll… sen dess har jag haft en fruktansvärd dröm hela natten.”

“Vill du jag ska hålla om dej?”

“Ja, för all del.” sa Jimmie.

Lucka Tolv

Jimmie Åkesson vaknade återigen av ett slag i huvudet. Där stod Palme och blängde åt honom.

“Måste du slå mej i huvudet hela tiden?” sa Jimmie.

“Nej, förvisso…”

“Sluta med det, då!”

“Kom med nu, Jimmie, så ska du få se var din före detta flickvän Zara befinner sig idag!” sa Olof.

Han tog med Jimmie på ännu en liten tur, långt ner söderut – till det krigshärjade Syrien.

“Vänta, vad gör Zara här.” sa Jimmie.

“Hon är utvisad sen 2023 tack vare din politik.” sa Olof.

Jimmie började bli orolig.

“Bara hon nu lever!” sa han ängsligt för sig själv.

De kom mitt ut i den heta öknen och där långt borta såg Jimmie hur Zaras kropp låg sargad och livlös på marken.

“Nej!” skrek han och sprang fram till hennes lik. Han grep hennes huvud och höll henne tätt intill sig.

“Förlåt, Zara! Förlåt!”

När Palme kom blev han arg inombords.

“Jag ska döda den som gjorde det här.”

“Att döda någon ger inte Zara tillbaka, unge Jimmie.” sa Olof och lade tröstande handen på hans axel. Men Åkesson blev ilsken och slängde undan Palmes hand.

“Vad fan vill du att jag ska göra då?”

“Det enda du kan göra är att bli en ny människa! Och gottgöra allt du har gjort under alla dessa år. Först då kommer du förstå.” sa Palme medan en stor sandstorm blåste bort honom.

Jimmie vaknade helt kallsvettig. Det hade då blivit den trettonde december.

Lucka Elva

Jimmie Åkesson vaknade nästa natt av att någon slog honom i huvudet. Det var Palmes spöke igen.

“Ska du följa med då?”

“Inte än.” muttrade Jimmie och vände på sig.

“Kom igen!” ropade Palme! “Ingen tid att förlora!”

Han drog täcket från Jimmie och flög iväg med honom på nästa tidsresa. De återvände till ett annat fönster.

“Detta är nog några år senare…” sa Jimmie. “Jag sitter på mitt partikontor och räknar pengar.”

“Just det.” sa Palme. “Ditt medlemskap i Sverigedemokraterna var verkligen deras bästa investering någonsin. Medlemmarna och medlemskapen flödar in som aldrig förr. Men till vilket pris?”

In på Jimmies kontor kom Zara gående.

“Jimmie, älskling. Jag undrar bara när vi skulle gå på den där balen tillsammans du och jag?” sa Zara nervöst.

“Zara, förlåt mej, men ser du inte att jag är fullt upptagen. Nästa bal lovar jag att jag ska följa med dej…”

“Så… det blir ingen bal? Jag som harförberett allt?”

“Jag är hemskt ledsen, Zara.”

Men Zara blev arg och sa: “Det är slut nu Jimmie! Du kan hålla dej till ditt parti! Jag vill aldrig mer se dej igen!”

Zara vände på klacken och smällde igen dörren efter sig. Jimmie såg bekymrad ut efteråt och blev så frustrerad inombords att kan föste omkull alla mynt han staplat på varandra och gallskrek.

“Hhhmm…” sa Jimmie. “Jag undrar vad hon har för sej nu, Zara.”

“Imorgon.” ska jag visa dej Palme.

“Va, imorgon? Nej, snälla Olof Palme! Du måste visa mej nu!”

“Nähädu! Imorgon, serrö!” sa Palme och blåste bort för andra gången.

Fantasy Writer

WP2Social Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
Advertisements
%d bloggers like this: