Well, where to begin?

I’ve been quite busy last days due to the fact that I tossed myself out ad admin from my own Facebook page by accident. After a long and stressfull dialog with Facebook’s support team I gave up and accepted the fact that I never will get my old Facebook page back. It’s hard, but at the same time a relief. The stress and worryness I’ve lived with the last days have been horrible. My new page is:

https://www.facebook.com/loveeliassonwriter

Advertisements

Jonatan Laknottes Äventyr – Del 2

Allt planerades mycket noggrant. Laknotte fick möta Skallibans alla rövare och fotsoldater. De samlades i ett rött tält på natten och stod samlade vid bordet.

“På kvällen står du här. Mitt i huvudstaden” sa Skalliban och flyttade en pjäs på kartan.

“Vilket klockslag?” sa Jonatan Laknotte.

“Klockan åtta ska du stå där för ungefär då kommer jag och mina män. Du besegrar oss och kör iväg oss, sen får du din skinande rustning och blir dubbad till riddare… och vi kan attackera gränsen medan kungen kallat tillbaka sina trupper därifrån.”

“Vilket vapen ska jag ha?” sa Jonatan.

“Så lite vapen som möjligt. Ju färre desto bättre, då vi bara ska låtsas att du dräper och kör bort oss. Ju färre skydd och vapen du har desto mer badass kommer folk tro du är.”

“Jag förstår. Då är det avgjort.” sa Laknotte.

Klockan blev åtta och solen började så sakteliga gå ner vid horisonten. Folk var fortfarande ute på torget. Jonatan stod i ett hörn samtidigt som portarna slogs upp. In genom porten kom rövarna och Skalliban på sin flygande eldsprutande drake. Folk sprang undan i panik och Jonatan slet upp sin skjorta för att visa vilken karl han var. Utan ett enda vapen slog han omkull varenda rövare och han hoppade fram till draken och slog den i huvudet så hårt att den flög iväg och hamnade utanför muren. Alla återstående rövare sparkade han på så att de tappade balansen och snubblade ut genom porten igen. Han lät vrida om Skallibans nacke så att han föll livlös till marken. Faran var över.

Kvinnor och män, barn, rika och fattiga samlades imponerat runt Jonatan.

“Jonatan Laknotte… du räddade oss allihop.” sa en kvinna som gick fram till honom.

“Jag gjorde bara vad kungen och hans män skulle gjort för länge, längesen.” sa Jonatan.

“Hell Laknotte! Hell Laknotte!” skrek folkmassorna och applåderade. Kungen kom ut på trappan tillsammans med sin dotter Mira och beskådade allihop.

“Vad är det jag skådar!” sa han.

“Ers majestät!” sa Jonatan och knäböjde och satte svärdet i marken. “Jag besegrade hela armén med mina bara händer, inklusive draken. Och Skalliban. Dom är stendöda och ni ka äntligen ha fred i ert kungarike.

“Du har Gud på din sida, Jonatan.” sa kungen. “För fan, res dej upp, inget sånt fjäsk.” sa kungen vänskapligt, varpå Jonatan reste sig upp. Kungen grep Jonatans hand och höjde den upp i luften, varpå folket applåderade.

“Gud har utsett en ny kämpe för vårt Salamarien!” ropade kungen. Jonatan blev överväldigad av lycka.

Ett par dagar senare stod alla samlade inne i slottets hall. Flaggorna hängde i olika färger och gycklare och akrobater gjorde konster. Jonatan gick fram till kungen i skinande rustning.

Kungen drog sitt svärd och Jonatan knäböjde. Jonatan Laknotte. Du räddade mitt kungarike. Och oss alla. Och för det står vi i evig skuld. Jag dubbar dig härmed till Sir Jonatan Laknotte – riddare av Salamarien. Res dej upp, min vän.”

Jonatan log och bugade.

“Ni hedrar mig, ers nåd.” sa Jonatan och skakade kungens hand. Kungens dotter, prinsessan Mira sträckte fram sin hand och Jonatan kysste den.

“Prinsessan Mira.” sa han. “Angenämt.”

“Låt festen börja!” ropade kungen.

Festen gick igång och Jonatan satt och minglade vid matbordet tillsammans med kungen och prinsessan. Längre bort stod Ahmed och Astrid och skakade på huvudet.

“Du verkar arg.” sa Ahmed.

“Mannen som räddade mitt liv, min före detta man… visade sig vara ett rövhål. Men nu när han dödat tusen man utan vapen, då plötsligt älskar alla honom.” sa Astrid.

“Du måste erkänna. Att döda så många rövare och en drake ensam utan vare sig rustning eller svärd, är ganska så imponerande om jag får säga det själv.” sa Ahmed.

“Vet du hur mycket jag tror på det där?”

“Astrid, vi såg det ju med egna ögon…”

“Det är nåt konstigt med det här… jag tror verkligen inte att kriget mot rövarna och Skalliban är förbi.”

“Erkänn, Astrid. Du kan inte acceptera att din stora förälskelse får allt beröm medan du står här och är gift med mej!”

“Va? Påstår du att jag fortfarande är kär i honom?”

“Varför annars ägna större delen av din vakna tid att tänka på honom? Asså fattar du inte? Du ligger vaken och är förbannad på nätterna, men vill inte ha sex. Om du vill ha Lamotte framför mig, fine! Men du bör i alla fall vara ärlig med det.”

Astrids ögon blev illröda av ilska. I vredesmod gav hon Ahmed en rejäl örfil. “Hur vågar du ifrågasätta din frus lojalitet?” skrek hon och gick iväg.

“Astrid, för fan! Vänta! Jag menade inte så… vänta!” skrek han och följde efter sin fru. Han försökte tröstande ta henne på axeln men då vände hon sig om och slog handen ifrån sig.

“Nej, Ahmed! Det är över nu! Tala aldrig mer till mej igen!” skrek Astrid och marscherade iväg gråtande.

Kungen satt lutad i sängen och såg på nyheterna på kanal 4 på den magiska spegeln. En reporter stod framför en fin bakgrund och sa:

“God kväll, och välkomna till Sagonytt!” sa han i mikrofonen. “Den tidigare bespottade demagogen Jonatan Laknotte har blivit adlad och dubbad till riddare. Detta efter att han men bara sina egna händer dödat Skalliban, hans drake och hela hans armé, helt ensam. Vår reporter Alice Vadheden träffade honom igår utanför konungens slott.

“Jag står här på slottsgården med den nye hjälten som alla pratar om. Jonatan Laknotte.” sa Alice. “Säg mej, Laknotte. Hade du en aning om att rövarna tänkte inta staden?”

“Om jag ska va ärlig, Alice. Jag hade inte en jävla aning. Jag bara råkade stå på torget när portarna slogs upp. Och då fick jag någon konstig adrenalinkick och bara hack n slashade, du vet. Jag var inte Jonatan… jag var något annat… kanske Guds vasall på jorden.

“Menar du att herren är inblandat i den här händelsen?”

“Det vet nog bara herren själv. Men det skulle inte förvåna mej. Gud ser allt… Och om jag nu är hans vasall på jorden, så tackar jag och tar emot.”

Efteråt visades en reklamfilm.

“Är du trött på samma gamla flingor hela tiden, varenda dag?” sa berättaren medan ett barn satt vid bordet och grät. “Är du trött på samma gamla tråkiga actionfigurer och leksaker? Då har du kommit rätt!” En tecknad figur med som liknade en frukostflinga med ansikte, gick fram till pojken och förvandlade flingpaketet till ett helt annat märke. “Nya Jonatan Laknottes frukostflingor har en helt fantastisk smak, och har lanserats av Jonatan själv! Dom är doppade i krispig choklad och är dessutom nyttiga för dig!”

“Vem vad har Laknotte med flingorna att göra? Frågade pojken till den tecknade frukostflingan.

“Åh, det är enkelt! Ett av hundra paket innehåller Jonatan Laknotte eller hans andra åtta riddare i form av splais nya stencoola actionfigurer. Ta en titt och se vad du hittar i det här paketet?”

Pojken rotade i paketet och drog upp en Jonatan Laknotte-leksak i finaste rustning.

“Wow coolt!” sa pojken! “Jag ska genast bara äta dom här flingorna varje dag!

Sedan kom Jonatan själv fram i egen hög person.

“Och inte jog med det, grabben!” sa Laknotte och pojken blev helt till sig och kramade honom.

“Jonatan Laknotte!” ropade han! “Är det du?”

“Alldeles riktigt! Det är jag och jag vill att just du ska köpa dom Jonatan Crusty Action Frosties!” sa han och pekade mot kameran. Sedan visades Jonatan Laknotte-leksaken roterande framför en orange bakgrund medan Jonatans speakerröst sa:

“Jonatan Crusty Action Frosties! Varje barns favorit! Och i botten på paketet finns det alltid någon spännande figur utav Jonatan Laknotte eller hans åtta kumpaner! Vilken figur har du i din paket?”

Jonatan-figuren trillade ner i flingpaketet och den där tecknade flingan hoppade in i paketet och förvandlades till paketets logotyp.

“Taa chansen! Köp så många paket du kan och se om du är en av hundra som får Jonatan Laknotte actionfigur!”

Efter reklamen syntes en extremt liten text som knappt gick att läsa, medan en allvarlig speakerröst läste upp den jättesnabbt så det nästan var omöjligt att höra.

“Crusty Action Frosties Company sponsras av Jonatan Laknotte och tar inget ansvar för vad han använder sin vinst till. Vi tar heller inget ansvar för eventuella skador som kan uppstå vid användning av leksaksfigurerna. Åldersgränsen är fem år.”

“Vilken jävla nolla!” skrek Astrid hemma hos sig, tog fjärrkontrollen och stängde av sin spegel. Sedan la hon sig för att försöka sova, helt ensam.

Jonatan Laknottes äventyr Del 1

I det lilla kungariket Salamarien härskade en kung vid namn Gustav XVIII. Folket i landet levde i fred och harmoni ända tills den fruktade rövarhövdingen Skalliban började bränna byar från ryggen på sin flygande eldsprutande drake Panatrax. Drakrövarens våld var utan tvekan ett faktum. Kungen satte in fullt artilleri mot rövarnas drake och deras armé. Riddarna föll en efter en för drakens eld och ingen gick längre säker i kungariket. Och det fanns endast en sak som Skalliban ville ha – kungens dotter. Den fagra prinsessan Mira. Det hade dock inte mycket med kärlek att göra. Men det råkade vara så, att Rövarhövdingen Skalliban hade ett anspråk på tronen. Som ättling till den sedan länge störtade kung Xaliman III, stod Skalliban före kung Gustav i tronföljden. Det enda han behövde för att bli kung var att gifta sig med hans dotter Mira. Efter att ha gjort det skulle kung Gustav vara tvungen att abdikera.

Lagen var sannerligen komplicerad. Och kungen slogs mot en kraft han visste att han inte hade någon laglig rätt att motsätta sig. Men det fanns en ädel krigare som kunde få stopp på kriget. En oslipad diamant från landsbygden. Född till en fattig bonde, uppvuxen hos riddarna i kungens slott, var Jonatan Laknotte den första riddaren som inte ärvt sin titel. Han hade istället fått slåss för den. Eller ja, det trodde han i alla fall själv. För precis när han hoppade från sin häst och kastade sig upp i luften för att svinga sitt svärd mot draken och rädda prinsessan Mira, sa draken:

“Jonatan! Dags att vakna nu!”

Jonatan föll till marken och hans rustning trillade av. Han vaknade inne i sitt pojkrum fullt med actionfigurer och episka planscher föreställandes hans idoler. Sir Lancelot, Kung Arthur, alla de stora riddarna som han själv ville bli som. Jonatan tittade upp över planscherna och en storslagen känsla slog honom i hjärtat.

“Kommer du eller?” sa hans mamma.

“Jaja, jag kommer!” sa Jonatan till sin mor och gick ut i det enkla köket. Jonatan var egentligen en ras gosse. Han var tjugo år fyllda och bodde med sin familj på husbonden Sven Åkerheims gods, där de arbetade och slet dag och natt. När Jonatan gick ut efter frukosten för att gå ut och plöja jorden, såg han ett gäng rövare som slogs om en fattig bondflicka. De slet och drog i henne och slet sönder henne kläder, medan hon skrek i panik.

“Hej! Vad fan gör ni!” skrek Jonatan och sprang mot dem. “Släpp henne!”

Men den störste av rövarna drog sin dolk och riktade mot strupen på Jonatan.

“Passa dej, bondpojk! Vi är Skallibans män och vi tar vad vi vill ha! Lägg dej inte i?”

Jonatan sträckte upp händerna i luften och stod blixt still, med kniven mot strupen.

“Låt henne va, jag ber er, snälla. Ni får… ni får mitt enda mynt?”

Rövarna brast ut i skratt och Jonatan skämdes. Sedan fylldes han av ilska och spottade en av rövarna i ansiktet. Han slog svärdet ur hans hand och sparkade till en annan i ansiktet. Under tiden lyckades den medtagna kvinnan springa iväg.

Jonatan fick rejält med stryk. När rövarna i spetsen av en arg folkmobb bar honom in i svinstian, lät de kasta ner honom innanför båset i leran, där grisarna gick och boffade och grymtade.

“Ser ut som att någon vill bli en hjälte, hahahahahahahaha!” skrek en av rövarna och sparkade till stackars Jonatan. Sedan gick de iväg allesammans.

Jonatan reste sig upp och gick dystert hem och tvättade sig. Morgonen därpå satt han argt på en stubbe och funderade på kvinnan han försökt rädda. Så plötsligt dök hon upp bakom honom.

“Ursäkta mej.” sa hon.

Jonatan ryckte till och såg att det var hon.

“Tack för att du räddade mej.” sa hon.

“Jag gjorde vad jag kunde.” sa Jonatan. “Vem som helst hade agerat i den situationen.”

“Nej. Alla såg det. Men bara du agerade. Varför? Du är en god man, Jonatan. Du behöver inte leka riddare.” sa hon och kysste honom på pannan. Sedan begav hon sig iväg.

“Vänta!” ropade Jonatan! “Hur vet du mitt namn?”

“Det är en liten by, Jonatan.”

“Vad heter du, sköna dam?”

“Jag heter Astrid.” sa kvinnan. Sedan log hon och gick iväg.

Jonatan var helt förbluffad.

Åren gick och Jonatan blev snabbt ett namn som ekade över landet. Han flyttade hemifrån och försörjde sig på att headhunta rövare och våldtäktsmän och hjälpa vakter på olika sätt att underlätta deras arbete med att lagföra dem. Han började också hålla tal så småningom. En dag tog han sig till huvudstaden för att hålla ett tal om kvinnofrid.

“Rövarna och råskinnen kommer in till vårt land och våldtar kvinnor! Jag har sagt det förut och jag säger det igen! Det är Skallibans män! Skalliban vars drake dräpte kungens farfar när Xalliman tyrannen var kung! Och vad gör kung Gustav för att bekämpa denna pest! Ingenting!”

Folk började nicka och hålla med varandra.

“Låt oss alla mobilisera mot dessa råskinn och fördriva dom ut ur landet! När inte kungen gör något, då får vi fan i mej ta lagen i egna händer!”

Pöbeln jublade och applåderade och Jonatan blev snabbt en lokalkändis.

Efter talet träffade han sina följare som bokstavligt talat attackerade honom av glädje. Han skrev autografer till både män och kvinnor.

“Tack för att du fick mitt ex dömd!” sa en kvinna.

“Inga problem, jag gjorde bara vad varje karl skulle ha gjort.” sa Jonatan.

“Coolt! Det är ju du! Den flintskalliga riddaren som hjälper kvinnor!” sa en tonårspojke som ställde sig framför Jonatan.

“Jonatan Laknotte heter jag faktiskt och jag är ingen riddare, unge man.”

“Hur kan du inte va riddare? Du har ju ett svärd?”

“Jag kanske dödade en riddare och tog hans svärd?”

“Åh nej, du! Ingen kan döda en riddare!”

“Om det ändå vore så väl.”

“Jag skiter i om du är riddare eller inte! Jag är ditt största fan!” sa pojken som följde efter Jonatan medan han slet sig ur folkmassan.

“Vänta nu, du var ju den där killen på min fanclub! Vad heter du?”

“Erik!”

“Hörredu, lyssna nu, Erik! Jag har varit sjysst! Ställt upp på intervjuer och autografer också vidare, nu får du faktiskt lämna mej ifred.”

“Nej, jag vill joina dej och följa med dej på din kamp!”

“Kamp? Vilken jävla kamp!”

“För kvinnofrid!”

Jonatan tog sig bittert för pannan.

“Jaja, kom då.” sa han och gick ut ur staden medan Erik följde med honom.

Det blev en vandring genom kungariket. Men berömmelsen kunde inte vänta. Jonatan blev snabbt en superstjärna och tjänade enorma summor pengar på stora donationer. Men så en dag förändrades allt. Joakims ego tog över. En dag höll han tal inför tusentals människor på torget.

“Jag har gjort mer för kvinnofriden på två månader än vad kungen gjort för kvinnofriden på tio år!” skrek han medan folket jublade.

“Jaaaaa!” skrek folkmassan. “Ut med packet! Ut med packet!”

“Vilket pack?” frågade Jonatan.

“Invandrarna!”

Jonatan funderade en stund. Skulle han ta avstånd och därmed förlora sina anhängare och sponsorer eller skulle han faktiskt instämma. Han tänkte efter en stund.

“Just det! Invandrarna! Dom kommer hit och våldtar våra kvinnor! Och det är vi som bryr oss om dom, enbart vi!”

“Hörredu!” skrek en arg kvinna i folkmassan. “Jag vet inte vad du har för erfarenheter men min make våldtog mig i tre år och han var född och uppvuxen i Salamarien med helvita föräldrar!”

“Ööööh du, håll käften, din jävla feminist-fitta!” skrek en arg karl på torget.

“Kallade du mej precis fitta?”

“Just det! Ni feminister sitter med näsan i vädret och skryter om hur ni främjar kvinnor! Men så fort någon jävla utlänning våldfört sig på en kvinna, så är det förvånansvärt tyst från er!”

“Jag skulle säga detsamma om er. Så fort han som våldtar inte är utlänning så är det jävligt tyst från såna som dej!” sa kvinnan.

“Ordning!” skrek Jonatan! “Feminister ogillar mej för att jag säger sanningen om dom importerade våldtäktsmännen som dom inte vill låtsas om! Feminister vill ju bara hetsa mot oss vita cis-män!”

“Ja!” skrek machomännen i kören medan flera kvinnor himlade med ögonen eller buade.

“Kom vi går!” sa en man vid namn Ahmed som sig med sig sin nya flickvän Astrid. “Jag orkar inte lyssna på fanskapet mer.”

“Jag trodde bättre om honom!” sa Astrid.

“Han är helt uppfylld av sitt ego. Nu flödar pengarna in förstår du. Han var väl ganska okej i början. Nu har han dragit till sig en massa pack som bara sprider hat och osämja omkring sig. Och då måste han fortsätta med ditt skitsnack för att ha kvar sina sympatisörer.”

Jonatan steg ner med livvaktsskydd medan folket runt omkring började slåss mot varandra. Jonatan såg sin kära Astrid gå utanför murarna med Ahmed.

“Astrid.” sa han.

“Vad fan vill du?” sa Astrid.

“Jag trodde bättre om dej?”

“Vadå? Jag gör något åt våldtäkter? Vad gör ni själva?”

“Du är inte samma person som jag träffade och lärde mig uppskatta. Du måste sluta försöka vara någon du inte är! Du kommer aldrig bli kung Arthur i skinande rustning! Aldrig!”

“Ska vi slå vad?”

“Hotar du min fru?” sa Ahmed.

“Din fru?” utbrast Jonatan. “Vad fan har du ihop med henne? Tänker du våldta henne eller?”

“Varför skulle jag våldta henne?”

“Jag vet nog vad din sort går för!”

“Nähä, du, Jonte lilla! Du har inte en aning om vad vi kan gå för.” sa Ahmed och kavlade upp ärmarna. De kom närmare varandra.

“Jag kommer givetvis anmäla dej för hot och våldtäkt.” sa Jonatan.

“Sluta båda två!” skrek Astrid och gick emellan dem.

“Låt honom va Jonatan! Du har ju blivit helt jävla dum i huvet! Försvinn härifrån, annars kommer jag nog få skydda dig från min egen make!”

“Vi är inte färdiga ännu.” sa Jonatan och gick surt iväg.

Jonatan gick bittert ut i vildmarken och natten flöt på. Så plötsligt så uppenbarade sig rövarhövdingen Skalliban på sin stora drake i luften. Jonatan drog sitt svärd och Skalliban klev av draken.

“Skalliban!” skrek Jonatan! “Så vi möts äntligen.”

“Jadu, Jonatan. Det är meningslöst att du försöker döda mej, för jag hade knäppt dig i ett nafs.” sa Skalliban och gick fram och grep tag i Jonatans svärd. Han knep hårt om själva klingan utan att börja blöda, sedan tryckte han så hårt att hela svärdet gick i tusen bitar och endast skaftet var kvar. Jonatan började bli en aning skrajsen.

“Jag kommer inte för att utmana dej, Jonatan. Jag kom för att prata lite allvar.”

“Visst, kör på. Jag lyssnar.” sa Jonatan.

“Jag är den rättmätige tronarvingen. Min far var kung Xaliman III.”

“Jag vet vad du begär av mej. Men jag kan inte svika min kung. Det är… Det är inte jag. Inget av det här är jag egentligen.” sa Jonatan och såg ner i marken. Skalliban gick fram till honom och lade handen under hans haka och såg honom djupt i ögonen.

“Titta på mej, min vän. Titta vad du har gjort. Rena konstverket. Du har hetsat mot utlänningar, invandrare och främlingar som inte gjort någonting… och du gjorde allting för pengar… klassiskt av dej. Fortsätt så och du kommer bli som jag och få allting du någonsin önskat dej. Helt ren från samvete, rik som en dvärg.”

“Jag kommer aldrig bli någonting!” sa Jonatan! “Mitt namn kommer glömmas bort samma dag jag går i graven.” sa Jonatan och vände sig om och gick iväg.

“Inte om vi samarbetar.”

Jonatan stannade upp.

“Jonatan. Vill du bli riddare på riktigt?”

“Självklart.” väste Jonatan.

“Då vill jag leka en liten lek med dej. Jag och mina män anfaller huvudstaden imorgon. Jag beordrar dom att inte skada dej på riktigt. Och du låtsas döda mej, min drake och mina rövare. Döda oss på låtsas… så att Salamariens folk tror att dom är trygga och tar hem sina trupper från muren vid gränsen. Du blir dubbad till riddare och jag och mina män omgrupperar och anfaller medan alla tror vi är döda. Vad säger du?”

Jonatan tittade ilsket ner i marken och funderade.

“Vad du begär är förräderi!”

“Ja. Men ganska mycket guld. Tänk dej själv. Sir Jonatan Laknotte- Riddare av Salamarien! Nu som actionfigur i flingpaketet i varenda pojkes hem! Allt du drömt om kan bli verklighet.

“Lämna mej ifred!” sa Jonatan och gick bittert iväg hem till sitt barndomshem. Han satte sig på rummet och bevakade sina planscher med kung Arthur och Sir Lancelot. När han såg de stora legendariska riddarna på sitt gamla pojkrum… fick han ett ryck och bestämde sig för vad han skulle göra.

Samtidigt besteg Skalliban sin drake för att flyga iväg. Men då plöstligt kom Jonatan springande med ett nytt svärd hemifrån.

“Vänta! Skalliban!”

Skalliban vände sig om och Jonatan satte svärdet i marken och knäböjde.

“Jag säger ja!” sa han vemodigt.

Skalliban log onskefullt.

En Liten Överraskning

Spana in min blogg imorgon 18:00!
Då kommer nämligen första avsnittet av en ny satirserie i sex delar som jag kommer lägga upp som text. Den heter “Jonatan Laknottes Äventyr”! Här har ni postern! Varje fredag i sex veckor klockan sex på kvällen kommer ett avsnitt. Håll i hatten, tuta och kör, på med skyddsvästen innan du dör!

Story: Jonatan Laknotte är en uppblåst riddare i skinande rustning som är helt besatt av att skydda och rädda kvinnor. Vem är inte det, kanske ni frågar er nu. Men den här killens ärelystnad och längtan efter att få berömmelse och uppmärksamhet får honom att ta det en liten smula långt, då han plötsligt försöka “rädda” kvinnor som bara han själv inbillar sig är i fara. Äventyret tar honom på en fartfylld resa där hela hans ego ständigt blir hans nederlag. Eller?

Nostalgia Part 2: Ratchet And Clank

Ratchet And Clank gotta be one of the most epic sci-fi-games I’ve ever played. For that time, the graphics were astonishing. The rich shortcut dialogs with a lot of comic relief and parody of American Commercial, Ratchet And Clank became a more comedic and at the same time epic Sci-Fi adventure. Ratchet is a lombax and his best friend is a small robot with several gadgets in it’s arsenal. He’s called Clank. This robot talks like a professor, and is in that way a bit autistic in his way. Throughout the game, Clank sits on Ratchets back, making him available to slide through the air by the propeller in Clank’s head and arms.

Ratchet and Clank 2: Going Commando, was my first Ratchet Game and it went out on Playstation 2 in 2003. This article is all about the second game, not the pilot game from 2002.

Ratchet always explore some new smashing weapons of different sort, leaving each exotic planet in chaos to defeat his enemies. Rocket Launchers, Snipers and chainsaws that bounce from wall to wall, hitting enemies several times, are just some of the devestating inventions in Ratchet’s arsenal. At the same time, the game is none bloody and family friendly. Beside weapons, Ratchet uses gadgets and inventions that open doors with digital puzzels, freezing water to ice, and the opposite, making Ratchet move forward in his mission. The Dadgetron Swingshot is a gun that throws out a hook which makes you able to swing from one place to another in the air. The list continues.

Each planet has it’s own creatures and flora and fauna, and off course some enemies like robots and evil “Thugs 4 Less”. All the planets contains different paths and missions and beside the enemies, there is a lot of puzzles and riddles that you gotta solve with your gadgets to be able to carry on.

I absolutely love the skyrail sessions. These are steel lines in the air you can slide on with your boots. But beware the trains. You have to jump from one rail to another to avoid being smashed by the trains. And off course, there are the magnet boots. You get a bit dissy when the camera is following your perspective, changing it’s angle when you litterally walk on walls and beside roofs. There are several moments of this in the second half of the game.

As the Ratchet And Clank games are both majestic, beautiful and action filled, they are at the same time funny, for both youth and grownups. The shortcut scenes are filled with pop culturel referenses and makes fun of media and commercial in a typical American way. It’s pretty much like the simpsons in that way. Enjoy the collage I made down below!

Some great Childhood Memories

I am gonna talk a bit about games. And why do not start with a bit naivistic and kind game like Rayman 3 Hoodlom Havoc?

Rayman is this Moomin-like guy in a world that reminds about an LSD-trip, or a child’s fantasy. He have no arms or legs, so his torso, hands and feet are floating in the air, without him Rayman losing them. To be fair though, he’s actually losing his hands in the beginning, so he must find his hands agains and put them back in place. Rayman can spin his ears into a propeller wich makes him slide a short distance in the air.

The villains are the so called Hoodloms – strange Western like creatures with rifles and big cowboy hats. But they are not human, though. More like some ragdolls with their mouths sewed together. You have to fight these guys throughout the whole game.

During the training in the very start of the game, you are not going to fight anything at all, just attacking harmless artificial garden gnomes to learn how to fight. Then things will escalate quickly and you will fight a lot of strange monsters and funny creatures in this game.

Check out the video here! <3

For full resolution, click here!
https://loveeliasson.blog/screenrecorderproject27/#.Xl6n_KhKhPY

Jordens och Livets Historia

När jag var liten älskade jag dinosaurier och förhistoriska djur. Jag tyckte också om att teckna dem. Med tiden minskade intresset till förmån för människans och världens historia. Men jag hade tänkt dela med mig av en liten sammanfattning utav jordens utveckling, som började för ungefär fem miljarder år sedan. Allt som hände efter Prekambrium för ungefär 520 miljoner år sedan kan jag så gott som utantill.

Det man ska komma ihåg med jorden och livet är att det under den absolut största delen av livets utveckling inte hände särskilt mycket. Livet uppstod för ungefär fyra miljarder år sedan i form av de första primitiva encelliga bakterierna och algerna. Under tre miljarder år utav fyra miljarder år hände nästan ingenting, mer än att nya former av encelliga organismer uppstod. Det är först den sista fjärdedelen, och kanske egentligen de sista femhundra miljoner åren, som den största utvecklingen skett. Dinosaurierna kom precis i slutet i jämförelse, och då levde de ändå för 65 miljoner år sedan.

Jorden bildades för ungefär fem miljarder år sedan utav dammoln och partiklar i solsystemet som så småningom trycktes ihop mer och mer av gravitationen och blev till vårt solsystems planeter. När stoftet smälte samman till planeter pressades atomerna så hårt att en kärnreaktion utlöstes. Denna explosionen tände solen i flammor. Solen brinner än idag.

För ungefär fyra och en halv miljard år sedan var jorden helt obeboelig. Temperaturen var flera tusen grader varm och det fanns varken liv, luft, vatten eller land. Jorden täcktes av lava och giftiga gaser som spyddes ut ur jordens inre. Så småningom bildades månen av de sista dammolnen. Efter att den första giftiga atmosfären bildats började vattenånga bildas som formade moln. Molnen blev så småningom till regn. Under flera miljoner år regnade det nästan hela tiden, vilket gjorde att jorden började kylas av och de första sjöarna och vattendragen bildades. När jordens temperatur sjunkit till 940 grader bildades den så kallade “Ursprungliga soppan.” Det var formationer av organiskt material som allt liv härstammar ifrån. Denna soppa samlades i kolonier i de få sjöar och vattendrag som fanns.

Detta är jorden för 4,8 miljarder år sedan.

För 4,3 miljarder år sedan kom det första vattnet på jordens yta. Jorden var då 340 grader varm och hade slutat glöda. Jordens yta sedd från rymden såg ut som en helt grön planet. Det fanns varken land eller rena hav, enbart en grön soppa som täckte jorden. För knappt fyra miljarder år sedan kom de första formerna av liv, i form av encelliga organismer som samlades i instängda källor av vatten. Jordens yta var vid det här laget över 200 grader varm och ännu fanns inga hav. Jorden var fortfarande grön och täckt av en soppa, utan vare sig land eller vatten. Ett dygn var bara fem timmar på den tiden.

För knappt fyra miljarder år sedan började oceanerna sprida sig och rensas mer och mer från all grön sörja. De första kontinenterna flöt upp till ytan i form av svarta, heta öar. Jordens medeltemperatur var knappt sextio grader och dygnet hade blivit sex timmar långt. När fler och fler svarta obeboeliga öar flöt upp till ytan började ett bälte vid ekvatorn svärma av järnformationer och stoft som senare skulle forma fler landmassor och kontinenter.

För 2,8 miljarder år sedan inträffade den första istiden där Antarktis ligger idag. Jordens medeltemperatur hade sjunkit till tio grader och flera superkontinenter hade bildats, fortfarande helt obeboliga.

För 2,5 miljarder år sedan kom det första massutdöendet. Alla hav på hela jorden rostade och blev blodröda. Ökningen av syret i atmosfären förgiftade nästan allt liv på jorden. Allt fick ett abrupt slut för 2,4 miljarder år sedan då hela jorden frös till is. Medeltemperaturen var då femtio minusgrader och alla hav frös till is. Jorden såg vid det laget ut som en snöboll och det enda liv som fanns kvar befann sig långt under havsisen. För ungefär två miljarder år sedan blev jorden varmare och all is smälte. Då hade dygnet hunnit bli fjorton timmar långt och medeltemperaturen var ungefär femton plusgrader. Men vattnet var fortfarande rött och rostigt. Samtidigt började långsamt atmosfären repareras. De första mångcelliga livsformerna utvecklades.

För 1,9 miljarder år sedan utvecklades eukaryoterna – de första livsformerna med en cellkärna. Därmed började encelliga organismer med avancerade celler uppstå, samtidigt som mångcelliga organismer också spreds. De flesta livsformer som finns idag är eukaryoter. För 1,8 miljarder år sedan hade jorden återhämtat sig och haven hade blivit blåa. Superkontinenter började bildas.

Nya grupper av ekosystem och bakterier uppstod. Bland annat den första fungin – växternas föregångare. Det är här som utvecklingen av djur och växter separerades i två grenar. Så småningom uppstod stomatoliterna, algerna och de första livsformerna på land i form av fungi. För 1,1 miljard år sedan utvecklades sexuell fortplantning inom vissa livsformer. Innan dess hade de bara delat sig. Samtidigt började de första fotosyntetiska livsformerna kolonisera land.

För 750 miljoner år sedan började haven rosta igen. Livet började kvävas. Därefter kom den tredje istiden, då jorden återigen frös till is och medeltemperaturen blev 50 minusgrader. För 650 miljoner år sedan uppstod de första djuren. Kort därefter kom den fjärde istiden och jorden blev återigen en bottenfrusen snöboll. För 570 miljoner år sedan frös polerna till is. Detta var den femte istiden. För omkring 570 miljoner år sedan utbröt den avaloniska explosionen. Livet exploderade i form av nya, mångcelliga djur. Därefter kom den sjätte istiden, då polerna frös igen.

För 520 miljoner år sedan började Kambrium. Prekambrium var äntligen över. Allt som kommer här kan jag utantill. Ett dygn var vid det här laget 21 timmar och jordens medeltemperatur låg runt 27 grader. De första trilobiterna uppstod. Detta var en tid då leddjuren – alltså djur med flera ben och hårt skelett utanpå kroppen, härskade. Trilobiterna var de första djuren med ögon. Kort därefter började de leva sida vid sida med ortoceratiter – de första bläckfiskarna. Ortoceratiter kännetecknades av bläckfiskliknande kroppar, med en snäcka på huvudet. Vissa arter blev gigantiska, både av trilobiter och ortoceratiter. Ortoceratiter hade konformade spetsiga skal, medan de andra bläckfiskarna hade hoprullade skal och kallades ammoniter.

Så här såg det ut i haven under Kambrium
Trilobiter – de första leddjuren.
Ammoniter
Ortoceratiter

Efter Kambrium kom Ordovicum för ungefär 480 miljoner år sedan. De första leddjuren i form av insekter började då flyga ovanför vattenytan, samtidigt som havsskorpioner utvecklades. Tidiga fiskar utan fenor och käkar började formas i havet. För 445 miljoner år sedan började Silur. Det var då vissa fiskar utvecklade pansar och fenor och började simma upp på land. Fortfarande hade de inte utvecklat käkar. Insekter som trollsländor, växter såsom fräkenväxter, lavar och mossor började kolonisera land. Omedelbart började skorpionerna och de andra leddjuren bli mindre.

Ordovicium
De första primitiva fiskarna

Under Devon, för omkring 400 miljoner år sedan, uppstod de första fiskarna med käkar. De första hajarna och broskfiskarna, samt de första pansarfiskarna tog form i haven. Vissa käkfiskar blev gigantiska och kunde utan problem äta upp en liten haj. I slutet av Devon kom de första träden på land. Ungefär samtidigt utvecklade vissa fiskar ett amfibiskt beteende. De klev upp på land och utvecklades till groddjur. Groddjuren var de första ryggradsdjuren som kunde gå på land. Nu var det ombytta roller. Leddjuren var små och obetydliga, medan de stora groddjuren åt dem.

Under vattnet och över vattnet under Silur

Käkfiskar och amfibier – Devonperiodens härskare

För 360 miljoner år sedan började Karbontiden. då hela jorden var täckt av tropiska regnskogar, med ormbunksliknande träd som kunde bli över femtio meter långa. Koldioxidhalten var så hög att ett enda blixtnedslag kunde orsaka en explosion. Amfibierna fortsatte frodas. I djunglerna härskade dock leddjuren. Spindlar stora som människohuvuden, trollsländor med över en meter mellan vingspetsarna, tusenfotingar långa som bilar. Detta var en grym värld. I deras skugga utvecklades ur amfibierna de första reptilerna. Reptilerna lade hårda, färdiga ägg med färdigutvecklade ungar istället för yngel inuti. De var inte beroende av att återfukta sig i vatten, utan hade hårda, tåliga fjäll på kroppen.

Gigantiska leddjur under Karbonperioden.
Paleothyris – En tidig reptil

För 290 miljoner år sedan började det bli svalare och torrare på jorden. Karbon gick över i Perm och Segelödlorna härskade. Segelödlor var reptiler som till exempel Dimetrodon. En ny köttätande best med stort segel på ryggen. Dessa segelödlor var inte som andra reptiler. De hade börjat utveckla egenskaper som påminde om däggdjur. Öknar och barrskogar bredde ut sig i de torra landskapen. Amfibiernas tid var förbi och de däggdjursliknande kräldjuren skulle börja härska. Segelödlorna utvecklades så småningom de jordens härskare – Dessa däggdjurslika reptiler kallades therapsider och fanns i form av både köttätare och växtätare.

Dimetrodon – Däggdjursödlan under Permperioden
Två arter av therapsider – så nära däggdjur man kan komma, men fortfarande reptiler.

Therapsiderna utvecklades under senare delen av perm till olika arter av bestar, som var ännu mer däggdjurslika. Många av dem hade hår på kroppen och en nos, precis som däggdjur. Vissa hade betar. Däggdjursödlor som Estemenosuchus, med sina nacksköldar och betar, var några av dessa hybrider mellan reptiler och däggdjur. Några andra var cynodonterna också förstås de vargliknande köttätarna. Somliga var stora och skräckinjagande, medan andra var små. Men öknarna bredde snabbt ut sig och naturkatastrofer började utgöra ett hot mot dessa monster. För 250 miljoner år sedan dog 95 procent av allt liv ut, efter ett omfattande vulkanutbrott som förgiftade atmosfären. Värst drabbades haven. Trots detta skulle therapsiderna härska i några årmiljoner till.

För 245 miljoner år sedan började Trias. Den tid då kräldjuren skulle ta över haven, luften och landen. I skuggan av synodonter och andra arter av therapsider levde Euparkeria – en ödla som kunde springa på två ben. Euparkeria var förfadern till alla dinosaurier. I samband med Trias hade alla jordens kontinenter smält samman och bildat en enda superkontinent – Pangea.

Euparkeria

För 230 miljoner år sedan uppstod de första dinosaurierna. De var små köttätare som sprang på två ben. Några av dem var Coelophysis och Herrerasaurus. De levde sida vid sida med Placerias – en av de sista arterna av therapsider. Jordens klimat växlade ständigt mellan torrperioder och våtperioder. I haven härskade andra former av gigantiska kräldjur och i luften uppstod de första små flygödlorna. Dinosaurierna var fortfarande ganska sällsynta. I deras skugga uppstod de första däggdjuren, som utvecklats ur små cynodonter. Ett exempel var Megasostrodon – små pälsklädda musliknande djur som lade mjuka ägg. Kloakdjur var de första däggdjuren. Dessa lägger ägg och finns idag bara kvar i Australien. Exempelvis myrpiggsvinet och näbbdjuret. Därefter utvecklades pungdjuren, och så småningom moderkaksdjur. Men de var alla små och levde i skuggan av dinosaurierna. I slutet av Trias började prosauropoderna dyka upp – växtätande dinosaurier som var föregångarna till långhalsarna (sauropoder). Ett exempel var Plateosaurus.

Triasperioden

För 210 miljoner år sedan började Jura. Pangea började spricka upp i nya kontinenter. Dinosaurierna blev bara större och större och tropiska barrskogar bredde ut sig över världen. I slutet av Jura, för omkring 155 miljoner år sedan, var livet som mest spektakulärt. Köttätarna, som Allosaurus, blev elva meter lång och fyra meter hög. Men deras byten blev ännu större – Långhalsarna – de växtätande sauropoderna var jordens jättar. Apatosaurus, tidigare kallad Brontosaurus, kunde bli nästan tjugo meter lång och Diplodocus kunde bli trettio meter lång. Samtidigt fanns en annan familj sauropoder, som var högre. Brachiosaurus – en långhals som var tolv meter hög och tjugofem meter lång. Denna gigant kunde nå upp till trädkronor som ingen annan dinosaurie fick tag på.

Taködlorna var bepansrade växtätare. Den största hette Stegosaurus – nio meter lång och med sina skräckinjagande ryggplattor. Samtidigt hade den fyra sylvassa spetsar på svansen som den kunde såra både köttätare och växtätare dödligt med. Denna bjässes hjärna var dock inte större än en valnöt.

Detta var verkligen jättarnas tid.

Krita var den sista och längsta av dinosauriernas tidsåldrar. Denna period började för 145 miljoner år sedan. Flera nya grupper av dinosaurier uppstod. Dromeosaurierna var olika arter av små, snabba och intelligenta köttätare som jagade i flock. De var kända för att ha en stor sylvass krokig klo som de kunde fälla upp för att slakta sitt byte. Några arter var Utahraptor – som var sex meter lång. De flesta var betydligt mindre. Deinonychus var två meter lång och brukar i filmer ofta blandas ihop med sin mindre släkting Velociraptor. Under Krita fortsatte kontinenterna att spricka upp samtidigt som alltfler arter uppstod.

Carnosaurier var en ny grupp stora köttätande dinosaurier, betydligt mer massiva och muskulösa än allosaurier. Samtidigt blev sauropoderna mindre.

En ny grupp dinosaurier – iguanodintider, så som Iguanodon och Maiasaura, var växtätande dinosaurier som tuggade de växter de åt. De var utrustade med en vass klo på frambenen som de kunde attackera rovdinosaurier med. Deras munnar var formade som fågelnäbbar. Så småningom kom även lambeosaruer och hadrosaurier – anknäbbar. Den mest kända var Parasauropophus som kunde skicka ljudsignaler från sin stora båge på huvudet. Lambeosaurus var en annan anknäbb. Andra exempel var mutaburasaurus, anatotitan, som levde i slutet, också förstås den stora Edmontosaurus. Dessa ganska söta fredliga växtätare hade inte mycket att komma med när en rovdinosaurie dök upp.

Några av de mest intressanta dinosaurierna var noshornsödlorna, kända för sina nacksköldar, näbbar och horn. Den första arten hade inga horn alls. Den kallades för Protoceratops. Med tiden utvecklades mer utrustade och större arter, såsom Styrakosaurus, Triceratops och Torosaurus. Sedan fanns det förstås de vandrande pansarvagnarna – ankylosaurierna – klumpiga växtätare med en stenhård klubba längst ut på svansen, med vilka de kunde krossa ben på rovdjur. De hade tunga pansar på ryggen och fungerade lite som vandrande stridsvagnar. Euplocephalus och Ankylosaurus var de mest kända och största av dem. I slutet av Krita kom de första lövträden och de första blommorna. Samtidigt började fåglarna spridas i olika arter.

Sist men inte minst hade vi theropoderna – en ny grupp rovdinosaurier, kända för sina kraftiga käkar, sina mycket små armar, med endast två klor, och sina kraftiga låt och långa svansar. Albertosaurus och Tyrannosaurus var några exempel.

Tyrannosaurus Rex framträdde för 68 miljoner år sedan och levde sida vid sida med djur som Dromeosaurus, Torosaurus, Triceratops, Anatotitan och Ankylosaurus. Dessa fem arter var några av de sista dinosaurierna som levde på jorden. Tyrannosaurus Rex blev tolv till fjorton meter lång och sex meter hög. Den kunde väga uppemot sju ton och käkarna var fulla med sylvassa, stora tänder som kunde krossa ben. Tyrannosaurus är kanske den mest ökända av alla dinosaurier. Men vid den här tiden höll jorden på att kvävas av giftiga gaser, som förgiftade atmosfären.

De sista dinosaurierna levde redan på en sjuk planet. Men ironiskt nog var det inte det som utrotade dem. För 65 miljoner år sedan störtade en meteorit stor som Mount Everest ner i Mexikanska Golfen och utrotade så gott som alla dnosaurier, och kanske så mycket som 75 procent av allt liv.

Dinosaurierna dog ut

Det tog miljontals år för jorden att återhämta sig. Mycket hade förändrats efter dinosauriernas tid. Under Paleocen var det varmare och fuktigare och tropiska regnskogar bredde ut sig på varenda kontinent. Nästan alla djur som vägde över tio kilo hade utplånats av meteoriten. Kvar fanns då en värld av smådjur. Våra förfäder. Däggdjuren. Under Paleocen och Eocen var det dock inte däggdjuren som härskade i djungeln. Gigantiska rovfåglar, betydligt större än strutsen, var djungelns härskare. De kunde äta alltifrån små urtidshästar till andra små däggdjur. Hästarna på den här tiden var inte större än katter. Och de hade ännu inte utvecklat hovar.

Paleocen

I början av Eocen för ungefär 50 miljoner år sedan, förändrades inte mycket. Rovfåglar som Gastornis härskade och åt upp de små däggdjuren. Men det började också komma större däggdjur. Köttätande rovdjur som ambylosethus, levde på land men var i själva verket förfader till valarna. Samtidigt uppstod de första primaterna i form av små pälsklädda apor med långsvans.

Gastornis jagar ett litet däggdjur under Eocen

I slutet av Eocen, för ungefär 40 miljoner år sedan, började skogarna försvinna, då savanner bredde ut sig. Det blev torrare och svalare. Däggdjuren tog över.

Bland annat fanns Brontotherium – En stor noshörning med två rundade horn som satt ihop på nosen, också förstås Embolotherium – en liknande noshörning, fast med en stor klubba på nosen istället. Även elefantens förfader, Moeritherium, simmade omkring. Den påminde lite om en blandning av en gris och en flodhäst. Men i haven härskade de värsta monstren – Basilosaurus var det största däggdjuret på den tiden. En arton meter lång mördarval. Glöm 2000-talets fredliga planktonätare. Detta var ett blodtörstigt rovdjur.

Brontotherium var dubbelt så stor som dagens noshörningar, men hjärnan var bara en tredjedel så stor

Oligocen för ungefär 35 miljoner år sedan var en majestätisk tid. Öknar bredde ut sig. Gigantiska urtida noshörningar härskade. Indricotherium var femton meter lång och åtta meter hög – det största däggdjuret som någonsin levt på land. Nu kunde däggdjuren mäta sig med dinosaurierna.. Samtidigt härskade några fruktansvärda rovdjur som kallades entelodonterna – mördargrisarna. Dessa rovdjur och asätare slogs blodigt med sina många betar och kunde skrämma vettet ur vemsomhelst. Samtidigt levde rovdjuret Hyenodon – ett däggdjur som påminde mycket om hyenor, men var stort som en noshörning. Sist men inte minst fanns en långsam växtätare som såg ut som en blandning av panda och häst och som gick på knogarna. Jag har faktiskt glömt namnet på dem.

Djuren under Oligocen
Indricotherium i jämförelse med en människa

Miocen började för 23 miljoner år sedan. Nu bredde savanner och nya former av däggdjur ut sig. Bisarra elefanter med betarna upp och ner eller elefanter med flodhästbetar och fyra betar. Inga djur var för konstiga för den här tiden. Urtidsnoshörningar, urtidselefanter och urtidsantiloper sprang omkring på de tropiska savannerna och i skogarna. För fem miljoner år sedan tog perioden slut och de första människoaporna började frodas.

Miocen
Elefantens utveckling

Pliocen började för ungefär fem miljoner år sedan. På de afrikanska savannerna härskade andra urtidselefanter och sabeltandade tigrar. Samtidigt började de första människoaporna klättra ner från träden och gå upprätt. Australopithecus levde mellan 4 och 2,5 miljoner år sedan. En pälsklädd apa som gick upprätt var något helt revolutionerande. Men de levde fortfarande mestadels på frukter. Kött var rena lyxen. På den här tiden var våra förfäder byten.

Pliocen
Människans utveckling

Pleistocen började för ungefär 2,5 miljoner år sedan. Mammutarna utvecklades från moderna afrikanska elefante och började av någon anledning vandra norrut mot Europa, Asien och senare även Nordamerika. Klimatet blev kallare och torrare och Inlandsisen började breda ut sig. Samtidigt utvecklades Homo Habilis från Australopithecus. Homo Habilis var den första människoarten. En hårlös jägare som tillverkade egna vapen. Homo Habilis spred sig snabbt över Afrika. Ur Homo Habilis utvecklades Homo Erectus. Apnäsan började mer och mer likna en modern människonäsa. Homo Erectus var en skicklig jägare som snabbt spred sig över hela världen. Hon upptäckte bland annat elden och det var revolutionerande när man skulle hitta mat. Samtidigt bredde inlandsisen ut sig. Mammutarna och sabeltigrarna, snölejonen och de håriga noshörningarna härskade i Europa, Asien och Nordamerika. Istiden var ett faktum.

En mammut slåss mot en sabeltandad tiger

Ur Homo Erectus utvecklades så småningom två arter – Neanderthalmänniskan utvecklades för omkring 300 000 år sedan och levde länge samtidigt som vår människoart – Homo Sapiens. Homo Sapiens ska ha utvecklats för omkring 250 000 år sedan i Afrika. För 90 000 år sedan förändrades klimatet och hon började sprida sig till Asien och Europa och senare även till Amerika och Oceanien. Det var fortfarande istid. Mammutarna började minska i antal.

Mammutar mot människor

I samband med den moderna människans inträde började Holocen – den tid vi lever under nu. Av någon mystisk anledning dog neanderthalarna ut. Men människor som bor i Europa och Asien har fortfarande neanderthalgener i blodet, då vi parade oss och förökade oss med dem. För omkring 30 000 år sedan dog de sista neanderthalarna ut. Homo Sapiens blev snabbt världens härskare. Efter isarnas nedsmältning för 10 000 år sedan fanns inte de stora djuren kvar längre. Människan blev bofast och utvecklade så småningom mäktiga civilisationer i hela världen. Resten är som sagt historia.

Den moderna människan var på frammarsch

So Satisfied!

Today I am really satisfied with my work! I’ve finished three illustrations for my novel I’m working on! And I did not use the eraser one single time! These are the three first color illustrations for my novel! What do you think? Write your opinion down below! <3

The Racist History Of The N-Word

As I have told you before, I live in Sweden. The N-word is by most people, I hope, viewed as a racist word here in Sweden, just as in the USA. But there are some differences. In USA, for example, it is almost impossible for a white person to even quote a person who used the N-word. In the US, you can’t say: “Mom, he said nigger!” You have to say “Mom, he said the N-word.” But here in Sweden most people make a difference between a quote and an active use of the N-word. So if you have trouble with the word in my text, remember that it’s in a quote or that I must use it in order to make my text understandable.

So, where does this racist word come from? Well, the Swedish historican Dick Harrisson, writes in the SvD, in the 30th of April 2011 that the word have a complex history. Well, it’s easy to see what it came from. The word “niger” is Latin and means black. There is a similar word in Spanish, “negro” which also means black. Spanish is a roman-italic language, and come from latin. So, one can say that the etmylogical roots of the N-word is just a color, and therefore neutral in it’s youth. When the white man started to conqour America and Africa, they took the black inhabitants as slaves and bought them to the cotton plantages of the American South. We all know this story very well. The black slaves were sold, beaten and treated very badly by their masters and owners and it would take a great civil war to end the miserable slave market in 1865.

Among the black slaves, the word “nigger” was used among them, both in a positive and pejorative way. They used to refer to their fellow slaves as “nigger”, which in that case meant “guy” or “dude”. For example, when they organised themselves, they called it “nigger meating” and they even called their baracks “nigger baracks”. This was in the early 1800’s. Still, white people did not use the word. Before 1865, rich slave masters did not commonly use the N-word. They thought it was too vulgar. But the N-word had already become a racial slur amongs the common farmers on the countryside, used to humiliate black people. But later in the 1800’s, even the rich farmers and masters started to use the N-word, to humiliate their slaves and remind them of what they were – nothing…

After the civil war, we know that slavery was formally prohibited, but the black people were still not free. When they were not serving their former masters, they had to take poorly paid jobs from day to day, appear in freakshows and circus performances of different sort. In the south, the systematic segregation and discrimination was completely legal til 1964, when the Civil Rights Act was implemented. But it would take long time before the race unequalities to disappear. Still today, black people, especially in the South, have problems with racism in court, crime, drugs and poverty and other forms of segregation and social injustice. Still, after almost 150 years, the black people are still not free.

The N-word lived on everywhere, in cartoons, in comic books and on TV-shows. When rap music and hiphop was introduced in the 80’s and 90s, black people started to embrace the N-word and use it amongs themselves in music and rap-culture. Some claim that they wanted to reclaim the word from white people and use it, only amongs themselves. The N-word still today appears a lot in black rap and hiphop.

Here in Sweden, we have had a discussion for a long time about a similar word – “Neger”. Actually I think we are the only country, where this debate even exist. Back in the days, we used to call a special chocolate cookie “negerboll”, which means “negro ball” or “niggerball”. Then some of us started to question this word and call it chocolate ball instead. Some white folks became furious, and some of them still are, they see it as their right to use the term “negerboll”, just because they grew up with this word and claim it as a tradition. As a Swede, I am ashamed of this. Imagine a white person in America, claiming his right to say “niggerball”. He wouldn’t live very long for sure. But here in Sweden, this discussion actually exist, and it’s just pathetic.

Sources: http://blog.svd.se/historia/2011/04/30/n-ordet/

A Dream Coming True

WP2Social Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
Advertisements
%d bloggers like this: