Tag Archives: Jimmie Åkesson

Lucka Tjugofyra – Julafton

Annons

Jimmie Åkesson vaknade och sprang upp ur sängen. Han hörde klockorna ringa och tittade ut genom fönstret. Hans son Nils väckte honom.

“Vakna, vakna pappa!” skrek han. “Det är julafton! Kom! Kom!”

Jimmie Åkesson satte sig upp i sängen och log belåtet.

“Ja. Så kan det gå.” sa han.

Han såg ut genom fönstret och började äta frukost med sin familj.

När de var klara sa Louise: “Kamerateamet är här, älskling. Håll nu ditt jultal vettja!”

Jimmie Åkesson gjorde sig redo för jultalet och kamerorna slogs på.

Jimmie Åkesson satte sig till rätta och inledde sitt tal.

“Vad är meningen med julen? När jag gick med i Sverigedemokraterna var jag femton år gammal. Jag blev sedermera partiledare och nu också statsminister. Men det är inte som förut. Folk är fattiga. Folk är arbetslösa. Och jag har äntligen kommit till insikt. Jag kommer ägna det sista året som statsminister åt att rätta till alla problem jag skapat. Öppna gränserna, bygga upp landet och välfärden. Efter valet lägger jag ner Sverigedemokraterna och min regering avgår till förmån för en mer human och mer kompetent regering. Med detta vill jag önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år.”

Omar och hans familj såg talet med tårar i ögonen. Nästan alla i Sverige såg talet och blev mycket rörda.

Och nog var det inget som Jimmie Åkesson hittade på, inte. När han hade vunnit valet och börjat få landet på fötter avgick han och hans regering. Och Sverigedemokraterna var ett minne blott.

Och så slutar Jimmie Åkessons julsaga.

Lucka Tjugotre

Annons

Jimmie stod i sin kostym och med sin handväska och tog farväl av två fängelsevakter. Sedan gick Ali fram till honom. Jimmie Åkesson log.

“Du, Jimmie.” sa Ali. “Det har varit roligt att ha dej här.”

“Samma här.” sa Jimmie.

“Glöm nu inte vad du lovade, Jimmie.”

“Absolut inte, Ali.” sa Jimmie. “Om jag hade kunnat ta med dej hade jag gjort det. Men statsministern är ju trots allt inte enväldig.”

“Ta hand om dej mannen.”

“Du, med Ali.”

De tog varandras händer.

“Farväl, då Ali.” sa Jimmie och log.

“Farväl, statsministern.” skrattade Ali.

Jimmie Åkesson vände hemåt. Han visste precis vart han skulle gå.

Han lade sig till med sin gamla sura otrevliga framtoning för att lura Omar. Sedan knackade han på dörren. Omar öppnade. Där stod Jimmie med händerna bakom ryggen.

“Åh, god jul herr statsminister.” sa Omar förskräckt.

“Ingen god jul här inte, Omar.” sa Jimmie, som gick närmare och närmare. “Nu ska jag göra något som jag velat göra en lång tid.”

Omar höll för ögonen, men märkte då hur Jimmie övergick till sitt glada jag.

“Det vill säga, jag ger dej en check på en miljon kronor i julklapp. Så din kära son Alan kan få behandling.”

“På allvar?” sa Omar. “Menar du det?”

“På hedersord.” sa Jimmie.

Omar brast ut i glädjetårar och Alan och Jasmin samlades runt Jimmie Åkesson och kramade honom. Omar likaså.

“Gud välsigne er, Jimmie!” sa Jasmin.

“Och en god jul på er allihopa.” sa Jimmie.

Inne på Jimmies kontor satt Mattias Karlsson och de andra i SD-toppen medan Jimmie kom in.

“Välkommen statsministern. Vi har väntat er.” sa Mattias.

“Partivänner.” sa Jimmie. “Låt mej till en början berätta hur många miljarder jag tjänat.”

“Nå?”

“Hundra miljarder. Och jag är inte den man jag en gång var. Jag kommer använda mina hundra miljarder till att bygga upp skyddsnätet i Sverige, öppna gränserna igen och återkalla de grundlagsändringar vi genomfört.”

“Du kan inte mena allvar!” sa Mattias Karlsson.

“Jo, det ska jag! Vi kommer vinna valet på det! Och när vi har vunnit… avgår jag som statsminister och upplöser både regeringen och partiet.”

“Du är ju helt från vettet, Jimmie! Den där Omar har definitivt gjort dej mör!”

“Det må så vara. Men mitt beslut står fast.”

De andra SD-topparna började protestera ilsket men Jimmie gjorde precis som han ville.

Lucka Tjugotvå

Annons

“Det är din sista dag idag, Jimmie.” sa den svarte killen.

“Skönt. Men jag lärde mej faktiskt en läxa, Ali.”

Ali var namnet på den svarte killen, vilket jag glömt skriva tills nu.

Då susade någon bekant figur förbi. Det var Kent Ekeroth.

“Kent Ekeroth?” sa Jimmie “Är det du?”

“Jag snackar inte med dej, mer!” väste Kent Ekeroth och gick vidare.

Åkesson himlade med ögonen och tittade på Ali. Sedan skrattade de båda två hjärtligt.

Lucka Tjugoett

Annons

Den svarte killen instruerade Jimmie Åkesson i tvättning nere i fängelsets tvättstuga.

“Du måste skilja på svart och vitt. Det är väl du van vid, va. Hahaha.”

“Det där var inte ens halvroligt.” sa Jimmie. “Jag vet hur man tvättar.”

“Hörredu, Jimmie, vita killen. Låt mej berätta en sak. Om du har något emot det?”

“Klart, berätta. Vad är din historia?”

“Innan jag kom hit för tre år sen… då jobbade jag som polis. Du vet. HAFFA SVARTSKALLAR och sånt! Jag betalade skatt och tog hand om mej själv. Men så en dag… så gick polisen i tunnelbanan. En av dom, en ganska ökänd geriff, känd för sitt hat mot blattar och sånt… han attackerade mej helt oprovocerat. Han slog nästan ihjäl mej. Men jag slog tillbaka och knuffade bort honom, så han blev liggande i smärtor. Och vet du vad som hände sen? Hans snutkompisar kom ner. Dom tog mej direkt. Polisen dömdes förstås inte… men jag fick fem år i fängelset för grovt våld mot tjänsteman… Och det enda jag gjort var att ha försvarat mej mot en rasistisk och våldsam konstapel. Tänk på det, kompis.”

“Nejnej, omöjligt.” sa Jimmie chockat. “Du kan inte mena att du åkte fast för att ha försvarat dej.”

“Nödvärn mot polis… fem år kompis. Det är sant, mannen. Och det är delvis din politik som gjort att det blivit så. Jag vet inte vad du kommer göra när du släpps ut. Men… om du fortsätter vara statsminister. Rätta till grejerna du fuckat upp, kompis. Bli ihågkommen som någon annan än den du var. Förstår du.”

“Jag lovar.” sa Jimmie och skakade en svarta killens hand.

Lucka Tjugo

Annons

Jimmie Åkesson låstes in tillsammans med ett gäng invandrare.

“Jaså? Vem har vi här då?” sa den store svarte mannen.

“Är det inte statsministern själv… Jimmie Fucking Åkesson!” sa muslimen.

“Nu tar vi det lilla lugna, grabbar.” sa Jimmie.

“Kalla oss inte grabbar eller svartskallar! För här inne på kåken, här är det du som är svartskallen, förstår du det?”

“Jag förstår.” sa Jimmie förskräckt.”

Lucka Nitton

Annons

Jimmie togs nu ut ur häktet och rättegången började.

“Per Jimmie Åkesson.” sa domaren.

“Du står nu åtalad för grovt förskingring och grovt bedrägeri. Vad har du att säga till ditt försvar?”

Jimmie Åkesson drog en djup suck.

“Skyldig.” sa han besviket.

Folkmassorna började viska och spekulera och journalisterna tog fotografier hela tiden.

Efter några timmars rättegång sa domaren:

“Jimmie Åkesson, du döms härmed till två veckors fängelse. Men möjlighet till frigivning på lille julafton.”

Åkessons sinne fylldes då plötsligt med hopp. Märkligt nog så log han.

Lucka Arton

Annons

Björn Söder satt på sitt kontor på morgonen. Richard Jomshof lade fram en tidning framför honom.

“Titta här.” sa han.

“Herregud! Har dom tagit Jimmie Åkesson för skattefiffel!” utbrast Björn.

“Va?” ropade Mattias Karlsson. “Utan Jimmie är valrörelsen redan förlorad!”

“Du får ta över så länge.” sa Björn till Mattias.

“Åh, för helvete! Inte nu igen!” sa Mattias Karlsson.

Lucka Sjutton

Annons

Jimmie vaknade något omtumlad och visste inte riktigt vilken dag det var. Han såg sig i spegeln och funderade på vad han gjort med sitt liv under alla dessa år. Plötsligt märkte han hur poliser bröt sig in i hans hus och sprang upp för trappan. De fällde ner honom på marken.

“Jimmie Åkesson, du är arresterad för grov förskingring och grovt bedrägeri! Allt du säger nu kan användas emot dej!”

“Nej, nej!” utbrast Jimmie! “Få det här att sluta!”

Lucka Sexton

Annons

Jimmie vaknade återigen en natt av att Tage Erlander satt bredvid honom.

“Har du inte legat och jäst alltför länge nu, unge man?” sa Tage.

“Jag la mej sent igår, Tage. Snälla, låt mej va.”

“Åh, nädu!” sa Tage och drog ut honom på ännu en resa.

Tage förde Jimmie till en dyster kyrkogård mitt i natten.

“Nu ska vi in i framtiden, unge man.” sa Tage. “Ser du den gravstenen där?”

“Den ser ny ut.” sa Jimmie.

Då såg Jimmie hur Omar gick fram med sin son Alans käpp. Han var helt förlorad av sorg för sin döde son. Tillsammans med sin fru Jasmin gick Omar gråtande upp till den nya gravstenen och placerade käppen intill gravstenen.

“Som du ser, så hade dom aldrig råd till en operation.”

Jimmie började gråta.

“Snälla, gör att det inte blir såhär?”

“Åh, jag kan inte göra någonting!” sa Tage och försvann i en vindpust. “Det kan bara du själv göra.”

Jimmie Åkesson var nu ensam på kyrkogården och kände sig nu en aning skrajsen. Han vandrade runt bland alla gravar och såg då en stor lieman stå längst bort och gräva en ny grav.

“Ursäkta, herr dödgrävare.” sa Jimmie. “Vem är det som nyss gått bort?”

“Åååh, det är ju din grav, herr statsminister.” sa dödgrävaren och kastade ner Jimmie Åkesson i avgrunden. Eldarna slukade honom och han hörde en mörk röst i sitt huvud.

“Ingen kommer sörja dej den dag du dör! Alla kommer minnas dej som den fruktansvärde girige Jimmie Åkesson!”

Jimmie vaknade ur sin mardröm och var helt panikslagen. Men tack och lov kunde han snart somna om igen.

Lucka Femton

Annons

Jimmie Åkesson satt och funderade inne på sitt kontor. Han hade dåligt samvete. Så han reste sig upp och såg ut genom fönstret. Han var märkbart bekymrad och hade nu slitits emellan två livsavgörande val. Vad skulle han göra?

Omar stod intill Jimmie Åkesson.

“Några planer för ikväll, statsministern?” sa Omar.

“Det är lugnt, Omar.”

“Vad ska jag göra med ditt företag? Något särskilt bokslut som ska ses över?”

“Mitt företag.” skrattade Jimmie. “Omar. Du styrde det här företaget. Jag har tjänat mer pengar än vad jag kan göra slut på en livstid. Åt helvete med företaget och gå hem och ta kväll nu, Omar.”

“Tack, statsministern.” sa Omar och var på väg ut genom dörren.

“Du, Omar.” sa Jimmie. “En dag kommer allt det här eländet att ha ett slut, vet du…”

“Omar nickade och stängde dörren efter sig.”